Return to search

“Det är bara ett moment som man, du vet, susar förbi” : - en kvalitativ intervjustudie om vardagligt lärande i hallen.

Syftet med denna studie är att titta närmare på hur pedagoger som är verksamma inom förskolan ser på vardagligt lärande i hallen. De frågeställningar som besvaras i studien är;  hur används hallen som en del i det vardagliga lärandet? Vilka möjligheter och svårigheter upplever pedagogerna att det finns i hallen och hur/när kommer dessa till uttryck? Samt finns det några skillnader mellan hur de som arbetar med yngre respektive äldre barn ser på det vardagliga lärandet i hallen? För att besvara dessa frågor använde vi oss av kvalitativa intervjuer som genomfördes med tio pedagoger på fyra olika förskolor. Av dessa tio arbetade fem av dem med yngre barn 1–3 år medan de andra fem arbetade med äldre barn 3–5 år. Studiens resultat och analys är uppdelad i två där del 1 berör pedagoger som arbetar med de yngre barnen och del 2 berör pedagoger som arbetar med de äldre barnen. Materialet vi fick in har analyserats och diskuterats utifrån ett sociokulturellt perspektiv och de centrala begrepp som används i vår studie är kontext, mediering, kommunikation och scaffolding. Resultatet visar att det i hallen både finns möjligheter och svårigheter. Pedagogerna beskriver till exempel att möjligheten att utveckla barnens självständighet är stor i hallen och att många barn i hallen samtidigt är en av svårigheterna som framkom i resultatet. Vidare går det att utläsa skillnader mellan hur pedagoger arbetar med de olika åldersgrupperna. Bland de yngre barnen används det till exempel mer språk och hjälp medan pedagogerna berättar att de äldre barnen bör testa mer själva innan de får hjälp. Resultatet visar att synen på vardagligt lärande är likvärdig. Pedagogerna beskriver att vardagligt lärande är de lärandesituationer som inte är planerade undervisningstillfällen utan det lärandet som uppkommer spontant i vardagliga rutinsituationer. Det vardagliga lärandet i hallens kontext beskrivs bland annat genom att barnen får öva på att sätta ord på sina kläder, räkna fingrar på vantar och tilliten till sin egen förmåga då barnen övar på att klä på sig själva.

Identiferoai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-428782
Date January 2020
CreatorsLarsson, Jessica, Olén, Sara
PublisherUppsala universitet, Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier, Uppsala universitet, Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier
Source SetsDiVA Archive at Upsalla University
LanguageSwedish
Detected LanguageSwedish
TypeStudent thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text
Formatapplication/pdf
Rightsinfo:eu-repo/semantics/openAccess
RelationExamensarbete vid Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier

Page generated in 0.0022 seconds