Introduktion: Den äldre befolkningen ökar stadigt globalt och samtidigt ökar incidensen av höftfrakturer. Vanliga funktionsnedsättningar efter höftfraktur är nedsatt funktion i att gå och röra sig omkring (mobilitet) och vardagliga aktiviteter. Nationella kliniska riktlinjer rekommenderar generellt balans- och styrketräning men oklarheter finns om träningens mängd, viktiga komponenter och interventionens tid. Flera systematiska översikter har undersökt effekterna av specifika träningskomponenter på mobilitet och ADL där resultaten är tvetydiga. Vilka effekter styrketräning har på specifikt mobilitet och vardaglig aktivitet är fortfarande oklart. Syftet med denna litteraturöversikt är att sammanställa styrketräningens effekter på mobilitet och vardaglig aktivitet hos äldre personer med höftfraktur.  Metod: Artikelsökning med systematisk metod i databaserna PubMed och Cinahl. Artikelsökningen gav 145 artiklar och elva artiklar var lämpliga utifrån inklusions- och exklusionskriterierna och ingick i en narrativ syntes. Majoriteten av deltagare i alla studier var kvinnor.  Resultat: Styrketräning verkar ha positiva effekter på mobilitet i steghöjd och gångdistans men är otydliga för gånghastighet och Timed Up and Go. Styrketräning verkar även ha positiv effekt på de flesta utfallsmått av vardaglig aktivitet. Övningarna benpress, step up och knäextension inkluderades i majoriteten av studier med positivt signifikanta resultat för dessa utfallsmått.  Slutsats: Styrketräning för äldre personer med höftfraktur verkar ha effekt på mobilitet och vardaglig aktivitet. Studierna med signifikanta resultat för dessa utfall inkluderade uppgiftspecifik styrketräning. Vidare forskning bör fokusera på att inkludera fler män och att undersöka om en intervention, liknande till studierna med signifikanta resultat för mobilitet och vardaglig aktivitet, även har effekt på gånghastighet och Timed Up and Go.

Flertalet individer lider av långvarig smärta världen över. Dock är det svårt för vårdgivare att förstå en patient med långvarig smärta utan att själv vara drabbad och leva med det. Exakt vad långvarig smärta är och hur det definieras är inte alltid självklart. Mycket forskning lyfter bland annat fram vad smärta är och hur det är indelat i olika områden. Det finns även forskning om vad som skiljer långvarig smärta från akut eller kortsiktig smärta. Olika uppkomstmekanismer och behandlingsalternativ belyses också i detta arbete, samt patienters erfarenheter av behandling för långvarig smärta. Studien har en kvalitativ ansats och syftar till att belysa patienters upplevelse av att leva med långvarig smärta, för att skapa en utökad förståelse av detta fenomen.Resultatet presenteras utifrån fyra teman. Dessa teman är; Att vara fysiskt begränsad, Att vara Socialt begränsad, Att inte vara fullvärdig och Att inte bli trodd. Dessa teman beskriver olika aspekter av patienters upplevelse av att leva med långvarig smärta, och berör så skilda begrepp, från upplevelsen av att vara ett hinder för sin familj till att inte bli trodd utav sjukvården. I diskussionen vill författarna förtydliga det lidande som finns hos patienter med långvarig smärta och hur sjukvården på bästa sätt ska underlätta för patienternas situation. Förvånande var bristen på resultat som handlar om patienters upplevelse av smärtlindring och smärtbehandling vid långvarig smärta i de artiklar som ingår i studiens resultat. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Studiens syfte är att belysa klientens bedömning om boendestödets relevans i vardagen. Studien stöds av teoretiska perspektiv som besvarar frågan om hur klienten upplever vardagliga aktiviteter, meningsfull sysselsättning. I motsättning till klientens bedömning beskriver boendestödjarna deras syn på meningsfull sysselsättning och vardagliga aktiviteter. Syftet för studien uppnås genom en kvalitativ studie och baseras på intervjuer om hur klienten och boendestödjarens upplever boendestödets relevans i vardagen. I studien har fyra olika klienter och två boendestödjare (i åldrarna 29-60 år) intervjuats. Klienterna har psykiska och fysiska sjukdomar och har haft boendestöd i minst 3 år. Vid analys av intervjumaterialet har vi använt oss av verksamhetsteorin. Det perspektivet är samhällsvetenskapligt inriktat och studerar hur människan på olika sätt är beroende av verksamheter för att kunna hantera vardagen.   För att stärka vår teori har vi använt oss av ett teoretiskt perspektiv KASAM (känsla av sammanhang. Därefter har vi valt att stärka empirin och våra teoretiska perspektiv med två avhandlingar i den tidigare forskningen. Genom tidigare forskning kan förklaring ges till hur olika faktorer påverkar människor med psykiska funktionsnedsättningar, likväl som en förståelse för hur klienten upplever meningsfull sysselsättning, aktivitet och boendestöd som relevant för deras vardag.   För att kunna analysera intervjumaterialet valdes två strategier, meningskategorisering och meningstolkning. Utifrån dessa två strategier omformades sex teman till tre som sedan presenteras i resultatet. Analysen visar att boendestödet har en stor betydelse för att klienterna ska uppnå meningsfull sysselsättning, arbete och aktivitet i vardagen. Samtliga klienter har bra kontakt med sina boendestödjare och känner en trygghet samt gemenskap till dem.