Bakgrund: Det finns ett mörkertal av barn som utsätts för misshandel. Utan intervention riskerar de att drabbas av fysisk och psykisk ohälsa upp i vuxenlivet. Att möta barn som misstänkts vara utsatt för misshandel är en stark stressor för sjuksköterskor. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att möta barn som utsatts för misshandel. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ design där 10 artiklar inkluderades i resultatet. Dataanalysen genomfördes enligt Fribergs femstegsanalys. Resultat: Erfarenheter av möten med barn utsatta för misshandel väckte motstridiga känslor inom sjuksköterskan och uppgiften ansågs också svår på grund av att sjuksköterskan kände en osäkerhet i hur de skulle handla i det enskilda fallet. Sjuksköterskors erfarenhet var att de gav stöd till barn och föräldrar genom förtroendefulla relationer men att de också själva var i behov av stöd och utbildning. Slutsats: Sjuksköterskor som ger omvårdnad till barn utsatta för misshandel löper ökad risk för psykisk ohälsa. Kollegialt stöd, handledning, debriefing och utbildning kan motverka detta. Dessa typer av stöd kan öka anmälningsfrekvensen till socialtjänsten gällande barn som utsätts för misshandel. / Background: There are an unknown number of children exposed to child abuse. Without intervention they risk suffering from physical and mental illness in adulthood. Encountering children where child abuse is suspected is a great stressor for nurses. Aim: To describe nurses’ experiences of encounters with children exposed to child abuse. Method: A literature review with qualitative design was conducted, including 10 articles in the result. Data were analysed using Friberg’s five-step analysis. Results: Experiences of encounters with children exposed to abuse aroused conflicting feelings within the nurse and the task was considered difficult because the nurse felt uncertain about how they would act in the individual case. The nurses’ experiences were that they provided support to children and parents through trusting relationships, but that they themselves were also in need of support and education. Conclusion: Caring for children suffering from child abuse leaves nurses in risk of their mental health. Collegiate support, supervision, debriefing and training may function as a counteract. These measures of support may increase the level of report to Social service concerning child abuse.

Barn är en stor patientgrupp inom ögonsjukvård, vilka har behov av att känna trygghet exempelvis genom att få förberedande information. För att möjliggöra detta krävs att barnet får möjlighet att kommunicera på sin nivå. Alternativ kompletterande kommunikation som till exempel bildstöd kan vara en möjlighet att ge barnet förutsättningar för att få sin röst hörd. Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors uppfattningar om att använda bildstöd i omvårdnaden av barn inom ögonsjukvård. En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats genomfördes där sex ögonsjuksköterskor och två allmänsjuksköterskor intervjuades med hjälp av semistrukturerade frågor. Data analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys, vilket resulterade i tre huvudkategorier: Barnet i centrum, Bildstödets betydelse, och Viljan att använda bildstöd. I resultatet framkom att ögonsjuksköterskan använder bildstöd i låg grad. Det fanns ett intresse för att börja använda sig av och implementera bildstöd. Genom att använda bildstöd kan barnet förberedas inför sitt besök och på så sätt skapas trygghet samt främjas kommunikation. Genom att göra barnets röst hörd skapas möjlighet att arbeta utifrån ett barncentrerat perspektiv. Då tidigare erfarenhet av bildstöd inom ögonsjukvård är bristfällig var det av stor vikt att utforska ämnet vidare. / Children are a large patient group in ophthalmic care. Children have a need to feel secure and have access to introductory information. To enable this, the child must be able to communicate at his or her level. Alternative augmentative communication such as image support may be an opportunity for the child to have their voice heard. The purpose of the study was to investigate nurses' perceptions of using image support in the care of children in ophthalmic care. A qualitative study was conducted with an inductive approach where six ophthalmic nurses and two registered nurses were interviewed with the help of a semi-structured questionnaire. Data was analyzed using content analysis, which resulted in three main categories: The child in focus, The meaning of image support and The willingness to use image support. The result showed that the ophthalmic nurse uses image support to a low degree. They showed an interest in using image support and implementing it in their routines. The use of image support provided security for the child by making them more prepared for the visit as well as promoted communication with the child. The thesis showed that by making the child's voice heard, the opportunity to work from a child-centered perspective was increased. As previous experience of image support in ophthalmic care is inadequate, it is of great importance to explore this subject further.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett betydande problem för ungdomar som utsätts vad gäller försämrad fysisk och psykisk hälsa och sämre upplevd livskvalitet. Ungdomar berättar sällan om sin utsatthet om de inte blir tillfrågade. Sjuksköterskan på ungdomsmottagningen har i sin roll ett helhetsperspektiv på människan och vana av att rutinmässigt ställa frågor om våld i nära relationer. Trots detta är det endast en mindre del av ungdomarna som berättar om sin utsatthet. