I denna uppsats får läsaren ta del av hur dagens lärare arbetar för att uppnå kraven i den relativt nya läroplanen Lgr11. Syftet med undersökningen är att ta reda på om, eller hur, lärare idag gör för att matematikundervisning i årskurs fyra, fem och sex ska vara kreativ, kommunikativ samt återfinnas i vardagen. Detta gjordes genom en kvalitativ studie genom intervjuer med fem verksamma lärare i årskurs fyra till sex. Huvudresultatet i vår undersökning kan sammanfattas till att färsk kunskap, och rätt kunskap är A och O vid matematikundervisning.

Bakgrund I den här studien redogörs för hur viktigt det är att barn tidigt får möta matematik då deras grund för matematik kan läggas redan i förskoleåldern. Rapporter visar att elever i svenska skolor har bristande resultat i matematiktest, vilket gör det ytterst viktigt att börja stimulera barns matematiska erfarande redan i tidig ålder. Elever i svenska skolor har dessutom rätt att få en likvärdig utbildning som gör att de kan klara av hela sin skolgång. Då barn i förskolan ska ges möjlighet att stimuleras i matematik är det av stor betydelse att förskollärare har kunskap i hur de kan arbeta med detta med barnen. Därför fokuserar den här studien på förskollärares uppfattning om hur de lyfter matematiken för barnen. Syfte Syftet är att utveckla kunskap om matematikundervisningens förutsättningar i förskolan med fokus på pedagogers uppfattningar. Metod Intervju har använts som metod för vår kvalitativa forskning. De 8 respondenterna är förskollärare som arbetar med olika åldersindelningar från 1-6 år. Resultat Barn får erfara matematik i olika vardagliga situationer på förskolan. Resultatet visar att pedagogerna uppfattar att de stimulerar matematik för barn vid olika platser, när pedagogerna är medforskande i barns lek och när pedagoger skapar matematiska tillfällen. Även vad materialet kan ha för betydelse och vilken tillgång barn har till olika sorters material lyfts fram. Resultatet visar också att de yngre barnen erfar mer konkret matematik, medan de äldre barnen erfar både konkret men också abstrakt matematik.I förskolan strävar personalen efter att uppfylla målen som står i Läroplan för förskolan (Lpfö98, rev. 2016) och där hänvisas det bland annat till att alla barn ska vara inkluderade och att det ska vara en skola för alla. I dagens förskola är många barn i behov av särskilt stöd och många utav de barnen har intellektuell funktionsnedsättning. Syftet med denna studie är att synliggörapedagogers dagliga arbetssätt med att inkludera barn med intellektuell funktionsnedsättning iförskolan. Frågeställningarna är utformade för att besvara syftet och för att få en inblick i vadinkludering betyder för förskollärare. För att få svar på syftet har kvalitativ metod använts med ostrukturerade intervjuer. Femförskollärare valdes ut för intervjuerna genom bekvämlighetsurval och genomfördes på tvåolika förskolor i västra Sverige. Studien har sin utgångspunkt i hermeneutisk vetenskapsteori och den sociokulturella ämnesteorin. Hermeneutik är en tolkningslära som går ut på att skapa en förståelse vilket denna studie syftar till. Den sociokulturella teorin handlar om att lära i samspel med andra vilket är viktigt för alla barn oavsett om de har funktionsnedsättning ellerinte. Intervjuerna spelades in och sedan gjordes det transkribering för att kunna börja koda all data som i sin tur blev ett tydligt resultat. Resultatet visar på att de medverkande förskollärarna är medvetna i sitt arbete när det gäller att inkludera alla barn och de anser att det inte är svårt så länge det finns förutsättningar förinkludering. Förskollärarna menar att med mer utbildning, kunskap och även mindre barngrupper ökas förutsättningarna. Alla förskollärarna i studien beskriver begreppet inkludering på olika sätt. Det de har gemensamt är att alla barn ska ha rätt till att delta och gessamma förutsättningar. Det kommer även fram att pedagogerna beskriver begreppet integrering mer än vad de beskriver inkludering när de svarar på vad inkludering betyder för dem.