I uppsatsen undersöks upplevelser av improvisationsteater. Syftet är att beskriva och förstå improvisationsdeltagares upplevelse av vad som sker i improvisationsteater. Ett övergripande syfte med detta är att bidra till att tydliggöra dramapedagogik i relation till improvisationsteater. Ansatsen i uppsatsen är kvalitativ och metoden är fenomenologisk. För insamling av data har intervju och fokusgruppssamtal använts. Resultatet visar att deltagarna i improvisationsteater upplever att spontanitet, att våga misslyckas, att inte anstränga sig, att glömma sig själv premieras som förhållningssätt inom improvisationsteater. Deltagarna upplever att de upptäcker nya saker om sig själva, att de är mer närvarande och att de får utlopp för känslor genom att ägna sig åt improvisationsteater. De upplever att de förändras och kan ta fler initiativ och ta rakare och tydligare beslut, att de får större förståelse för status och större möjlighet att växla status, att de har lättare att ta kontakt med andra och vara mer närvarande i mötet med andra. Improvisationsteaterledaren menar att den personliga utvecklingen inom improvisationsteater är många som eftersöker och att den kommer på köpet när man övar sig på improvisationsteater. Hon menar att leken är nyckeln för att kunna ägna sig åt improvisationsteater. I och med leken kan deltagarna glömma sig själva och ta initiativ utan att tänka. Leken gör det möjligt att sluta anstränga sig för att prestera och att våga misslyckas.

Improvisationsteater är en teaterform där scenerna byggs upp gemensamt och skapas i samma ögonblick som den återges. Uppsatsens syfte har varit att undersöka varför människor vill improvisera samt vilka faktorer som utgör ett lyckat samspel och därmed kan skapa en scen. Samspelet i improvisationsteater ställs även i kontrast mot människans samspel i vardagen. Syftet besvaras med hjälp av två olika frågeställningar: dels varför informanterna vill hålla på med improvisationsteater och dels hur de gör för att tillsammans skapa, samspela och förstå varandra i ett sammanhang som hittas på och återges i stunden. Resultaten analyseras och diskuteras utifrån teorier om symboliskt universum och frame vilka är sprungna ur kunskapssociologin och den symboliska interaktionismen. För att möta syftet valde jag att göra en kvalitativ undersökning med explorativ ansats. Jag intervjuade fyra informanter som alla har en gedigen erfarenhet av att improvisera. På grund av det begränsade urvalet valdes dessa informanter med hjälp ett bekvämlighetsurval, något som var möjligt tack vare två nyckelinformanter. Utifrån de kvalitativa intervjuerna framkom temat ’Friheten att tillsammans skapa en ny värld’ som källa för intresset av improvisationsteater. Som svar på ett lyckat samspel i scenen genererades två teman; ’Den teoretiska verktygslådan’ och ’Improvisatörens nödvändiga förmågor’. Uppsatsens huvudsakliga slutsats är att improvisationsteater utgör en unik ’parantes’ kring verkligheten. Det är ett sammanhang där människor medvetet kan bete sig på sätt som inte hade varit möjligt i vardagen. På så sätt får de tillgång till unika upplevelser och erfarenheter. Dessa begränsas dock till förmån av inramningen och samspelet. Samspelet möjliggörs genom två ’grundpelare’. Den ena utgörs av improvisationsteaterns struktur som är utformad för att snabbt inrama situationen. Den andra utgörs av några centrala förmågor vars syfte är att möjliggöra en ömsesidig intrycksstyrning och teammaskopi. Genom improvisationsteater ges individen således möjlighet att fritt och ohämmat undersöka och öva på det sociala samspelet.

För att en organisation ska kunna överleva i en tid som präglas av förändring och hård konkurrens, krävs en organisationskultur som främjar innovation. Många av de komponenter som litteratur inom innovationsområdet beskrivs som essentiella för just en sådan här kultur, återfinns också i improvisationsteater. Den här studien binder samman dessa två områden, både ur ett teoretiskt perspektiv och genom en praktisk, undersökande studie. Studiens hypotes var: ”Improvisationsteaterworkshops kan, av ett arbetslag, upplevas som ett fungerande verktyg till att på längre sikt kunna skapa en organisationskultur som främjar innovation.” För att kunna verifiera eller falsifiera hypotesen, genomfördes tre improvisationsteaterworkshops på ett företag där åtta deltagare på ett lekfullt och prestigelöst sätt fick ta del av hur improvisationsteater kan relateras till arbetslivet på olika sätt. Datainsamlingen skedde med hjälp av reflekterande dagböcker och intervjuer. Samtliga åtta deltagare ansåg att det de upplevt på längre sikt skulle kunna bidra till att skapa en organisationskultur som främjar innovation, och studiens hypotes kunde därigenom verifieras.

