The purpose of this paper is to see what new information can be added to the growing knowledge of the site Buttle Änge by analysing the osteological materials that have been found in proximity to picture stones (trench 4) and the inlying cairn (trench 12) in 2013. This area has been used in varying ways for a very long time, on the site graves from the late Vendel Period and early Viking Age have been dated in addition to this large amounts of ceramic shards and slag indicate that at some point melting and pottery had been performed on the site. The focus of this analysis has mainly been on identifying the activities that can be seen in the osteological materials and to arrange them in a chronological order. The methods implemented have been used to see MNI, what species are represented, age at time of death, degree of fragmentation, how hard the cremated bones are burned and in the case of non-cremated bones from cow, sheep, goat and pig what part of the body is represented. The results of this analysis showed that on the north-eastern side of trench 4 was a concentration of bone that indicate animal slaughter. On the south-western end of the trench a cremated human could be identified, this individual was lying next to a previously identified grave with an identical level of cremation. The graves and the slaughter site were clearly separated. In trench 12 the analysis of the cremated bones indicated the presence of two more individuals than what was previously recorded, this was based on the difference in age and level of cremation on the fragments used in the ageing of the dead. In the cairn non-cremated bones were found, in one of the bigger deposits the remains of a human foetus were found. This foetus had likely died soon before or after birth, why it was placed in the cairn is unknown but it is not the only case. The results show that this place has been used in varying ways and that the previous use of the site as a burial ground was likely taken into consideration as long as the memory of it lasted in the local community.

No description available.

<p>Uppsatsen behandlar ett urbant gränsområde i Barcelona. Studien syftar till att visa att det även i det urbana rummet finns gränser. Gränser som inte är tydligt utstakade, men skapade i tidsrummet och formade av olika processer som lett fram till dagens situation. De utvalda områdena för studien är barriosen Poble Sec och El Raval i stadens distrikt Sants Montjuïc respektive Ciutat Vella. De båda barriosen/kvarteren angränsar till varandra, men skiljs ändå åt av den stora avenyn Paral·lel. För att kunna visa på de skillnader och likheter som finns mellan de båda barriosen har en historisk översikt getts. Det har också fokuserats på hur den territoriella uppdelningen av staden ser ut i fråga om domäner som kan skapa administrativa gränser, hur planeringen ser ut i de båda områdena, om det finns en rumslig uppdelning av olika grupper i fråga om etnisk tillhörighet eller liknande och om det finns några andra viktiga skillnader mellan de båda områdena.</p><p>Studien visar att de båda barriosen har präglats av deras historiska bakgrund. Detta visar också att det är svårt att förändra äldre strukturer om det inte finns starka grupper i samhället som trycker på för förändring. Raval har ett förflutet som arbetarkvarter med stor fattigdom. Befolkningstätheten har alltid varit hög och under vissa tider har människor till och med bott på gatan. Prostitutionen har alltid varit utbredd, vilket den trots åtgärder, ännu är i området. Under 1970- och 1980-talet var narkotikahandeln utbredd och en stor del av stadens missbrukare och drogtrafikanter vistades i barriot. Under 1980-talet förekom det också gängkrig mellan de olika drogtrafikanterna. Det var under dessa årtionden farligt att vistas i barriot. Även Poble Sec har en historia som arbetarkvarter och var under början av 1900-talet känt för att vara Barcelonas nöjeskvarter, men idag finns endast ett fåtal av de teatrar och nöjesställen som fanns under det föregående seklet kvar. Till skillnad från Raval har prostitution, droghandeln eller kriminaliteten aldrig varit lika utbredd som i Raval.</p><p>De båda områdena är också offer för den tidigare planeringen som lett till tätt stående byggnader och smala gator, med få öppna ytor såsom parker och torg. Poble Sec har dock fördelen av närheten till parken Montjuïc. I Raval har problemen framförallt varit dålig ventilation. Idag riktas planeringen mot att skapa fler öppna ytor i fråga om parker och torg. Det satsas också på att skapa bättre ventilation genom att riva vissa byggnader som inte går att rädda, medan andra som har ett större kulturellt värde restaureras. I Poble Sec har det också skett en satsning på att renovera byggnader och skapa fler öppna ytor. Totalt sett har det skett en större satsning i Raval, men detta område har också haft äldre strukturer som är svårare att förändra.</p><p>Det som har påverkat gränsen i störst utsträckning är den territoriella uppdelningen som trots mindre förändringar har stått sig genom århundradena. Detta har historiskt format och modifierat barriosen så att olika strukturer skapats. En av de allra största skillnaderna idag, mellan de båda barriosen ligger i den befolkningsförändring som ägt rum från slutet av 1980-talet. Båda områden har en hög befolkningstäthet, men i Poble Sec utgörs den största gruppen av katalaner och spanjorer. I Raval utgör invånare födda utomlands hälften av befolkningen i barriot. Den allra största av dessa grupper utgörs av Pakistanier. Detta har också satt en stor prägel på barriot genom att det finns många utländska charkuterier, restauranger och butiker.</p>

Kroppen lockar och fascinerar. Och den skrämmer. Därför måste jag närma mig den. I mitt examensarbete närmar jag mig kroppen från två håll; genom ett konstnärligt gestaltande arbete och en skriftlig del. I det gestaltande arbetet närmar jag mig genom det textila kroppen. I uppsatsen utforskas människans förhållande till sin faktiska kroppslighet, och vad som format detta ur ett idéhistoriskt perspektiv. Ett förhållande som är komplext, ambivalent och många gånger paradoxalt. I vårt förhållande till kroppen uppstår intressanta möten mellan det primitiva och det civiliserade, natur och kultur, avsikt och slump, kaos och tillrättalagd yta.

