Jag har valt att skriva om våldsbilden på nätet. Jag intresserar mig för ungdomar och deras användning av populärkulturella och egenproducerade bilder som verktyg för att bygga bilden av sig själv. I examensarbetet har jag tillåtit mig att enbart undersöka bilden av våld som verktyg. I det här fallet ungdomars egna bilder av våld filmade med kameramobil och publicerade på webbplatsen YouTube. Jag inriktar mig i mitt skriftliga arbete i huvudsak på mitt och mina informanters betraktande av och blick på detta material samt ungdomars vilja att närma sig bilder med våldsamt innehåll. I den gestaltande delen av examensarbetet återkommer jag till de populärkulturella våldsbilderna. Gestaltningen behandlar min egen process under en tioårsperiod mellan 1987 och 1997 då jag b la var högstadie- samt gymnasieelev. Jag hade ett stort intresse för film och musik och använde mig av videon på ett sätt som har påmint mig om mina informanter och deras användning av YouTube. Jag drogs främst till filmer och musik där jag kunde hitta tendenser av psykologiskt våld och mörker. Dessa filmer blev en viktig inspirationskälla i min egen kreativa process och för hur jag arbetade med bild i skolan. Den stora och markanta skillnaden mellan mitt populärkulturella material och materialet jag studerat på YouTube är att det på YouTube finns en mängd klipp som faktiskt händer i verkligheten men som ofta presenteras utan historisk bakgrund och utan sammanhang. Det kan handla enbart om ett par minuters misshandel eller en redigerad snutt av ett gängslagsmål. De filmer som jag tittade på under skolåren gav referenser och ett sug efter att få veta mer om t ex scenografitänket eller regissören. Genom att redigera videomaterial bestående av bl a skräckfilm och musikvideos som hade stor betydelse för mig tidigare, ta bort ljudet, plocka ut och sammanfoga de obehagliga bitarna vill jag efterlikna filmklippen på YouTube och se vad som händer med det material som jag känner så väl. Under arbetets gång funderade jag mycket på funktionerna att fjärma sig och att närma sig våldsbilden. Min gestaltning handlar om just detta. Så välbekanta och öppna bilder för mig men så fjärran och slutna för någon annan. / BI/Media

Syftet med denna uppsats är att analysera hur våld som skildras i film kan laddas med olika grader av realism och fiktion genom olika teman, tekniker och dramaturgi m.m. Den avser att undersöka hur dessa laddningar påverkar hur vi som mottagare uppfattar våldsskildringar, vad vi läser ut av dem och hur relationen mellan realism och icke-realism kan förstärka våra upplevelser av våldet.Genom att analysera skräckfilmerna Suspiria (1977) regisserad av Dario Argento och Day of the Dead (1985) av George A. Romero får vi en inblick i hur våldsskildringar inom skräckfilmsgenren kan ta olika former och påverkas av kontexten. Filmerna representerar viktiga verk av två av sin tids mest framstående regissörer inom genren och har sedan de släpptes levt vidare som kulturella avtryck inom den västerländska populärkulturen.Metoden består av kvalitativa analyser där filmernas handling presenteras för att ge en förståelse förde sammanhang som omgärdar de utvalda våldsskildringarna som lyfts fram. Därefter tolkas våldsskildringarna och deras kontext med stöd i semiotisk teori utifrån en tänkt tittares perspektiv. I analysen diskuteras hur narratologiska och tekniska tillvägagångssätt, material och miljöer kan påverka hur en tittare uppfattar våldet som mer eller mindre realistiskt/icke-realistiskt.