Inom det dramapedagogiska fältet är området skapande för skapandets egen skull inte så framträdande i forskningen. Det finns mer forskning kring barn och elever - och drama - jämfört med forskning som beskriver vuxnas deltagande. Undersökningen har som syfte att skapa förståelse för hur vuxna deltagare kan uppleva en kurs i improvisationsteater. Undersökningen har narrativ metod och deltagarna har intervjuats och data samlats in genom deltagarnas skriftliga berättelser. Frågorna som ställts är Vad är improvisationsteater?, Vad händer med dig på improvisationsteatern? och Vilken betydelse kan kursen i improvisationsteater ha för dig i ditt liv i övrigt? Undersökningen är fenomenologisk och hermeneutisk vilket betyder att det är  själva essensen av improvisationsteater som är central - vad kan improvisationsteater vara? Vilken betydelse har improvisationsteatern för deltagarna? Undersökningen är praxisnära och det empiriska materialet får stort utrymme. Kursen beskrivs som en egen verklighet, en oas - där vad som helst kan hända. Deltagarna får vara spontana och agera utan manus - och ett exempel på ett förlopp är ”från en dyster begravningsscen, till en familjemiddag och så kommer plötsligt kungen in och domderar”. Forskningsresultatet visar på en spretig, mångfacetterad - eller rik - bild när det gäller improvisationsteaterns betydelse för deltagarna. Deltagarna tillskriver kursen i improvisationsteater att den är alltifrån kul och en roligt lek till att den bidrar till ”modet att vara som jag är”, att ”släppa oro och stress” eller ”stå ut med vardagen”.

Improvisationsteater är teater utan manuskript. Scenerna skapas i samma ögonblick som de återges. Uppsatsens syfte var att få en djupare förståelse för hur och på vilket sätt deltagare i en tioveckors kurs i improvisationsteater upplever att deras sociala kompetens och syn på vardagslivet har påverkats. Undersökningens syfte besvarades med hjälp av två frågeställningar: ”På vilka sätt upplever individer att deras sociala kompetens har påverkats efter en tioveckorskurs i improvisationsteater?” samt ”Hur påverkas individers förståelse och uppfattning av vardagslivet efter erfarenheter, upplevelser och kunskaper av en tioveckors improvisationsteaterkurs?”. Empirin och resultatet analyseras utifrån positiv socialpsykologi med sociologen Björn Erikssons syn på social interaktion som teoretisk verktygslåda. Analysen kompletteras med några få begrepp från kunskapssociologin.  Syftet möttes med hjälp av kvalitativa intervjuer och en explorativ ansats. Urvalsgruppen bestod av sex informanter som under det senaste året gått en tioveckorskurs i improvisationsteater. Som svar på hur individens sociala kompetens förändras framkom temat “Ett medvetet, spontant och ömsesidigt samspel”. Som svar på hur individens förståelse och uppfattning av vardagslivet förändrades framkom två teman: “En lättsammare vardag” och “Vi är samma”.  Resultatet tyder på att erfarenheter och upplevelser av improvisationsteater påverkar samtliga informanters sociala kompetens samt förståelse och uppfattning av vardagslivet. Alla informanter utvecklar olika typer av samspelsfärdigheter vilket leder till att de enklare kan förstå och hantera det sociala flödet. De vidgar sin syn på vardagslivet och uppfattar det som ett område där det finns stora möjligheter för samhandlande och meningsskapande. Vardagslivet uppfattas som ett område där ”Den sociala vardagsimprovisationen” ständigt pågår.  De flesta av informanterna föredrar att samhandla med sina medmänniskor utifrån en subjektsposition snarare än den objektposition som oftast gäller i vardagslivet. Detta resulterar i insikten att de är med och skapar, påverkar och återskapar vardagslivet. De blir på så vis aktiva, kompetenta och medvetna ”vardagsimprovisaktörer” vilka kan ses som en positiv motståndskraft gentemot vardagslivet verklighet.