Det kommer hela tiden nya rön kring barns utveckling och lärande och något som ligger i tiden är att barn lär sig nya saker och utvecklas genom samspel och i kommunikation med andra. Ett annat aktuellt ämne är att vi lever i en bildvärld och att barnen ständigt exponeras för nya bilder och synintryck. Det är därför av stor vikt att pedagogen för en dialog med barnen kring deras bilder så att de kan lära sig att tolka egna och andras bilder, samt att använda bilden som ett uttrycksmedel. I samspel med kamrater och pedagoger kan barnet få syn på sitt eget bildskapande. I denna uppsatsen undersöker vi hur man ser på barns bildskapande inom montessoripedagogiken och hur man arbetar med bildskapande med tanke på att pedagogiken är 100år. Som metod har vi använt oss av intervjuer för att undersöka hur montessoripedagoger ser på barns bildskapande, hur pedagogiken har utvecklats och hur man idag arbetar med bildskapande på dessa förskolor. Resultatet visar att pedagogiken har utvecklats och att bildskapande tar en stor del av verksamheten. På de undersökta förskolorna arbetar man mycket efter Maria Montessoris grundtankar som bland annat innebär att barnen ska bli självständiga och att deras inre processer är viktiga. Barnen arbetar ofta individuellt och pedagogerna upplever inte att barnen har något behov av att kommunicera under arbetets gång. Pedagogerna samtalar dock gärna med barnen efteråt då de får berätta hur de har tänkt och gjort. Flera av intervjusvaren tyder på att man arbetar med dokumentation av barns bilder och för samtal med barnen kring sparat material och fotografier. Att arbeta med dokumentation som ett verktyg för reflektion och utvärdering förekommer inte i lika stor utsträckning. Pedagogerna har en medvetenhet om bildskapandets betydelse och arbetar mycket med skapande verksamhet. De svarar att det är barnens fria val som styr aktiviteterna och att de sällan planerar den skapande verksamheten. Det framkommer dock i intervjusvaren att de faktiskt planerar en hel del skapande aktiviteter och att de nästan alltid har en tanke med det de gör. Vad planerad verksamhet innebär är en tolkningsfråga. Pedagogerna lägger inte någon större vikt vid barnens samspel med varandra i de skapande aktiviteterna, utan anser att samspel är något som förekommer hela tiden och sker naturligt.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:hkr-7342 |
| Date | January 2009 |
| Creators | Söderling, Emelie, Ovesson, Caroline |
| Publisher | Högskolan Kristianstad, Sektionen för Lärarutbildning, Högskolan Kristianstad, Sektionen för Lärarutbildning |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0018 seconds