No description available.

Den vanligaste metoden som används för att undersöka hjärtats morfologi, anatomi samt funktion är tvådimensionell ekokardiografi. Vid bedömning av hjärtats globala systoliska kammarfunktion och väggrörlighet används ”vänster kammares utdrivnings- eller ejektionsfraktion” (VKEF). Vanligtvis görs en visuell bedömning men för att kunna göra en mer korrekt bedömning används ofta semiautomatiska mätningar och beräkningar som hjälpmedel eftersom det förenklar utlinjering av endokardiet.Syftet med studien är att jämföra semiautomatisk VKEF-bedömning utförd med automated 2D cardiac quantification (a2DQ) med visuellt skattad VKEF, vid transthorakal ekokardiografi. Inspelade ultraljudssekvenser från 50 tidigare utförda ultraljudsundersökningar ingick i studien. Patienter med arytmier såsom förmaksflimmer exkluderades. I studien jämfördes en beräknad VKEF erhållet med den semiautomatiska metoden a2DQ mot en visuellt bedömd VKEF utförd av erfarna bedömare. VKEF jämfördes initialt dels >55% dels <55% för det två metoderna. Dessutom gjordes ytterligare jämförelse enligt följande kriterier >55%, 45-54 %, 30-44 % och <30 %. Kappa-analys relaterat till den initiala bedömningen visade på en måttlig överensstämmelse (k = 0,47). Motsvarande analys gjord på de indelade kriterierna erhölls en kappa koefficient på 0,41. Den visuella bedömningen ger i denna studie högre VKEF. Studien tyder på att a2DQ är en mindre lämplig metod då den undervärderar VKEF och bör inte rekommenderas som stöd för oerfarna bedömare. / The most commonly used method to examine the heart’s morphology, anatomy and function within clinical context is 2-dimensional echocardiography.When assessing the heart’s global systolic ventricular function and wall mobility the left ventricular ejection fraction (LVEF) is utilized. To aid with the visual assessment, semi-automatic measurements and calculations are often used. These computerized methods automatically measure the heart volume using the reference point’s outline at the endocardium. The aim of this study is to compare a semi-automatic LVEF-assessment method, automated 2D cardiac quantification (a2DQ), to visually assessed LVEF using transthoracic echocardiography. Recorded ultrasound sequences from 50 previously performed ultrasound studies were included in the study. Patients with arrhythmias such as atrial fibrillation were excluded. In the study, an estimated LVEF obtained with the semiautomatic method a2DQ was compared to a visually evaluated LVEF performed by experienced examiner. LVEF was initially compared to> 55% <55% for the two methods. In addition, further comparison was made according to the following criteria> 55%, 45-54%, 30-44% and <30%. Kappa analysis related to the initial assessment showed moderate consistency (k = 0.47). Corresponding analysis made on the categorized criteria obtained a kappa coefficient of 0.41. The visual assessment gives higher LVEF in this study.The study suggests that a2DQ is a less appropriate method as it underestimates LVEF and should not be recommended as support for inexperienced examiners.

En retrospektiv studie utfördes på ALCAPA patienter som diagnostiserats på Skånes universitetssjukhus i Lund. Studien gick ut på att studera den systoliska vänsterkammarfunktionen före och efter operation. Den systoliska funktionen undersöktes genom att utföra mätningar på ekokardiografiska undersökningar som utförts vid in och utskrivning av patienten. De ekokardiografiska mätningarna som användes var bland annan ejektionsfraktion och förkortnings grad i procent. Resultatet från studien visade på att den systoliska vänsterkammarfunktionen hos samtliga barn som kirurgiskt korrigerades efter de blivit diagnostiserade med ALCAPA förbättrades. / A retrospective study performed on ALCAPA patients who were diagnosed at Skåne University Hospital in Lund. The aim of the study was to evaluate the systolic left ventricular function pre- and post-surgical correction. The systolic function was studied using echocardiography which was performed at both enrolment and discharged of the patient. The echocardiographic measurements that was used were amongst other ejection fraction and fractioning shortening in percent. The result of the study was that the systolic function was improved in all children who were surgical corrected after being diagnosed with ALCAPA.