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att samtala med ungdomar om våld i nära relationer. Metod: Studien är av kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer genomfördes och resultatet analyserades med induktiv innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkommer tre kategorier som beskriver sjuksköterskans erfarenheter. För att möjliggöra för ungdomens berättelse krävs en trygg miljö och en trygg relation i mötet med ungdomen samt organisatoriska aspekter och erfarenhet av att ställa frågor om våld. Bemästra konsten att lyssna innebär att vara mottaglig i samtalet, att lyssna aktivt på det ungdomen säger och vilka signaler som sänds ut samt att reflektera över det egna beteendet i mötet. Balansen i samspelet med ungdomen beskriver svårigheten av att balansera ungdomens vilja och medbestämmande gentemot sjuksköterskans roll och uppdrag för att arbeta mot ungdomens bästa. Slutsats: Att samtala med unga om våld är en komplex uppgift där sjuksköterskan praktiserar en balansgång mellan att dels arbeta utifrån barnets perspektiv, dels genom att inta barnperspektivet utifrån sjuksköterskans uppfattning. / Background: Domestic violence and intimate partner violence is a significant problem for adolescents who are exposed in terms of impaired physical and mental health and perceives lower quality of life. Young people rarely disclose their vulnerability if they are not asked. The role of the nurse at the youth clinic includes a holistic perspective on people and the nurse is used to routinely asking questions about domestic violence and violence in intimate relationships. Despite this, only a small proportion of adolescents report their vulnerability. Aim: The aim was to describe the nurses’ experiences of communicating with adolescents about domestic violence and intimate partner violence. Method: The study is of a qualitative approach where semi-structured interviews were conducted, and the results were analysed with inductive content analysis. Results: The results show three categories that describe the nurses’ experiences. To enable adolescents’ story to be told, a safe environment and a secure relationship with the young person are required, as well as organizational aspects and experience of asking questions about violence. Mastering the skill of listening means being receptive in the conversation, listening actively to what the young people are saying and what signals are being sent out, and reflecting on the nurses’ own behaviour in the meeting. The balance in the interaction with adolescent describes the difficulty of balancing the adolescents will and co-determination in relation to the nurses’ role and assignment to work towards the youth's best interests. Conclusion: Talking to young people about violence is a complex task where the nurse practices a balance between working from the child perspective, but also by taking the childs’ perspective based on the nurses’ perception.

Bakgrund: Barn som anhöriga till en förälder med psykisk eller fysisk sjukdom, missbruk eller dödsfall är en grupp som blir direkt påverkade av förälders situation och som ofta hamnar i skymundan. De tar ett större ansvar hemma och både skolan samt barnens sociala liv kan bli påverkat. Skolsköterskor har en stor möjlighet att träffa och hjälpa dessa barn. Det finns dock begränsat med forskning kring deras erfarenhet.   Syfte: Att beskriva skolsköterskors erfarenheter av att möta barn som anhöriga.  Metod: För att besvara studiens syfte användes en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Data insamlades genom tio semistrukturerade intervjuer med skolsköterskor. Dataanalysen genomfördes med manifest innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman.  Resultat: Den insamlade datan resulterade i två huvudkategorier; betydelsen av en god relation vilken belyser vikten av att lyssna, vara lyhörd och skapa en kontakt med barnen och att arbeta utifrån barnets bästa vilken belyser samarbetet med andra professioner både i och utanför skolan. Ett barncentrerat arbetssätt möjliggör för skolsköterskorna att identifiera och stödja barnen genom att se varje barn och utgå ifrån deras enskilda behov.  Slutsats: Arbetet med barn som anhöriga kommer med många möjligheter men även utmaningar. Samarbetet med andra professioner möjliggör skapandet av en helhetsbild kring barnen vilket förbättrar möjligheterna att individualisera insatser och stöd för varje enskilt barn. Därav behövs uppdaterade rutiner och riktlinjer för att ytterligare kunna hjälpa barnen. Då barn som anhöriga kan visa diffusa tecken och dölja sin situation behöver skolsköterskor ytterligare kunskap. Vidare forskning behövs för att fortsätta uppmärksamma barnen och deras behov av stöd / Background: Children who are next of kin to parents which are suffering from illness, substance abuse or death is a group which are directly affected by their parents' situation and are often neglected. They take on greater responsibility at home, which affects both school and their social life. School nurses have a great opportunity to meet and help these children, though, there is not much research concerning school nurses' experiences with children who are next of kin.   Aim: To describe school nurses experiences working with children who are next of kin.   Method: A qualitative interview study with and inductive approach was conducted to answer the studies aim.  Data was collected through ten semi structured interviews with school nurses. The data was analyzed using qualitative content analysis according to Graneheim and Lundman.  Result: The collected data resulted in two main categories; the importance of a good relationship which enlightens the importance of listening and creating a contact with the children and working for the child’s best interest which enlightens the collaborations with other professions both inside as well as outside of school. A child-centered perspective enables the school nurses to identify and support the children by seeing every individual child and their needs. Conclusion: Working with children who are next of kin comes with both opportunities and challenges. Collaboration with other professions was essential when creating an overall picture of the child's situation and thereby individualizing the support and care. Hence, updated routines and guidelines are needed to be able to further help the children. As children who are next of kin can show diffuse signs and hide their situation, school nurses need additional knowledge. Further research is necessary for highlighting the importance of children who are next of kin and their need of support.