Bakgrund: Hjärtsvikt är en kronisk sjukdom som innebär att hjärtats pumpförmåga är nedsatt. Att leva med kronisk hjärtsvikt innebär förändringar i dagliga livet som påverkar den fysiska, psykiska och sociala hälsan. Genom personcentrerad vård och omvårdnad bör sjuksköterskans fokus ligga på att förstå personers upplevelser av att leva med kronisk hjärtsvikt och därmed identifiera deras behov, främja hälsa, lindra lidande samt öka livskvalitet. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva personers upplevelser av att leva med kronisk hjärtsvikt. Metod: Systematisk litteratursökning gjordes i CINAHL och PubMed. Litteraturstudien är baserad på 10 vetenskapliga artiklar som analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen genererade i sju huvudkategorier: ‘Att uppleva fysiska begränsningar till följd av symtom’, ‘Att uppleva social isolering och ensamhet’, ‘Att uppleva emotionella reaktioner till följd av sjukdomen’, ‘Att känna sig som en börda och ha skuldkänslor’, ‘Att leva med informationsbrist om sjukdomen’, ‘Att känna att relationer har betydelse för känsla av trygghet och säkerhet’, ‘Att acceptera sjukdomen och utveckla nya strategier’. Slutsats: Genom att studera personers upplevelser av att leva med kronisk hjärtsvikt kan sjuksköterskan få förutsättningar att personcentrera vård och omvårdnad. Resultatet i studien ger en ökad förståelse för en sjuksköterska om hur personer med kronisk hjärtsvikt upplevde av att leva med sjukdomen.

Bakgrund: Medelåldern för att drabbas av höftfraktur är 80 år och bakomliggande orsaker är falltendens och benskörhet. Majoriteten av dem som drabbas av höftfraktur är kvinnor. Att drabbas av höftfraktur kan innebära ett stort lidande, det är ofta en smärtsam upplevelse, både vid själva skadetillfället men även under vårdtiden. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av vården vid höftfraktur. Metod: Denna studie genomfördes som en litteraturöversikt, där databaserna Cinahl, Psycinfo, PubMed och Web of Science användes vid artikelsökningen. Resultat: Resultatet baserades på tio artiklar, av kvalitativ och kvantitativ design. Patienternas upplevelser av vården vid höftfraktur resulterade i tre kategorier: kommunikation och information, bemötande och trygghet samt smärta och smärtlindring. Patienterna ville vara delaktiga och få löpande information om vad som hände och vad som skulle ske gällande deras vård. Trygghet var en känsla som tillkom av beröring från vårdpersonalen och uppskattades då patienterna upplevde sig som utsatta. Smärtlindringen var viktig för att patienterna skulle känna välbefinnande och inte ha ont. Konklusion: Kommunikation är den röda tråden genom resultatets alla delar. Patienternas upplevelser av information, trygghet, bemötande, smärta och smärtlindring påverkas alla av hur väl kommunikationen mellan dem och vårdpersonalen har fungerat. Det är därför viktigt att sjuksköterskor försöker identifiera varje patients individuella förutsättningar och behov för att ha möjlighet att anpassa information, kommunikation och egenvård så att varje patients behov tillgodoses. / Background: The average age of suffering a hip fracture is 80 years, and the causes are falls tendency and osteoporosis. The majority of those who suffer from a hip fracture are female. To suffer a hip fracture could mean great suffering, it is often very painful, both at the time of the injury, but also during the hospital stay. Aim: To describe patients' experiences of care at hip fracture. Method: This study was conducted as a literature review, in which ten articles were included. The databases used in this study was Cinahl, Psycinfo, PubMed and Web of Science. Results: The results were based on ten articles, which were of qualitative and quantitative methods. The patients' experiences of care at hip fracture resulted in three categories: communication and information, treatment and safety and pain and pain relief. The patients wanted to be involved and receive ongoing information regarding their care. When patients experienced themselves as vulnerable the touch from the nursing staff created a sense of security. Pain relief was important for patients to feel the well-being and not have pain. Conclusion: Patients' experiences of information, security, treatment, pain and pain relief are all affected by communication. It is important for nurses to identify each patient's individual circumstances and needs in order to be able to adapt the information, communication and self-care to meet each patient's needs.

