Improvisationsteater är teater utan manuskript. Scenerna skapas i samma ögonblick som de återges. Uppsatsens syfte var att få en djupare förståelse för hur och på vilket sätt deltagare i en tioveckors kurs i improvisationsteater upplever att deras sociala kompetens och syn på vardagslivet har påverkats. Undersökningens syfte besvarades med hjälp av två frågeställningar: ”På vilka sätt upplever individer att deras sociala kompetens har påverkats efter en tioveckorskurs i improvisationsteater?” samt ”Hur påverkas individers förståelse och uppfattning av vardagslivet efter erfarenheter, upplevelser och kunskaper av en tioveckors improvisationsteaterkurs?”. Empirin och resultatet analyseras utifrån positiv socialpsykologi med sociologen Björn Erikssons syn på social interaktion som teoretisk verktygslåda. Analysen kompletteras med några få begrepp från kunskapssociologin.  Syftet möttes med hjälp av kvalitativa intervjuer och en explorativ ansats. Urvalsgruppen bestod av sex informanter som under det senaste året gått en tioveckorskurs i improvisationsteater. Som svar på hur individens sociala kompetens förändras framkom temat “Ett medvetet, spontant och ömsesidigt samspel”. Som svar på hur individens förståelse och uppfattning av vardagslivet förändrades framkom två teman: “En lättsammare vardag” och “Vi är samma”.  Resultatet tyder på att erfarenheter och upplevelser av improvisationsteater påverkar samtliga informanters sociala kompetens samt förståelse och uppfattning av vardagslivet. Alla informanter utvecklar olika typer av samspelsfärdigheter vilket leder till att de enklare kan förstå och hantera det sociala flödet. De vidgar sin syn på vardagslivet och uppfattar det som ett område där det finns stora möjligheter för samhandlande och meningsskapande. Vardagslivet uppfattas som ett område där ”Den sociala vardagsimprovisationen” ständigt pågår.  De flesta av informanterna föredrar att samhandla med sina medmänniskor utifrån en subjektsposition snarare än den objektposition som oftast gäller i vardagslivet. Detta resulterar i insikten att de är med och skapar, påverkar och återskapar vardagslivet. De blir på så vis aktiva, kompetenta och medvetna ”vardagsimprovisaktörer” vilka kan ses som en positiv motståndskraft gentemot vardagslivet verklighet.