Bakgrund: Våld i nära relationer är ett betydande problem för ungdomar som utsätts vad gäller försämrad fysisk och psykisk hälsa och sämre upplevd livskvalitet. Ungdomar berättar sällan om sin utsatthet om de inte blir tillfrågade. Sjuksköterskan på ungdomsmottagningen har i sin roll ett helhetsperspektiv på människan och vana av att rutinmässigt ställa frågor om våld i nära relationer. Trots detta är det endast en mindre del av ungdomarna som berättar om sin utsatthet. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att samtala med ungdomar om våld i nära relationer. Metod: Studien är av kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer genomfördes och resultatet analyserades med induktiv innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkommer tre kategorier som beskriver sjuksköterskans erfarenheter. För att möjliggöra för ungdomens berättelse krävs en trygg miljö och en trygg relation i mötet med ungdomen samt organisatoriska aspekter och erfarenhet av att ställa frågor om våld. Bemästra konsten att lyssna innebär att vara mottaglig i samtalet, att lyssna aktivt på det ungdomen säger och vilka signaler som sänds ut samt att reflektera över det egna beteendet i mötet. Balansen i samspelet med ungdomen beskriver svårigheten av att balansera ungdomens vilja och medbestämmande gentemot sjuksköterskans roll och uppdrag för att arbeta mot ungdomens bästa. Slutsats: Att samtala med unga om våld är en komplex uppgift där sjuksköterskan praktiserar en balansgång mellan att dels arbeta utifrån barnets perspektiv, dels genom att inta barnperspektivet utifrån sjuksköterskans uppfattning. / Background: Domestic violence and intimate partner violence is a significant problem for adolescents who are exposed in terms of impaired physical and mental health and perceives lower quality of life. Young people rarely disclose their vulnerability if they are not asked. The role of the nurse at the youth clinic includes a holistic perspective on people and the nurse is used to routinely asking questions about domestic violence and violence in intimate relationships. Despite this, only a small proportion of adolescents report their vulnerability. Aim: The aim was to describe the nurses’ experiences of communicating with adolescents about domestic violence and intimate partner violence. Method: The study is of a qualitative approach where semi-structured interviews were conducted, and the results were analysed with inductive content analysis. Results: The results show three categories that describe the nurses’ experiences. To enable adolescents’ story to be told, a safe environment and a secure relationship with the young person are required, as well as organizational aspects and experience of asking questions about violence. Mastering the skill of listening means being receptive in the conversation, listening actively to what the young people are saying and what signals are being sent out, and reflecting on the nurses’ own behaviour in the meeting. The balance in the interaction with adolescent describes the difficulty of balancing the adolescents will and co-determination in relation to the nurses’ role and assignment to work towards the youth's best interests. Conclusion: Talking to young people about violence is a complex task where the nurse practices a balance between working from the child perspective, but also by taking the childs’ perspective based on the nurses’ perception.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:mau-42060 |
| Date | January 2021 |
| Creators | Axelsson, Malin, Ekelöf, Therese |
| Publisher | Malmö universitet, Fakulteten för hälsa och samhälle (HS), Malmö universitet, Fakulteten för hälsa och samhälle (HS) |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0023 seconds