Vår studie handlar om vilka metoder pedagogerna använder att kommunicera med barn i verksamheten. Vi utgår från en kvalitativ forskningsmetod och vi har valt att göra observationer på en avdelning som finns på en flerspråkig förskola i Skåne.Med några års erfarenheter inom förskolan har vi upplevt en problematik gällande hur man kommunicerar med barn, både verbalt och icke verbalt. Hur kommunicerar pedagoger till barnen i kapprummet? Vad finns det för hinder i kommunikation mellan pedagoger och barn i förskolan? När vi sedan fått syn på de olika hinder som finns behöver vi få rätt verktyg och sedan kunna använda dessa på rätt sätt. Det som framkom i vår studie är att pedagoger har många olika sätt att arbeta med kommunikation.Resultatet av analysen blev att pedagogen är en viktig faktor i hur kommunikationen mellan pedagog och barn sker och utvecklas men också hur ett brett kommunikativt arbetssätt gynnar både pedagoger och barn. Teorin eller snarare modellen som vi använt för vårt arbete är barriärmodellen som är en del av processinriktning.

Syftet med denna studie är att titta närmare på hur pedagoger som är verksamma inom förskolan ser på vardagligt lärande i hallen. De frågeställningar som besvaras i studien är;  hur används hallen som en del i det vardagliga lärandet? Vilka möjligheter och svårigheter upplever pedagogerna att det finns i hallen och hur/när kommer dessa till uttryck? Samt finns det några skillnader mellan hur de som arbetar med yngre respektive äldre barn ser på det vardagliga lärandet i hallen? För att besvara dessa frågor använde vi oss av kvalitativa intervjuer som genomfördes med tio pedagoger på fyra olika förskolor. Av dessa tio arbetade fem av dem med yngre barn 1–3 år medan de andra fem arbetade med äldre barn 3–5 år. Studiens resultat och analys är uppdelad i två där del 1 berör pedagoger som arbetar med de yngre barnen och del 2 berör pedagoger som arbetar med de äldre barnen. Materialet vi fick in har analyserats och diskuterats utifrån ett sociokulturellt perspektiv och de centrala begrepp som används i vår studie är kontext, mediering, kommunikation och scaffolding. Resultatet visar att det i hallen både finns möjligheter och svårigheter. Pedagogerna beskriver till exempel att möjligheten att utveckla barnens självständighet är stor i hallen och att många barn i hallen samtidigt är en av svårigheterna som framkom i resultatet. Vidare går det att utläsa skillnader mellan hur pedagoger arbetar med de olika åldersgrupperna. Bland de yngre barnen används det till exempel mer språk och hjälp medan pedagogerna berättar att de äldre barnen bör testa mer själva innan de får hjälp. Resultatet visar att synen på vardagligt lärande är likvärdig. Pedagogerna beskriver att vardagligt lärande är de lärandesituationer som inte är planerade undervisningstillfällen utan det lärandet som uppkommer spontant i vardagliga rutinsituationer. Det vardagliga lärandet i hallens kontext beskrivs bland annat genom att barnen får öva på att sätta ord på sina kläder, räkna fingrar på vantar och tilliten till sin egen förmåga då barnen övar på att klä på sig själva.