Background: Mental illness is growing rapidly today, with a population that is getting worse within a younger age. Parts of mental illness is linked to what we callself-harm, or self-mutilation. This in order to alleviate his/her anxiety as a result of a compulsion or impulse to add injury to one’s body, motivated by a need to master mental health or to regain emotional balance. Purpose: The purpose of this study was to illustrate how patients with self-injury behavior experience the attitudes and treatment in their received care. Method: This study is a qualitative content analysis with an inductive approach of autobiographies written by persons with self-harm. Result: Positive treatment strengthens patient self-esteem, relieves inner suffering and anxiety, and provides a foundation for a trustworthy relationship between caregivers and patients, while negative treatment, stigmatization, preconceptions and ignorance of healthcare professionals contribute to an insecure care experience for this patient group. Conclusion: Nurses working with self-injurypatients should reflect on their treatment, occupational role and responsibility towards the patient, as this group often feels poorly treated in care. Clinical significance: The content of this study addresses the problemsof caring for patients with self-harm, which may help nurses and healthcare staff to contribute to better treatment and better care. / Bakgrund: Den psykiska ohälsan kraftigt ökar i dagens samhälle, med en befolkning som mår sämre i allt yngre åldrar. En del av den psykiska ohälsan är kopplad till det vi idag kallar Självskadebeteende. Detta i syfte att lindra sin ångest som en följd av ett tvång eller en impulsatt tillfoga sin kropp skada, motiverat av ett behov att bemästra psykisk ohälsa eller av att återvinna känslomässig balans. Syfte: Syftet var att belysa hur patienter med självskadebeteende upplever bemötandet inom vården. Metod: Denna studie är en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats av självbiografier skrivna av personer med självskadebeteende. Resultat: Positivt bemötande stärker patienternas självkänsla, lindrar det inre lidandet och ångesten och gav en grund för en tillitsfull relation mellan vårdgivare och patient, där istället negativt bemötande, stigmatisering, förutfattade uppfattningar och okunskap hos vårdpersonalen bidrar till en otrygg vårdupplevelse för denna patientgrupp. Slutsats: Vårdpersonal som jobbar med självskadande patienter bör reflektera över sitt bemötande, sin yrkesroll och sitt ansvar gentemot patienten, då denna grupp ofta känner sig illa bemötta inom vården. Klinisk betydelse: Denna studie lyfter problematiken runt vårdandet av patienter med självskadebeteende, vilket kan hjälpa sjuksköterskor och vårdgivande personal vid vårdmöten.

Sverige är ett av de främsta målländerna för asylsökande. Av denna anledning kommer fler och fler vårdpersonal att möta och vårda en mångfald av flyktingar bland annat inom primärvården dit de först vänder sig när de har behov av sjukvård. Syftet med denna studie var att belysa flyktingars egna upplevelser av primärvård. Utifrån syftet formulerades frågeställningen hur flyktingarna upplever vården och bemötandet inom primärvård. Studien är en kvalitativ empirisk studie. Sex kvinnliga flyktingar på en Komvuxenhet i södra Skåne intervjuades. Som analysmetod användes Burnards (1991) tillvägagångssätt av manifest innehållsanalys. Resultatet visade att flyktingars upplevelser av vård inom primärvården var såväl positiva som negativa. Dock var de negativa upplevelserna övervägande. De negativa upplevelserna utgjordes bland annat av missförstånd och problem med tolk, missnöje med vården på grund av långa väntetider, misstro mot patienten, schablonmässig behandling. De positiva upplevelserna var snabb och tillgänglig vård, positivt bemötande av flyktingar och belåtenhet med behandlingen. Resultatet av studien kan vara till hjälp för bland annat personal och ansvariga på vårdcentralen för att förstå flyktingarnas situation och deras vårdbehov och därmed förbättra deras vård. / Sweden is one of the leading target countries of refugees. For this reason health care personnel will meet a great number of refugees in the Primary Health Care where refugees turn to primarily when they are in need of care. The aim of this study was to illuminate the refugees´ own health care experiences. From the aim of this study the question: “How do refugees experience care and treatment in Primary Health Care?” was formulated. This study is of qualitative and empirical nature and was carried out by conducting semi-structured interviews with six female refugees from a municipal adult education unit in southern Scania. The result of this study showed that refugees´ care experiences within the Primary Health Care were both positive and negative. However the negative experiences dominated the positive ones. The negative experiences comprised of among other things: misunderstanding and problem with interpreters, discontentment about the care due to long waiting times, mistrust against the patient, stereotyping treatment. The positive experiences were fast and accessible health care, positive treatment of refugees and satisfaction with the treatment. The result of this study can be of help for health care personnel in the health centre to understand the refugees´ situation and care needs and therefore improve their care.