I denna uppsats undersöks hur statens föreställningar om civilsamhällets roller i välfärden avspeglas i en offentlig utredning om idéburet offentliga partnerskap (IOP). Detta är särskilt intressant givet hur den tidigare civilsamhällesforskningen pekar på att staten alltmer värderar organisationer i det civila samhället likt aktörer på en marknad samtidigt som välfärdssystemen utvecklats på ett sätt som ignorerar organisationernas särart. IOP togs fram som ett försök att avhjälpa problematiken med en felriggad välfärdsmarknad och inramningen i Idéburen välfärd (SOU 2019:56) ger insyn i hur denna problematik förhandlas om i förslag för organisationernas ökade deltagande i välfärdsproduktionen. I en kritiskt granskande ansats kombineras Carol Bacchis policymetod What’s the Problem Represented to be (WPR) med en analytisk modell av statens föreställningar om civilsamhället. Angreppsättet låter undersöka statliga förhållningssätt till civilsamhällets inflytande i välfärdsproduktionen. Studien visar att civilsamhällets organisationer anses ha en avsaknad på inflytande i allt från behovsanalys till de premisser som välfärdstjänster utförs på. Den idéburna partens särart antas komma till rätta i IOP och spelar in i önskan om att främja deltagande på mer ömsesidiga grunder. För detta framstår dock vikten av att vara på rätt sida juridiken som avgörande. I den tvetydiga bedömningen av lagrummet för IOP identifieras en diskrepans mellan utredningens föreställningar och lösningsförslag. Det resulterar i ett förhållningssätt som värdesätter idéburnas särart men undgår att föreslå regleringar som förändrar möjligheten till inflytande i eller genom IOP.