Skolverket (2018, 8) lyfter i läroplanen för förskolan kommunikation som en betydelsefull del i utbildningen. Syftet med studien är att få kunskap om hur förskollärare beskriver att de använder sig av icke-verbal kommunikation i interaktionen med barn vid undervisning i matematik och om hållbar utveckling. Genom kvalitativa intervjuer med sju förskollärare insamlades data om icke-verbal kommunikation i olika kontexter i förskolan. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv analyserades och diskuterades sedan respondenternas svar. I resultatet framgår det att både syftet och kontexten har betydelse för vilken typ av icke-verbal kommunikation förskollärarna väljer att använda sig av. Det framkommer också att det mellan förskollärarna råder samstämmighet angående vikten av att de använder sig av olika kommunikationsformer som komplement till det verbala språket. Uppfattningen av vad som är icke-verbal kommunikation är något som verkar skilja sig mellan förskollärarna, detta då de i sina intervjuer beskriver hur de använder sig av till viss del skilda typer av icke-verbal kommunikation. Sammanfattningsvis är det kroppsspråk, TAKK, bilder av olika slag, miljön och artefakter som är de icke-verbala kommunikationsformerna förskollärarna nämner att de använder sig av. Ytterligare en slutsats som blev tydlig är att kontexten och syftet är avgörande för vilken typ av icke-verbal kommunikation förskollärarna väljer att använda sig av.
Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:du-36135 |
Date | January 2020 |
Creators | Rytter Andersson, Victoria, Antman, Sanna |
Publisher | Högskolan Dalarna, Pedagogiskt arbete, Högskolan Dalarna, Pedagogiskt arbete |
Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
Language | Swedish |
Detected Language | Swedish |
Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
Format | application/pdf |
Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0019 seconds