Syftet med studien var att skapa förståelse för förskolepedagogers uppfattningar av boksamtal samt vilka förfaranden som sker vid boksamtal för att främja barns litteracitetsutveckling. Vi valde att studera detta då undersökningar visar att högläsning inte alltid är någon prioriterad aktivitet hos varken vårdnadshavare eller pedagoger på förskolan. För att uppnå vårt syfte utgick vi från två frågeställningar: Hur beskriver förskolepedagoger att de arbetar med boksamtal som metod för att främja barns litteracitetsutveckling i förskolan? Vilken inställning har förskolepedagoger till boksamtalets betydelse för barns litteracitetsutveckling? För att få svar på frågeställningarna använde vi oss av en kvalitativ metod där vi intervjuade fyra verksamma förskolepedagoger med kunskaper och erfarenheter av boksamtal. Våra teoretiska ramverk som utgjorde utgångspunkt för vår analys och tolkning var fenomenografi samt det sociokulturella perspektivet enligt Vygotskij. Resultatet av vår studie visade att förfarandet runt boksamtalet kan gå till på olika sätt. Men alla respondenterna var överens om att små barngrupper, avskild miljö och gott om tid är avgörande för om det ska ske ett lärande vid boksamtalet. Respondenterna belyste att pedagogens förhållningssätt är avgörande för lärandet hos barnen. Resultatet visade att samtliga respondenter ansåg att boken kan användas som ett verktyg för att främja barns litteracitetsutveckling.
Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:lnu-78537 |
Date | January 2018 |
Creators | Haglind-Sellén, Caroline, Persson, Anneli |
Publisher | Linnéuniversitetet, Institutionen för didaktik och lärares praktik (DLP), Linnéuniversitetet, Institutionen för didaktik och lärares praktik (DLP) |
Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
Language | Swedish |
Detected Language | Swedish |
Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
Format | application/pdf |
Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0016 seconds