In my project, I researched the boundary in the field of architecture. I suppose that setting the boundary is the most primitive architectural activity. It is often said that the beginning of architecture was constructing the roof to prevent from rain. When the roof is constructed the boundary between inside and outside is generated. Setting boundary in space is, so to say making order in disorder or giving concreteness to abstraction. A boundary divides the space into two. However, the divided two spaces share a boundary. Therefore I think when the idea of “dividing” comes up we can always find a sense of “sharing” as well. As a starting point I believed that when the notion of “connecting” is added to boundary there could be a new value in the space. I surveyed how the idea of setting boundary in architecture has been changed through history. In my research I reached the concept of “gradational boundary” which divides a space but also connects the space at the same time. Furthermore I designed a piece of furniture which functions both as a shelf and as a room divider based on this concept.

Uppsatsen behandlar ett urbant gränsområde i Barcelona. Studien syftar till att visa att det även i det urbana rummet finns gränser. Gränser som inte är tydligt utstakade, men skapade i tidsrummet och formade av olika processer som lett fram till dagens situation. De utvalda områdena för studien är barriosen Poble Sec och El Raval i stadens distrikt Sants Montjuïc respektive Ciutat Vella. De båda barriosen/kvarteren angränsar till varandra, men skiljs ändå åt av den stora avenyn Paral·lel. För att kunna visa på de skillnader och likheter som finns mellan de båda barriosen har en historisk översikt getts. Det har också fokuserats på hur den territoriella uppdelningen av staden ser ut i fråga om domäner som kan skapa administrativa gränser, hur planeringen ser ut i de båda områdena, om det finns en rumslig uppdelning av olika grupper i fråga om etnisk tillhörighet eller liknande och om det finns några andra viktiga skillnader mellan de båda områdena. Studien visar att de båda barriosen har präglats av deras historiska bakgrund. Detta visar också att det är svårt att förändra äldre strukturer om det inte finns starka grupper i samhället som trycker på för förändring. Raval har ett förflutet som arbetarkvarter med stor fattigdom. Befolkningstätheten har alltid varit hög och under vissa tider har människor till och med bott på gatan. Prostitutionen har alltid varit utbredd, vilket den trots åtgärder, ännu är i området. Under 1970- och 1980-talet var narkotikahandeln utbredd och en stor del av stadens missbrukare och drogtrafikanter vistades i barriot. Under 1980-talet förekom det också gängkrig mellan de olika drogtrafikanterna. Det var under dessa årtionden farligt att vistas i barriot. Även Poble Sec har en historia som arbetarkvarter och var under början av 1900-talet känt för att vara Barcelonas nöjeskvarter, men idag finns endast ett fåtal av de teatrar och nöjesställen som fanns under det föregående seklet kvar. Till skillnad från Raval har prostitution, droghandeln eller kriminaliteten aldrig varit lika utbredd som i Raval. De båda områdena är också offer för den tidigare planeringen som lett till tätt stående byggnader och smala gator, med få öppna ytor såsom parker och torg. Poble Sec har dock fördelen av närheten till parken Montjuïc. I Raval har problemen framförallt varit dålig ventilation. Idag riktas planeringen mot att skapa fler öppna ytor i fråga om parker och torg. Det satsas också på att skapa bättre ventilation genom att riva vissa byggnader som inte går att rädda, medan andra som har ett större kulturellt värde restaureras. I Poble Sec har det också skett en satsning på att renovera byggnader och skapa fler öppna ytor. Totalt sett har det skett en större satsning i Raval, men detta område har också haft äldre strukturer som är svårare att förändra. Det som har påverkat gränsen i störst utsträckning är den territoriella uppdelningen som trots mindre förändringar har stått sig genom århundradena. Detta har historiskt format och modifierat barriosen så att olika strukturer skapats. En av de allra största skillnaderna idag, mellan de båda barriosen ligger i den befolkningsförändring som ägt rum från slutet av 1980-talet. Båda områden har en hög befolkningstäthet, men i Poble Sec utgörs den största gruppen av katalaner och spanjorer. I Raval utgör invånare födda utomlands hälften av befolkningen i barriot. Den allra största av dessa grupper utgörs av Pakistanier. Detta har också satt en stor prägel på barriot genom att det finns många utländska charkuterier, restauranger och butiker.

