Hallen i förskolan är en plats där mycket händer kring barnen och deras samspel mellan varandra. Vi ville med vår studie studera vad barnen samspelar om samt hur barnens samspel kunde se ut dels det verbala, dels deras kroppsspråk. Detta för att kunna utveckla hallen som arena för lärande på våra arbetsplatser samt tydliggöra hallen som plats inom förskolan.      I vår studie valde vi att använda oss av två olika metoder, semistrukturerade samtalsintervjuer och två typer av observationer både som fullständig observatör och som aktivt deltagande observatör. Genom våra observationer fick vi fram en bild av förskolans hall och vad som verkligen händer där mellan barnen. Barnens samspel kunde se olika ut utifrån vilka förutsättningar de fått innan och under tiden de befann sig i förskolans hall. Intervjuerna med personalen som arbetar på de förskolor vi observerat på gav oss en bild av hur de upplevde hallen här och nu, samt vad de ser som förbättringsområden kring barnens samspel och lärande i förskolans hall. De kunde även bekräfta det vi sett under våra observationer, en stressig och högljudd miljö med flera olika former av samspel mellan barnen. En miljö som ofta inte är gynnsam för utveckling och lärande utifrån barnens samspel. I vår studie kunde vi hitta flera kopplingar till tidigare forskning som gjorts kring barns samspel och hallen på förskolan. Detta både av forskare inom pedagogik och didaktik samt studenter som gjort liknande studier till deras examensarbeten. Det som händer i hallen mellan barnen är ofta kopplat till det som sker här och nu. Allt från vad man ska ha på sig till vem man ska leka med. För att ett gott samspel ska kunna ske måste även barnen ges goda förutsättningar till detta, genom en lugn miljö i hallen utan stress.

Det övergripande syftet med denna studie har varit att undersöka hur pedagoger kommunicerar med barn i hallsituationer samt hur pedagoger själva ser på denna kommunikation. Vi ville undersöka hur pedagoger använder den verbala och icke-verbala kommunikationen, om det finns några speciella hjälpmedel för kommunikationen, samt vilka tankar pedagoger har kring sin användning av kommunikation. Det teoretiska perspektivet som varit utgångspunkt för studien är det sociokulturella perspektivet på lärande, där kommunikationen är central för lärande. Det är en kvalitativ studie där vi genom observationer på fem avdelningar och intervjuer med tre förskollärare har samlat in material. Vi använde oss därefter av en tematisk analys för att behandla det insamlade materialet. Analysen resulterade i fem teman: "Det fysiska rummet: hur miljön i hallen påverkar kommunikationen", "Hur den verbala och den icke-verbala kommunikationen tar sig uttryck i hallen mellan pedagog och barn", "Pedagogers maktposition", "Hur omsorg och lärande framträder i kommunikationen" och "Pedagogers egna tankar". Våra resultat visar att den verbala kommunikationen är den absolut vanligaste i hallen, och att den ser annorlunda ut beroende på barnens ålder. Stress uppfattas av pedagoger som den största påverkansfaktorn i hur kommunikationen tar form, men även miljöns utformning påverkar. De hjälpmedel som förekom var först och främst till för att bidra till en lugnare atmosfär och därigenom påverka kommunikationen. Omsorg och lärande visar sig i kommunikationen i samtliga hallsituationer, men resultatet visar även på en tydlig skillnad beroende på barnens ålder, där yngre barn oftare får möta en omhändertagande kommunikation och äldre barn oftare får möta en lärande kommunikation. Resultatet visar även att pedagoger anser att kommunikationen i hallen är något som kan utvecklas med hjälp av reflektioner och förändringar av miljön.