Hjärtats pumpförmåga är en av de olika funktioner som bedöms vid en transthorakal ekokardiografisk (TTE) undersökning. För bedömning av vänsterkammarfunktion finns ett antal olika parametrar som utmärker sig, däremot är känsligheten och specificiteten för de olika parametrarna varierande. Syftet med denna studie var att utföra en jämförelse av konventionella metoder för mätning av vänsterkammarfunktionen med fokus på AV-planets förflyttning och myokardiets kontraktilitet som tyder på ett välfungerande myokard. Bildinsamlingen för projektet har skett i det kliniska flöde av patienter som sedan tidigare är insamlat i anslutning till rutinmässiga undersökningar. De bilder som behövdes för projektet erhölls hos 25 patienter som har genomgått en klinisk undersökning vid Hjärtmottagningen, eko-lab, Skånes Universitetssjukhus, Lund.  Studien baserades på en jämförelse mellan olika konventionella metoder för mätning av systolisk vänsterkammarfunktion; global longitudinell strain (GLS), Mitral Annular Plane Systolic Excursion (MAPSE) och Tissue Motion Annular Displacement (TMAD). Resultatet av jämförelsen mellan parametrarna visade statistiskt signifikanta skillnader mellan GLS och TMAD (p &lt;0,001) samt mellan GLS och MAPSE (p &lt;0,001). Däremot erhölls ingen signifikant skillnad mellan ΔTMAD (medelvärde av TMAD i två- och fyrkammar-vy) och ΔMAPSE (medelvärde av MAPSE i två- och fyrkammar-vy). Korrelationsanalysen mellan strain och TMAD (i både fyr-och tvåkammar-vy) samt strain och MAPSE (i fyr-och tvåkammar-vy) påvisade en korrelation. Det erhölls även en stark korrelation mellan ΔTMAD och ΔMAPSE.

Bakgrund: Uträkning av vänsterkammarens (VK) volymer (Enddiastolisk volym, EDV; Endsystolisk volym, ESV; Slagvolym, SV) och ejektionsfraktion (EF) går att göra med elektrokardiografi (EKG)-styrd gating vid positronemissionstomografi (PET) med spårämnet 15O-vatten. Metoden behöver utredas noggrannare och optimeras för att kunna introduceras i klinisk rutinverksamhet. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka bildanalys av PET-rekonstruktioner med olika spatial och temporal upplösning i samband med 15O-vatten-PET utförd med EKG-gating, samt jämföra analysutfallen av VK-volymer och EF mot CMR och sinsemellan, för att utreda möjligheten att optimera metoden. Metod: Totalt 25 patienter som genomgått en 15O-vatten-PET, varav n=11 hade undersökts med CMR samma dag, inkluderades. Olika gating-rekonstruktioner med varierande upplösning utfördes retrospektivt och analyserades automatiskt samt manuellt. Analysutfallen för VK-volymer och EF för PET och CM jämfördes statistiskt. Resultat: I studien fanns en stark till mycket stark korrelation mellan PET och CMR för EDV, stark korrelation för ESV, medel till stark korrelation för SV och svag till medel korrelation för EF. Rekonstruktion med 12 gating-bins och 256x256 matrisstorlek hade starkast korrelation för SV och EF. Samtliga PET-rekonstruktioner korrelerade starkt-till mycket starkt med varandra för VK-volymer och EF. Bland-Altman-analyser visade på en god repeterbarhet, framförallt vid manuell analys, för beräkning av EF med 15O-vatten-PET. Slutsats: VK-volymer och EF kan beräknas med 15O-vatten-PET med en repeterbarhet liknande den för andra, mer använda modaliteter. Att använda en högre upplösning än vad som tidigare testats gav högre värden för EF, och starkare korrelation i jämförelse mot CMR. / Background: Calculation of left ventricle (LV)-volumes (End Diastolic Volume, EDV; End Systolic Volume, ESV; Stroke Volume, SV) and ejection fraction (EF) is possible with electrocardiography (ECG)-gated Positron Emission Tomography (PET) using 15O-water, but the method needs to be further investigated and optimized before clinical routine implementation. Purpose: The purpose of this study was to investigate how altered image resolution affects the analysis and values of LV-volumes and ejection fraction on 15O-water-PET and compare the results against Cardiac Magnetic Resonance imaging (CMR) to enable optimization of the PET-method.  Method: In total, 25 patients who previously underwent a 15O-water-PET, where n=11 also performed CMR on the same day were included in the study. Different gating-reconstructions with varying resolution were performed retrospectively and underwent analysis, both automatically and manually.  Results: Correlation analysis found a strong to very strong correlation comparing PET against CMR for EDV, a strong correlation for ESV, a moderate to strong correlation for SV and a weak to moderate correlation for EF. The reconstruction containing 12 gating-bins and a 256x256 matrix size showed the strongest correlation for SV and EF. All PET-reconstructions correlated strong to very strong against each other for all LV-volumes and EF. Bland-Altman-plots showed good repeatability, especially for manual analysis, when calculating EF on 15O-water-PET.  Conclusion: LV-volumes and EF can be calculated on 15O-water-PET, with repeatability close to that of other modalities. Using an increased resolution than previously tested resulted in higher EF and stronger correlation in comparison with CMR.

No description available.