Uppsatsen behandlar konstruktionsmönster vid de bitransitiva verben sända och giva i äldre fornsvenska, yngre fornsvenska och äldre nysvenska. I uppsatsen undersöks dels fördelningen mellan de fyra konstruktionsalternativen DAT-ACK, ACK-DAT, PP-ACK och ACK-PP för sända respektive giva under var och en av de undersökta perioderna, dels vilka semantiska och informationsstrukturella faktorer som ligger bakom valet av en viss konstruktionsvariant vid ett visst verb under en viss tidsperiod. Resultaten visar att för verbet sända föreligger inga signifikanta skillnader i fördelningen av konstruktionsalternativ mellan de tre tidsperioderna. Verbet konstrueras med ACK-PP i över hälften av fallen under alla tidsperioderna, medan DAT-ACK genomgående står för ungefär en tredjedel av beläggen. Verbet giva uppvisar däremot en signifikant minskad användning av ACK-DAT mellan yngre fornsvenska och äldre nysvenska, medan bruket av ACK-PP ökar under samma period. Mellan äldre fornsvenska och yngre fornsvenska ökar bruket av DAT-ACK, medan ACK-PP blir ovanligare. Båda dessa tendenser beror dock på en specifik användning av ACK-PP i Fornsvenska legendariet, och speglar förmodligen inte utvecklingen i språket som helhet. Vad gäller de informationsstrukturella faktorerna påverkar dessa valet av konstruktionstyp i stort sett som väntat, i så måtto att kortare, pronominella och definita led (dvs. informationsstrukturellt tematiska led) ofta placeras före längre, icke-pronominella och indefinita led (informationsstrukturellt rematiska). Analysen av de semantiska variablerna visade att DAT-ACK vid båda verben gynnas av animata m/m-argument (mottagare/mål) och abstrakta p/t-argument (patient/tema), medan ACK-PP å andra sidan gynnas av inanimata m/m-argument och konkreta p/t-argument. Vid verbet sända konstrueras DAT-ACK enbart med animata m/m-argument, medan verbet giva i äldre och yngre fornsvenska endast konstrueras med ACK-PP om m/m-argumentet är inanimat. En semantisk utvidgning av ACK-PP vid verbet giva uppstår emellertid i äldre nysvenska, där konstruktionsvarianten blir kompatibel även med animata m/m-argument. ACK-DAT är vid verbet giva vanligare när p/t-argumentet betecknar någonting konkret, vilket indikerar en semantisk uppdelning inte bara mellan dubbelobjektsvariant och prepositionsvariant utan även mellan de båda dubbelobjektsvarianterna DAT-ACK och ACK-DAT.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-264113 |
| Date | January 2015 |
| Creators | Valdeson, Fredrik |
| Publisher | Uppsala universitet, Institutionen för nordiska språk |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0017 seconds