BAKGRUND: Studierna visar att våldet har ökat med åren. Riskfaktorer och riskbeteenden har identifierats och orsakerna kan vara flera till att patienten upplever ohälsa. Forskningen inom detta fält har hittills fokuserat på bakomliggande orsaker till patientens aggressiva beteende och bedrivits under många år. Ökade kunskaper om sjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter med aggressivt beteende inom psykiatrisk vård kan bidra till att utveckla omvårdnad anpassad till situationen, i syfte att främja hälsa. SYFTE: Studiens syfte är att utforska sjuksköterskans omvårdnad och upplevelse av att vårda patienter med aggressivt beteende inom psykiatrisk vård. METOD: Litteraturstudie av kvalitativa och kvantitativa studier. RESULTAT: Analysen resulterade i tre huvudkategorier och 12 underkategorier. Huvudteman som uppkom var; sjuksköterskan i interaktion med patienten, organisatoriska faktorer och personliga faktorer samt underkategorier som handlade om; avledning av hotfulla situationer, personligt utrymme, information och bedömning, gränssättning, riskfaktorer kopplade till aggression, bristande support från chefer, bemanning, personalsäkerhet, erfarenhet och kommunikationsfärdigheter, lojalitet gentemot patienten och arbetet, hopplöshet och besvikelse samt coping. SLUTSATS: Resultatet visar att sjuksköterskor upplever vårdandet av patienter med aggressivt beteende inom psykiatrisk vård på olika sätt. Sjuksköterskans upplevelse kan komma att inverka på patientens omvårdnad. För att sjuksköterskan ska kunna arbeta hälsofrämjande behövs verktyg och färdigheter för att kunna hantera aggressionen på ett adekvat sätt. Ökad kompetens upplevs ha en inverkan på vårdkvalitén för patienten och upplevs påverka antalet våldsincidenter. En stödjande ledningsstruktur och god arbetsmiljö upplevs som viktig och kan tänkas bidra till att allt fler sjuksköterskor stannar kvar på sin arbetsplats inom den psykiatriska vården. / BACKGROUND: The studies show that violence has increased over the years. Risk factors and risk behaviors have been identified and the reason for the patient to experience illness can be many. Research in this field has so far focused on the underlying causes of the patient's aggressive behavior and has been conducted for many years. Increased knowledge of the nursing experience of caring for patients with aggressive behavior in psychiatric care can help to develop nursing care adapted to the situation, in order to promote health. AIM: The aim of the study was to explore nursing care and nurse’s perceptions of caring for patients with aggressive behavior in psychiatric care. METHOD: The systematic review was based on both qualitative and quantitative studies. RESULTS: The analysis resulted in three main categories and 12 subcategories. The main themes that emerged were: the nurse in the interaction with the patient, organizational and personal factors as well as subcategories that dealt; diversion of threatening situations, personal space, information and assessment, setting limits, risk factors associated with aggression, lack of support from managers, staffing, personnel security, experience, and communication skills, loyalty towards patient and work, hopelessness and disappointment and coping. CONCLUSION: The results show that nurses experience the care of patients with aggressive behavior in psychiatric care in different ways. The nurse's experience may affect the patient's health. For the nurse to work with health promotion it is required tools and skills to handle aggression in an adequate way. Increased skills are perceived to have an impact on the quality of care for the patient and are experienced to affect the number of violent incidents. A supportive management structure and good working environment is perceived to be important and could contribute to more and more nurses to remain in their workplace in psychiatric care.

Bakgrund: Det finns väl rapporterat kunskap och teoribildningar om sjuksköterskans övergång från utbildningen till det praktiska yrkesutövandet. Den kunskap som saknas är bland annat hur den nyutexaminerade sjuksköterskan upplever sina förmågor i praxis, särskilt i relation till god vård och omvårdnad. Syfte: Studiens syfte var att belysa den nyutexaminerade sjuksköterskans upplevelser av sin kunskap i relation till kraven på säker vård och omvårdnad. Metod: Studien genomfördes som litteraturöversikt som bygger på nio vetenskapliga artiklar. Analysmetoden var deduktiv innehållsanalys (template analysis; Malterud,1998). Strukturen i analysmetoden byggde på modellen människa, teknik och organisation av Ödegård (2006). Resultat: Analysfynden formades efter kategorierna människa, teknik, organisation enligt Ödegårds modell. Dessa kategorier innehåller åtta subkategorier: fysisk påfrestning, förhindrad koncentration, känslomässig otillräcklighet, oförmåga till kritiskt tänkande inom omvårdnad; stödberoende vid akuta situationer, frustration vid invecklad och krånglande teknik; gäst i den dysfunktionella verkligheten och den svaga punkten – den ojämna bemanningen. Slutsats: Analysen av nio vetenskapliga arbeten med stöd av Ödegårds och Benners teoretiska begrepp har visat att övergången från sjuksköterskestudent till novis och avancerad nybörjare, det vill säga en övergång från teoretisk kunskap till praktisk handling, innefattar upplevelser av en samling av hinder. Hindren manifesteras tydligast i relation till sjuksköterskans upplevelser av sin kunskap enligt kategorin människa och måttligt enligt kategorierna teknik och organisation. Vad gäller den oerfarna sjuksköterskans kunskapsproblem i relation till kraven på säker vård och omvårdnad, visas i arbetet att dessa härrör främst från begreppen människa och organisation och