No description available.

No description available.

Denna kvalitativa intervjustudie inriktar sig på socialtjänstens arbete med barn som utsätts för våld. Syftet med arbetet är att utforska hur socialsekreterare hanterar och bemöter anmälningar avseende våldsutsatta. Studien utforskar även socialsekreterares erfarenheter, upplevelser och arbetsrutiner inom våldsärenden. Urvalet bestod av fem socialsekreterare i två större kommuner i Sverige. Studien inkluderar ett bakgrundsavsnitt som består av barnperspektiv och normaliseringsprocessen. Tidigare forskning visar att våldet främst uppmärksammades genom att barnet redogjorde för sin situation för myndigheter med anmälningsplikt. Våldet kunde även avslöjas av barnets syskon, föräldrar, släktningar eller andra som observerat tecken som tyder på våld. Den tidigare forskningen visar dessutom ett behov av att förbättra socialsekreterares kompetens och utbildning inom barnskyddet. Socialsekreterare har olika bedömningar trots att de utgick från samma eller liknande uppgifter. Studien består av teoretiska utgångspunkter i form av byråkrati på gatunivå och handlingsutrymme. Resultatet visar att socialsekreterarnas kännedom om våldet främst kom genom orosanmälningar. Socialsekreterarna inom båda kommunerna hade liknande hantering av ärendena och upplevde utmaningar avseende att få barn att berätta om våld. Socialsekreterarna upplevde att de har tillräckligt med kompetens för att hantera våldsärenden, samtidigt upplevs en brist på utbildningsmöjligheter. I resultatet framkommer förbättringsområden inom hanteringen av våldsärenden. Bland annat inom uppföljande stöd efter barnahusförhör samt förbättrad lagstiftning. / This qualitative study is about social services work with children who are exposed to violence. The purpose is to explore how social workers handle reports of violence affecting children. The study explores social workers' experiences and practices in cases of violence. The sample consists of five social workers in two medium-sized municipalities in Sweden. The study includes a background section consisting of the child's perspective and the normalization process of violence. Previous research shows that violence was mainly noticed when children explained their situation to authorities. The violence could be disclosed by siblings, parents, relatives, or others who observed signs. Previous research shows a need to improve the competence of social workers since different assessments can be made although the same data is presented. The study consists of theoretical starting points in the form of bureaucracy at street level and room for action. The results show that social workers' knowledge of the violence was mainly through reports of concern. Social workers in both municipalities had similar routines and they both experienced challenges in getting children to talk about violence. The results reveal areas for improvement in the practices regarding cases of violence. Among other things within follow-up support after orphanage hearings and improved legislation.

Den globala forskningen uppskattar att över en miljard barn har utsatts för våld i hemmet någon gång under det senaste året. Våldet ses som en kränkning mot de mänskliga rättigheterna och ett internationellt folkhälsoproblem av flera världsomspännande människorättsorganisationer. I Sverige framgår det att över 200 000 barn någon gång under sin uppväxt utsatts för eller bevittnat våld i hemmet. Forskningen är tydlig när det kommer till våldets negativa påverkan och dess alvarliga konsekvenser på barns kognitiva och emotionella utveckling. I Sverige finns ett flertal organisationer inom välfärden som har ansvar för att synliggöra barns utsatthet för våld och skyldighet att anmäla denna typ av överträdelse till socialtjänsten. En av dessa instanser är Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), där barn och ungdomar möter en professionell vuxen för psykiskt relaterad problematik och där den professionelle har ett ansvar att genom frågor kartlägga risken för en patients våldsutsatthet. Syfte med denna studie är att undersöka ifall det finns något samband mellan faktorer såsom utbildningsbakgrund, arbetserfarenhet och organisatoriska och behandlare på BUPs benägenhet att fråga patienten om våld i den initiala bedömningsprocessen. Målet med studien är att öka kunskapen om vilka faktorer som kan ha en inverkan på behandlarens benägenhet att fråga om våld. Studien är en tvärsnittsstudie med en kvantitativ ansats där empirin har samlats in genom en webbenkät som respondenterna fått tillgång till via mail. Resultatet är baserat på de 197 respondenterna som deltog i studien, vilkas svar tolkats genom deskriptiva och bivariata analyser i statistikprogrammet SPSS. Sambandet mellan de bivariata analyserna i resultatkapitlets andra del redovisas i tabeller och redogör för respondenternas svar på frågor som behandlar hur det ställer sig till att fråga om våld samt vilka begrepp de inkluderar i sin våldsdefinition i förhållande till utbildningsmässiga, erfarenhetsmässiga och organisatoriska faktorer. Resultatet av studien visar att socionomer känner en större trygghet att fråga om våld, inkluderar fler begrepp i sin våldsdefinition samt att deras grundutbildningen behandlat ämnet våld i nära relation i större utsträckning än behandlare med en bakgrund inom psykologi eller vård och medicin. Vad som även framkommer är att behandlare vars BUP-kontor implementerat riktlinjer för hur våld ska definieras inkluderar fler begrepp i sin definition av våld än behandlare som arbetar på kontor som inte implementerar sådana riktlinjer. I diskussionsdelen argumenterar vi till exempel för att en bredare våldsdefinition skulle kunna komma att påverka huruvida en orosanmälan till socialtjänsten utreds då våld är preciserat i anmälan.