<p>I föreliggande studie undersöktes kommunikativa resurser i samtal mellan tre personer med afasi och deras respektive logoped/anhörig. Syftet var att identifiera och analysera resurser som samtalsdeltagarna gemensamt använde för att uppnå intersubjektivitet. Vidare undersöktes om det, utifrån vem personen med afasi samtalade med, fanns någon inverkan på hur de kommunikativa resurserna användes. Sex dyader spelades in och samtalsanalys användes för att studera materialet. Samtalsämnen valdes fritt av samtalsdeltagarna. Analysen resulterade i identi¬fie¬ring av tre bevarade resurser hos personerna med afasi; upprepningar, gester och skratt. Det gemensamma för dessa resurser var; att de förekom i den naturliga sekventialiteten i samtalet, att deras kommunikativa funktioner uppstod i samarbetet mellan samtalsdeltagarna och att de bidrog till intersubjektiviteten. Resurserna visade även på en social kompetens hos deltagarna med afasi som ofta döljs av de språkliga hindren. Då de kommunikativa resurserna fick liknande funktioner i de olika dyaderna, är resultatet troligen generaliserbart till annan interaktion där personer med afasi deltar. Resursernas kommunikativa funktioner föreföll inte bero på vem samtalspartnern var. Slutsatsen var att språklig kompetens hos personer med afasi framför allt bör ses ur ett inter¬aktivt perspektiv och att ett sådant förhållningssätt är önskvärt i logopediskt behandlingsarbete.</p> / <p>Analysis of Talk-in-Interaction involving People with Aphasia and Speech and Language Pathologists/Spouses: The Use of Communicative Resources in Collaboration toward Intersubjectivity.</p><p>In the present study, communicative resources in conversations involving three persons with aphasia and their speech and language pathologists/spouses were investigated. The main purpose was to identify and analyse collaboratively used resources for achieving intersubjectivity. In addition, possible changes in the use of the communicative resources depending on conversational partner were investigated. The conversations of six dyads were recorded and analysed. Conversational topics were chosen by the participants. Through the analysis three preserved resources for participants with aphasia could be identified; repetitions, gestures and laughter. All resources occurred within the natural sequentiality of the conversation, their communicative functions emerged in collaboration of the participants and contributed to intersubjectivity. The social competence of the persons with aphasia, often concealed by the language impairment, was also revealed. The results may possibly be generalised to other communicative activities where persons with aphasia participate, since similar communicative functions were achieved through the same resources in different dyads. The functions of the resources were not determined by conversational partner. To conclude, it may be argued that linguistic competence of persons with aphasia should mainly be considered in an interactive perspective and that this view is preferred in language therapy.</p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA/oai:DiVA.org:liu-10283 |
| Date | January 2007 |
| Creators | Johansson, Sofia, Östlund, Pernilla |
| Publisher | Linköping University, Department of Neuroscience and Locomotion, Linköping University, Department of Neuroscience and Locomotion, Institutionen för nervsystem och rörelseorgan |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, text |
Page generated in 0.0021 seconds