Den digitala utvecklingen har medfört ett ökat deltagande i sociala medier. Journalistkåren befinner sig i en synnerligen speciell situation då det nya landskapet mer eller mindre kräver en ökad närvaro och delaktighet i sociala medier för att följa samhällets strömningar. För många journalister har detta inneburit att personliga konton i sociala medier inte enbart används för att upprätthålla personliga nätverk utan även för att utföra journalistiskt arbete. Syftet med denna studie är att undersöka hur journalister uppfattar sina privatpersonliga och yrkesrelaterade roller i personliga konton i sociala medier. Genom att förena de teoretiska ramverken för Goffmans dramaturgiska perspektiv och Nippert-Engs home/work boundary theory har studien bidragit till en ökad förståelse för hur rollerna uppfattas och förhåller sig till varandra. Det empiriska materialet baseras på nio intervjuer med journalister i Sverige. Resultaten visar på att rollerna i sociala medier innefattar karaktäristiska särdrag som inte nödvändigtvis är förenliga med varandra. Den privatpersonliga rollen framställs som informell och relativt bunden till sociala situationer där aktören kan framträda inför en känd publik. Den journalistiska rollen har samtidigt framhävts som offentlig med en önskan att nå ut till en bred publik, där yrkesspecifika rollförväntningar för trovärdighet och objektivitet har visat medföra en framtoning som präglas av varsamhet med att delge personlig information. Resultaten indikerar vidare att informanternas förhållande till sociala medier förefaller komplext då gränserna mellan den privatpersonliga och den journalistiska rollen inte är definitiva utan definieras av aktörerna själva.

<p>Uppsatsen handlar om kärleksrelationer mellan människor med olika etniska ursprung. Vi vill undersöka hur omgivningen reagerar när någon i deras närhet väljer att ingå en kärleksrelation med en person som har annan etnisk bakgrund. Vi vill ta reda på kärlekens betydelse för paret i deras förhållande och hur kärlekens kraft övervinner parets problem samt konflikter i deras förhållande. Vi har även undersökt paret i relation till sin omgivning. Att ingå ett förhållande över etniska gränser kan innebära många kompromisser av sina egna levnadsmönster och värderingar. Paret väljer att skapa nya levnadsmönster tillsammans och på så sätt skapas det nya sociala koder samt traditioner som passar deras förhållande. Vilket bidrar till att de övervinner kulturella skillnader. Vidare har vi undersökt hur media väljer att representera människor med annan bakgrund och att det ger upphov till stereotyper.</p>

The overall aim of this study is to gain knowledge of how the transitions to and from preschool class are described and understood by children. Previous research has indicated that transitions between different school forms can be seen as both problematic and threatening. Transitions should be facilitated and "smooth", something that indicates that continuity is important. Of interest for this study is to gain knowledge of children's perspective of continuities: which continuities and discontinuities children express intransitions. Transitions are theoretically considered as social processes that are constructed, shared and reconstructed together with others. In these processes, children mark and construct borders through speech and action. Their border markings (for example, expression of differences and/or similarities between different communities and between different school forms) also become part of a child's identity constructions. The thesis is based upon the research described in three articles. The empirical data underlying these studies was constructed in a longitudinal ethnographic inspired field work where children have been observed in two transitions between three different school forms: preschool, preschool class and compulsory school. Results suggest that from children’s perspectives the transitions between different school forms contain challenges, opportunities, limitations, changes and preservation. However, the transitions also involve expressions concerning security, risk-taking and include visual markings between the different school forms. One of the conclusions that can be drawn from this work is that it isn’t enough to turn to policy level, such as curricula or even teachers’ aims or aspirations to facilitate these transitions. The child’s perspectives need to be taken into account. Through children's narratives, we have gained knowledge about the opportunities transitions can offer, but also how transitions can be considered as threats or be difficult to interpret for children. This study has also increased our understanding of the importance of continuity as well as discontinuity to mark borders between different school forms.

The purpose of this report has been to extend the understanding of employee learning. I have handpicked my selection which consisted of seven white-collar workers employed at the same department at a labour union in Sweden. Semi-structured interviews were conducted to collect the data for this study. The theoretical framework used has been Etienne Wenger’s (1998) communities of practice and, more specifically his concept boundaries. Findings showed that the respondents’ colleagues often became brokers who contributed to the respondents’ learning. Another find was that managerial behaviours affected the respondents’ learning. Micromanagement and control inhibited the employee learning whilst offering feedback and allowing the employee freedom to fail contributed to their learning. The respondents’ work environment also affected their learning. Having an open environment which allowed the respondents to interact with others, a feedback culture and an organisational vision conveyed throughout the organisation were identified as contributing to employee learning. Bad working environments with high levels of stress, conflicts and or labour union problems were identified as inhibiting learning. The study also showed diversity in the ways the respondents learned. Individual drive and personal qualities were also something identified as contributing to or inhibiting workplace learning. I conclude my study arguing that organisations need to create a learning environment which is able to adapt to its workforce and which allows interaction between employees. Seeing as the individual’s commitment to learning can affect employee learning, it is important to create an environment where learning and development are valued. It is also important that the organisation offers tools so that the individuals can learn on their own, this could be as simple as updating the website with new information or offering handbooks. Lastly, there is a need for the managers to give their employees the freedom to practice their work and let them make mistakes so they can learn from them.