Att vara vittne eller målsägande, är en påfrestande process. Att utsättas för brott väcker olika känslor hos den drabbade t.ex. rädsla och ilska. När ett brott polisanmäls startar en lång rättsprocess för att utreda vad som hänt. För att hjälpa vittnen och målsäganden att hantera den jobbiga situationen finns vittnesstödet för att bidra med information och stöd. Syftet med denna studie är att ta reda på vilka som är de mest centrala aspekterna i vittnens, målsägandens och brottsofferjourens erfarenheter av vittnesstöd som är en del i rättsprocessen. Studien är gjort utifrån metoden grundad teori där jag använt mig av intervjuer för att samla in mitt material. I analysen har jag utgått från Christies tankefigur om det ideala brottsoffret. Jag har avgränsat mig till att endast studera vittnen, målsägande samt brottsofferjouren i Västerås kommun. Andra aktörer inom rättsprocessen har uteslutits. Den tidigare forskningen visar på att vittnesstöd är så pass bra att det blivit permanent i England och inrättats på alla tingsrätter och hovrätter i Sverige. De primära uppgifterna för vittnesstöden är att informera vittnen och målsägande hur rättegången går till, ge medmänskligt stöd samt hjälpa till praktiskt. Vittnesstödens arbete bidrar till ökat lugn och trygghet hos vittnen och målsäganden. Det i sin tur leder till förbättrad rättstrygghet men också till ökad rättssäkerhet Att vittnen och målsäganden uppmärksammas mer och mer kan härledas till de ideella organisationernas arbete. Mitt resultat stämmer överens med den tidigare forskningen samt med den rapport som Brottsoffermyndigheten presenterade 2008 där de gjorde en utvärdering av vittnesstödet med förslag för den fortsatta verksamheten.

Syftet med studien är att undersöka om vittnesbenägenheten skiljer sig åt mellan ett “särskilt utsatt område” (Nydala, Hermodsdal, Lindängen) och ett “tryggt område” (Västra Hamnen) i Malmö samt om benägenheten påverkas beroende på vilken brottstyp som bevittnats. Vidare syftar studien även till att undersöka huruvida kännedomen skiljer sig åt mellan områdena om att det råder allmän vittnesplikt och det stöd som finns att tillgå i en rättsprocess. Studien använder sig av såväl kvantitativ som kvalitativ data, detta i form av enkäter samt intervjuer. Totalt besvarade 162 individer enkäten och intervjuer genomfördes med totalt sex individer där både män och kvinnor deltog. Intervjuerna analyserades utifrån en tematisk analys vilket presenterades i gemensamma teman. Resultaten visar på att det råder skillnad i vittnesbenägenhet områdena emellan. Den återkommande uppfattningen gällande bidragande faktorer till detta var medierapportering, rädsla för repressalier och låg tillit till myndigheter. Majoriteten var eniga gällande att rädslan upplevs vara högre när det kommer till gängkriminalitet eller annan grövre brottslighet. Kännedomen om den allmänna vittnesplikten samt vittnesstödsverksamheten skiljde sig även det åt mellan områdena. Majoriteten av respondenterna uppgav däremot att de var medvetna om att det råder allmän vittnesplikt i Sverige. Detta resultat överensstämmer inte med den information som framkommit under intervjuerna som menade att kunskapen är bristfällig och i en del fall helt obefintlig. Majoriteten var öppna för att använda sig av vittnesstöd, det förekom en överrepresentation vad gäller kvinnor. / The aim of the study is to examine if the propensity to testify differs between a “particularly vulnerable area” (Nydala, Hermodsdal, Lindängen) and a “safe area” (Västra Hamnen) in Malmö and if the propensity is affected depending on the type of crime. The study also aims to investigate whether the knowledge differs between the areas where there is a general duty to testify and the support that is available in a legal process. The study uses both quantitative and qualitative data, web surveys were used to receive knowledge from a public perspective. A total of 162 individuals answered the survey. A total of six interviews took place with relevant participants. The interviews were analyzed on the basis of a thematic analysis, which was presented in common themes. The results prove that there is a difference in the tendency of witnesses between the areas. The recurring perception for this was media reporting, fear of reprisals and low trust in authorities. The majority agreed that the fear is perceived to be higher regarding gang related crime or other more serious crime. Knowledge of the general duty to testify and the witness support service also differed between the areas. The majority of the respondents, on the other hand, stated that they were aware that there is a general duty to testify in Sweden. This did not correspond with the information from the interviews, which entailed that the knowledge was deficient and, in some cases, completely non-existent. The majority were open to using witness support, there was an over-representation of women.