Frågan om digitala detaljplaner är mer relevant än någonsin i Sverige efter nya direktiv från svenska myndigheter som ålägger kommunerna att digitalisera delar av sina planarkiv. Att digitalisera redan existerande detaljplaner är en tidskrävande process, vilket innebär att effektiva automatiserade metoder kan bli värdefulla för att kunna spara tid. Men för att att veta om en metod kan sägas vara effektiv behöver den först utvärderas. Denna studie syftar till att utvärdera en nyligen presenterad metod för automatiserad digitalisering av detaljplaner, och är den första kvantitativa undersökningen av metoden. De frågeställningar som undersöks är huruvida metoden är effektiv och om den har några svagheter. Dessutom analyseras resultatet utifrån ett antal egenskaper hos detaljplanerna, för att se om dessa egenskaper påverkar kvalitén. Eftersom kvalitén på digitala detaljplaner inte har studerats systematiskt i något tidigare sammanhang har ett av studiens bidrag också varit att ta fram ett ramverk för hur detta kan mätas och bedömas. Metoden består av totalt tre steg och de två första stegen som innefattar automatiserad georeferering samt automatiserad vektorisering har applicerats på totalt 75 detaljplaner. En kvantitativ utvärdering av metodens två första steg har sedan genomförts med hjälp av jämförelsedata i form av manuellt digitaliserade detaljplaner. Studien visar att ungefär 70% av detaljplanerna i testen kunde georefereras, och 44% av bestämmelseytorna kunde vektoriseras med hjälp av metoden. Resultaten har dock stor spridning i fråga om kvalitét, med felvärden på 5 meter för de mest lyckade resultaten och över 100 meter för de sämsta. Svagheterna som identifierades för metoden handlar främst om att georefereringsprocessen krävde omfattande manuell granskning och att den var begränsad till detaljplaner med plankarta i fyrfärg. Dessutom hade de vektorer som genererades ingen självklar tillhörighet till något bestämmelseområde. Gällande vilka egenskaper som påverkade resultatet fann studien att det framför allt var en liten detaljplanearea som hade ett negativt inflytande. De huvudsakliga slutsatserna från studien var att metoden till viss del kunde anses digitalisera detaljplanerna på ett effektivt sätt, och att utvärderingsmetoden kan byggas vidare på i framtida studier genom att ta hänsyn till ytterligare faktorer såsom form på- och avstånd mellan polygonerna. / With new directives from Swedish authorities imposing municipalities to digitize sections of their plan archives, the question of digital detailed plans is becoming more relevant than ever in Sweden. Digitizing already existing detailed plans is time consuming, so effective automated digitizing methods will be valuable to save time in this process. However, in order to know if a method is effective it first has to be evaluated. This study aims at evaluating a recently introduced method for automated digitizing of detailed plans, and it is the first one evaluating this method in a quantitative manner. The questions to be answered within the study is whether the implemented method is effective and if it has any weaknesses. Additionally, whether a number of defining characteristics of the detailed plan maps influence the quality of the result. As the quality of digitized detailed plans have not been subjected to systematic evaluation before, a novel contribution of this study is also suggesting a framework for how this can be measured and evaluated. The method consists of 3 steps and the first 2 steps, namely automated georeferencing and automated vectorization, have been performed on a set of 75 detailed plans. Using manually digitized versions of the same detailed plans as ground truth, the results of these two steps have been compared and evaluated using a set of quantitative measures. Findings from this study have shown that about 70% of the detailed plans tested can be georeferenced, and 44% of relevant areas in the plan maps can be vectorized using the method. However, the results have displayed a significant disparity of quality, with error values for georeferencing ranging between under 5 meter for the best results and over 100 meters for the worst. The weaknesses that have been identified for the method are mainly that the georeferencing procedure requires extensive manual supervision, that the vectorization produces polygons of ambiguous belonging, and that the method is limited to multicolor detailed plans. Furthermore, a small plan area has been identified as the most influential factor for a low quality result. Main conclusions of this study have been that the method can be considered effective for digitizing detailed plans to some extent. Additionally, the method for evaluating the quality of digitizing could be expanded by reviewing more factors such as shape and gaps between polygons in future work.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-315947 |
| Date | January 2022 |
| Creators | Bergmark, Linnea |
| Publisher | KTH, Geoinformatik |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | TRITA-ABE-MBT ; 22594 |
Page generated in 0.0037 seconds