Sverige har sagts ha blivit allt säkrare, säkerhetspolitiskt, under 1990-talet. Samtidigt har det, undersamma tid, talats alltmer om ett vidgat säkerhetsbegrepp. Ett sådant skulle kunna innebära enutökad flora av hot och, därmed, en potentiellt ökad osäkerhet. Denna uppsats analyserar hur densvenska riksdagens diskurs avseende statens säkerhet har utvecklats under perioden 1991-2001.Undersökningen består av en kvantitativ och en kvalitativ innehållsanalys av de regeringsförklaringaroch därpå följande partiledardebatter som avgivits under perioden. Den teori dessadokument analyseras utifrån är Buzans, Wævers och de Wildes socialkonstruktivistiska teori omett vidgat säkerhetsbegrepp och säkerhetisering av politiska frågor, ”säkerhetiseringsteorin”.Analysen visar att frågor inom de militära, ekologiska och ekonomiska områdena är säkerhetsmässigtladdade i periodens början, men att dessa områden sedan avsäkerhetiseras alltmer. Frågorinom de politiska och samhälleliga områdena får däremot ökad säkerhetsmässig laddning underperioden. Tre sakfrågor som kan illustrera detta, och som särskilt lyfts fram såsom säkerhetshotunder perioden, framtonar i den kvalitativa delen av analysen: Miljöförstöringen och Kronkriseni periodens början och Rasism/Främlingsfientlighet i dess slut. EU-medlemskapet i periodensmitt visar sig också ha stort säkerhetsmässigt genomslag. Utifrån analysen konstateras att Sverigeunder perioden har blivit säkrare avseende externa och konkreta hot men osäkrare avseende interna,mer abstrakta. Dessa hot och de åtgärder man sätter in emot dem är svårare att kvantifiera,varför Sveriges osäkerhet (eller, mer specifikt: Riksdagens upplevda osäkerhet) ur denna synvinkel,och i motsats till vad som refereras i första meningen ovan, har ökat under perioden.Avslutningsvis diskuteras två möjliga implikationer för tiden efter den studerade:antalet sakfrågor som av statsmakterna betraktas som säkerhetsfrågor kan visa sig öka och,parallellt med detta, svensk säkerhetspolitik kan visa sig få legitimeringsproblem hos folket. / Sweden has been said to have become increasingly safe, security policy-wise, during the 1990s.At the same time there has been an increased focus on a widened security concept, which couldwell mean an enlarged variety of threats and, thus, a potentially larger insecurity. This essayanalyses the evolution of the Swedish Parliament´s discourse on state security during the period1991-2001. The documentary research of the essay is carried out through a quantitative as well asa qualitative content analysis of the government declarations with their successive party leaderdebates from the period. The theoretical framework this analysis is performed within, is thesocial constructivist theory of Buzan, Wæver and de Wilde on a widened security concept and“securitization” of political issues.The analysis shows that issues within the military, ecological and economical sectors aresecurity laden at the beginning of the period but that these sectors are subsequently desecuritized.Issues within the political and societal sectors are on the other hand given an enhanced value,security wise, during the period. Three points of issue illustrating this are specifically pointed outas threats to security during the period and are, consequently, also sifted out in the qualitativepart of the analysis: The environmental pollution and the financial crisis at the beginning of theperiod and racism/xenophobia towards the end of it. The EU membership in the middle of theperiod also manifests itself as having substantial impact on security.Sweden is, in the analysis, shown to have become safer in respect of external and tangiblethreats but increasingly unsafe in respect of internal, more abstract, ones. Since these threats, andthe measures taken against them, are more difficult to quantify, Sweden’s overall security as astate (or, more specifically: the security perceived by the Parliament) from this perspective, andin contradiction to what was referred in the first sentence of this abstract, has de-creased duringthe period.Two possible future implications have, by way of conclusion, been identified:- The amount of issues that the Swedish Government authorities, in explicit terms, regard asthreats to state security may prove to increase as the definition of its reference objects widensfrom the national state and its citizens, and, parallel to this;- Swedish security policy may, for much the same reasons, get problems of legitimacy among itspeople. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 01-03
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:fhs-1794 |
| Date | January 2003 |
| Creators | Lidén, Peter |
| Publisher | Försvarshögskolan |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0024 seconds