Denna studies syfte är att analysera tre bokförlags lärarhandledningar till skönlitterära verk, med anpassning till årskurs 1–3, utifrån ett läs- och litteraturundervisningsperspektiv. Studiens material består av tre utvalda lärarhandledningar som samlats in från tre olika bokförlag. Ett analysverktyg baserat på studiens teori har använts för att granska materialet i syfte att undersöka på vilket sätt lärarhandledningarna förespråkar att skönlitteraturen ska användas, och vilken reflekterande nivå eleverna kan nå i arbetet med skönlitteraturennär lärare använder lärarhandledningar. Vidare undersöks hur förhållandet ser ut mellan läs- och litteraturundervisning i lärarhandledningarna och hur de förhåller sig till läroplanen och särskilt till svenskämnets syftesbeskrivning. Studiens teori grundar sig i Langers litterära föreställningsvärldar som beskriver läsarens sätt att uppleva och förstå ett verk som en process vari läsaren går igenom fem olika faser. Studien grundar sig även i Rosenblatts teori om litteraturläsning och framförallt utifrån begreppen efferent och estetisk läsning. Resultatet som framkommer visar att läsundervisning förespråkas i lärarhandledningarna och att det beror på att materialet består av en betydande del läsförståelsefrågor. Studiens resultat visar även en problematik med användningen av lärarhandledningar om läraren likställer läs- och litteraturundervisning eller är omedveten om dess olika innebörder. En av slutsatserna i denna studie är att lärare bör läsa skönlitteraturen till lärarhandledningarna, för att kunna förhålla sig kritisk till materialets innehåll och således även låta lärarhandledningarna förbli ett stöd och inte vara något som läraren är bunden till i brist på kunskap om det skönlitterära verket.