Jag har upplevt under mina tidigare verksamhetsförlagda utbildningsperioder (VFU) att hallen är ett rum på förskolan som inte används så aktivt, mer än till på- och avklädning. För att få en klar bild av användandet av hallen, gjorde jag en enkätundersökning med pedagoger på tre olika avdelningar. För att styrka pedagogernas tankar gjorde jag även observationer på en av förskolorna. Den insamlade empirin analyserades ur ett kvalitativt synsätt och resultatet presenterades ur ett fenomenologiskt perspektiv. Resultatet delades in i kapitel utifrån vad jag observerat och vad pedagogerna har svarat i enkäten. Kapitel jag lyft är ”pedagogens syn och pedagogiskt synsätt”, där jag presenterar pedagogerna svar från enkäten. Jag har även ett kapitel där avdelningarnas hallar beskrivs av pedagogerna. Jag har även fyra kapitel ifrån observationerna och ett där jag jämför det jag sett och det pedagogerna svarat. Studien kan användas av pedagoger ute i verksamheterna för att reflektera över sin egen miljö på förskolan och förhoppningsvis få nya tankar och idéer.

Det här examensarbetet handlar om hur barnen på en specifik förskola utnyttjar hallen i den fria leken och på vilket sätt. Syftet är att undersöka vilka lekar som utspelar sig i hallen. Vi har använt oss av relevant forskning och litteratur för att få svar på våra frågeställningar, som är Hur uttnytjar barnen hallen i den fria leken? Och vilka lekar uppstår? I avsnittet om tidigare forskning presenteras forskning om förskolemiljö, lek och hallen. Till detta examensarbete har det gjorts en kvalitativ studie där observationer på en 3-5-årsavdelning står i fokus. Vi har valt att tolka observationerna ur ett sociokulturellt perspektiv och vi går även in i Vygotskijs teori om fantasi och kreativitet. Analysen varvas av observationer, litteratur och Vygotskijs teorier. Det vi kommit fram till genom denna studie är att barnen verkar trivas i hallen och hallen stimulerar till fantasi och kreativitet. Våra tolkningar är att barnen ofta får vara i fred från pedagogers övervakande blickar och att det kan vara skönt att komma ifrån det som händer inne på avdelningen. Resultatet vi har kommit fram till är att det inte alltid är den mest pedagogiskt utformade miljön som fångar barnens intresse.

Vårt intresse för hallen väcktes under våra praktiktillfällen. Vi har under dessa upplevt att det finns olika gränser i hallen, vissa mer synliga än andra. Hallen har dessutom karaktär av både inne och ute samt är ett gränsland mellan hemmet och förskolan. Detta kan ibland medföra att det kan bli otydligt vilka regler som gäller för stunden. Idag tillbringar de flesta barn i Sverige sina första år i förskolan. Detta gör att det blir betydelsefullt att studera hur barns vardag och livsvillkor kan se ut i en institution som förskolan. Syftet är att undersöka vad som sker i förskolans hall med utgångspunkt från på- och avklädningssituationer under den verksamhetsförlagda tiden. I studien ingår endast relationen mellan pedagoger och barn, föräldrar är inte inkluderade. Observationerna har dokumenterats med hjälp av en videokamera under tre veckors tid.Utifrån analys av vår empiri såg vi likheter med Foucaults teorier om makt och styrning, vilka vi sedan använde oss av som analysverktyg. För att nå ett gemensamt mål visar resultatet att pedagoger och barn använder sig av olika styrtekniker som rutiner, övervakning, normalisering samt en välmenande makt, där gruppen och individernas ”bästa” är i fokus.Samtalen i hallen handlar om det som pågår här och nu, exempelvis lämplig klädsel och väderlek. Studiens slutsats blir därmed att på- och avklädningsprocessen är underordnad målet som är att gå ut.

No description available.