endast sparsamt från begreppet teknik. / Background: A nurse graduate’s transition period in her profession is well illustrated from previous studies and theories. However, what has been overlooked is how the newly graduate perceives her ability in practice, especially in relation to what is actually required in good nursing care. Aim: The aim of this study was to elucidate the newly examined nurse’s experience of her conception of what is demanded of her in relation to a safe care. Method: This study was carried out as a literature review from nine scientific articles. The analysis method was a deductive content analysis (template analysis; Malterud, 1998). The structure of the analysis was based on the model Man -Technique-Organisation of Ödegård (2006). Results: in the analysis, originated from the categories – man– technique – organisation after the model of Ödegård, emerged eight subcategories: physical stress, distraction, emotional inadequacy, inability to objective thinking regarding nursing care; need of support in urgent situations, frustration in dealing with complicated and difficult technology; a guest in a dysfunctional reality, and the weak link – an imbalance in staffing. Conclusion : The analysis of nine scientific articles, with support of Ödegård’s and Benner’s theoretical concepts, has shown that the transition from a student nurse to novice and advanced beginner, i.e. a transition from the theoretical knowledge to the knowledge in practice, subsequently includes experiences of restraining aspects which leads to problem issues. The nurse’s inability in practice is manifested clearly according to the category person and moderately to the categories technology and organisation. Regarding the newly examined nurses’ experience of knowledge issues in relation to the demand in giving a good and safe nursing care, the results originate primarily from the concepts Man and Organisation, and only hardly from the concept, technology.

Bakgrund: De patienter som har hemsjukvård har ofta flera samtidiga medicinska sjukdomar och är vanligen äldre personer. Eftersom alkoholkonsumtionen i den äldre befolkningen ökar är sannolikheten hög att i hemsjukvård möta patienter som konsumerar alkohol. Att ge vård och omvårdnad i patientens hem skiljer sig från andra vårdkontexter på grund av hemmet som vårdmiljö, patientens integritet, vårdrelationen samt även utifrån samverkan med andra vårdgivare. Tidigare forskning visar på olika svårigheter för sjuksköterskor att samtala med patienter om alkoholkonsumtion och olika förhållningssätt i vårdandet av patienter som konsumerar alkohol.  Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att samtala om alkohol i vården med och kring patienten i hemsjukvården.  Metod: En kvalitativ studie genomfördes med semistrukturerade intervjuer av 12 sjuksköterskor i hemsjukvården. Intervjuerna analyserades med manifest innehållsanalys.  Resultat: Sjuksköterskors erfarenheter av att samtala om alkohol i vården med och kring patienten i hemsjukvården belystes från olika aspekter. Studiens resultat mynnade ut i fyra kategorier: Hinder för att samtala med patienten om alkoholkonsumtion, Ökad samverkan efter samtal om patientens alkoholkonsumtion, Varierande förutsättningar för sjuksköterskan att samtala med patienten om alkohol samt Konsekvenser av samtal om alkohol med patienten.  Slutsats: Vård och omvårdnad av patienter som konsumerar alkohol i hemsjukvården påverkades på olika sätt utifrån sjuksköterskans erfarenheter av att samtala eller inte samtala om alkohol med patienten. Kunskaper, riktlinjer och rutiner för stöd samt bedömning av patientens alkoholkonsumtion behöver förstärkas och implementeras för att en säker vård och omvårdnad ska kunna ges av sjuksköterskor i hemsjukvården. / Background: The patients within home health care often have several different diagnoses of medical illnesses and are usually older people. As alcohol consumption in the elderly population increases, the probability of encountering patients who consume alcohol within home health care is high. Providing care and nursing in the patient’s home differs from other contexts of care because of the home as a care environment, the patient’s integrity, the relationship of care and because of the cooperation with other providers of care. Previous research shows varying difficulties for nurses in talking to patients about alcohol consumption and different approaches in caring for patients who consume alcohol.  Aim: The aim of the study was to illuminate nurses’ experiences of talking about alcohol with the patient and with other providers of care in home health care.  Method: A qualitative study was conducted through semi-structured interviews with 12 nurses in home health care. The interviews were analysed using manifest content analysis.  Result: Nurses’ experiences of talking about alcohol in home health care with the patient and with other providers of care around the patient were highlighted from different aspects. The results of the study unfolded in four categories: Obstacles in talking with the patient about alcohol consumption, Increased cooperation after talking about the patient’s alcohol consumption, Varying conditions for the nurse to talk to the patient about alcohol, and Consequences of talking about alcohol with the patient. Conclusion: Care and nursing of patients who consume alcohol within home health care was affected in different ways based on the nurse’s experiences of talking or not talking about alcohol with the patient. Knowledge, guidelines and routines for support and assessment of the patient’s alcohol consumption need to be strengthened and implemented so that safe care and nursing can be provided by the nurses in home health care.