Många medeltidsbrev finns bevarade och vittnar om svenskans historiska utvecklingsstadier. I denna uppsats ges en transkribering och översättning ut av ett brev från Vadstena ca år 1500, en historisk brytpunkt mellan forn- och nysvenska. Brevets språk jämförs med den religiösa skriften Jungfru Marie Örtagård från samma tid i syfte att undersöka språkförändring hos olika skrivare och genrer vid samma plats och tid. Resultaten visar att Jungfru Marie Örtagård är mer språkligt konservativ än brevet. Kasussystemet har nästan helt upplösts i brevet men upprätthålls mer i den religiösa genren, vilket överensstämmer med tidigare forskning. Personböjningen av verb i plural är osäker i brevet och användningen tyder på ett begynnande sammanfall till formen för tredje person. Brevet är skrivet med en luftig gotisk handstil med många förkortningar. Källornas stavning är tidsenlig baserat på tidigare forskning.

Syftet med denna uppsats är att följa den fornsvenska kasusavvecklingen i medeltida diplom under 1400-talet. I uppsatsenundersöks 95 diplomfrånStockholm, Linköping,Kalmar, Lödöse, Skara och Norbergdiakront och synkront under hela seklet. Kasusbruket identifieras med förekomst och frånvaro av typiska kasusmarkörer för substantiv, adjektiv, pronomen och i förekommande fall räkneord böjda i ackusativ, dativoch genitiv.Undersökningen visar att det sker stora förändringar av kasusbruket under seklet, men att vissa kasusböjningar som plurala dativ-ochframför allt genitivböjningar är tämligen motståndskraftiga mot förändring. Förändringar skerpå alla orter, men det är skillnad påhur snabbt och ivilken utsträckning det skeri de olikastäderna.De tre kustnära städerna, som också har haft en relativt stor tysktalande befolkning, har en snabbarekasusavveckling till skillnad mot städerna i inlandet som har ett mer konservativt språk.