Syftet med denna studie är att titta närmare på hur pedagoger som är verksamma inom förskolan ser på vardagligt lärande i hallen. De frågeställningar som besvaras i studien är;  hur används hallen som en del i det vardagliga lärandet? Vilka möjligheter och svårigheter upplever pedagogerna att det finns i hallen och hur/när kommer dessa till uttryck? Samt finns det några skillnader mellan hur de som arbetar med yngre respektive äldre barn ser på det vardagliga lärandet i hallen? För att besvara dessa frågor använde vi oss av kvalitativa intervjuer som genomfördes med tio pedagoger på fyra olika förskolor. Av dessa tio arbetade fem av dem med yngre barn 1–3 år medan de andra fem arbetade med äldre barn 3–5 år. Studiens resultat och analys är uppdelad i två där del 1 berör pedagoger som arbetar med de yngre barnen och del 2 berör pedagoger som arbetar med de äldre barnen. Materialet vi fick in har analyserats och diskuterats utifrån ett sociokulturellt perspektiv och de centrala begrepp som används i vår studie är kontext, mediering, kommunikation och scaffolding. Resultatet visar att det i hallen både finns möjligheter och svårigheter. Pedagogerna beskriver till exempel att möjligheten att utveckla barnens självständighet är stor i hallen och att många barn i hallen samtidigt är en av svårigheterna som framkom i resultatet. Vidare går det att utläsa skillnader mellan hur pedagoger arbetar med de olika åldersgrupperna. Bland de yngre barnen används det till exempel mer språk och hjälp medan pedagogerna berättar att de äldre barnen bör testa mer själva innan de får hjälp. Resultatet visar att synen på vardagligt lärande är likvärdig. Pedagogerna beskriver att vardagligt lärande är de lärandesituationer som inte är planerade undervisningstillfällen utan det lärandet som uppkommer spontant i vardagliga rutinsituationer. Det vardagliga lärandet i hallens kontext beskrivs bland annat genom att barnen får öva på att sätta ord på sina kläder, räkna fingrar på vantar och tilliten till sin egen förmåga då barnen övar på att klä på sig själva.

Från tidigare kurser i utbildningen och begränsad litteratur visste vi att det förekommer lite forskning om hallen som lärmiljö. Syftet med denna studie var att utifrån ett sociokulturellt perspektiv studera när pedagoger använder hallen och se vilka aspekter som påverkar hur pedagoger utnyttjar hallen i ett lärandesyfte. Med vårt examensarbete ville vi kunna bidra till nya tankar och idéer om hallens möjligheter och begränsningar.Vi har gjort en kvalitativ studie och använt oss av kvalitativa metoder, som videoobservationer under av- och påklädning i hallen och intervjuformulär som pedagogerna svarade på. Relevanta begrepp och teorier från ett sociokulturellt lärande har använts för att analysera vårt resultat. Vår analys visade att lärandet i hallen förekom i samspelet mellan barn och pedagoger där dialogen fick en betydelsefull funktion. Dialogen påverkade hur hallens material användes i lärandesyfte, hur tiden utnyttjades samt hur samtalets längd och innehåll utvecklades för att bidra till barns lärande och utveckling. Våra slutsatser på vilka aspekter som påverkade pedagogers förhållningssätt i hallen är barns ålder, verksamhetens rutiner, hallens material och samspel mellan barn och pedagoger.

Utifrån tidigare erfarenheter har vi uppmärksammat medveten makt utifrån hierarkin som kan existera i interaktionen mellan pedagog och barn i förskolan, där makten kan bli mer påtaglig hos pedagogerna. Syftet med studien är att synliggöra hur maktförhållanden i interaktionen mellan pedagog och barn utövas samt hur maktrelationer kan förstås i relation till fostran vilket legat till grund för studiens frågeställningar. Frågeställningarna är inte formulerade utifrån att synliggöra makt som brist utan istället synliggöra hur makt utövas för att skapa möjlighet till reflektion. Ur en svensk kontext spenderar barn en stor del av sin vardag inom förskolan som institution. Under våra fältstudier uppdagade vi kommunikativa tillrättavisningar i interaktionen mellan pedagoger och barn då de synliggjorde olika aspekter av makt i relation till fostran. Makten som uppdagades relaterade vi till Foucaults teori om makt och då Foucaults teorier inte har ett ursprung i förskolan har vi tillämpat forskning som har tolkat och överfört maktteorin till förskolan. Studiens resultat visar att förskolan har en institutionell struktur med påtagliga regelverk som samtliga aktörer förhåller sig till men även omförhandlar vilket medför att makt blir påtagligt ur ett fostransperspektiv. För att närma oss ett fostransperspektiv har vi tillämpat en internationell modell utifrån Sommer (2005) som inkluderar olika typer av fostransstilar. Studiens resultat visar att förskolan är komplex i relation till den institutionella strukturen då det finns påtagliga regelverk som påverkar hur maktförhållanden i interaktionen mellan pedagog och barn utövas. Regelverket som existerade synliggjorde även hur maktrelationer kan förstås i relation till fostran då social praxis samt omsorg blev påtagligt.