There is a housing shortage in Sweden and in Stockholm in particular. In the draft budget of 2013, the Swedish government proposed a series of measures to boost the sublet supply. The most important component was the introduction of a new subletting law. The intention of the new law was to enable homeowners interested in subletting their property to get a quick and comprehensive overview of the legal framework for this. A less constricting rent control, abolished protection from lease termination and a shortened period of termination notice for both landlords and tenants was proposed to increase the incentive for subletting as well as making the market more transparent and easier to survey for would-be tenants. Apart from the new law and some resulting changes, a change in the Bostadsrättslagen was also proposed, which would have the effect that the boards of local housing associations could no longer decline subletting applications on the basis of applicants lacking so called valid reasons for subletting. The new law and the resulting changes were passed but not the change in the Bostadsrättslagen, after being subject of criticism from the political opposition and several of the committee reports. In this essay, I investigate how much this has changed the outcome, as far as possible, considering that less than six months have passed since the new law was taken into practice. My conclusion is that the fact that the change in the Bostadsrättslagen did not pass will mean that a significantly smaller number of subletting deals are made in the region where housing is most needed. / Det råder bostadsbrist i Sverige och särskilt i Stockholm. Under 2012 presenterade regeringen en rad åtgärder i budgetpropositionen för 2013 varav den viktigaste var en ny lag, "Lag om uthyrning av egen bostad". Med den nya lagen skulle privatpersoner som ville hyra ut sin lägenhet snabbt kunna få överblick över vilka regler som gäller vid andrahandsuthyrning. Med en friare hyressättning, slopat besittningsskydd och kort uppsägningstid från båda sidor skulle man öka incitamenten för upplåtelser i andra hand och även göra det lättare för de som söker lägenhet att få en överblick över marknaden. Förutom den nya lagen och några följdändringar föreslogs en ändring i Bostadsrättslagen som innebar att styrelsen inte längre skulle kunna kräva att de boende uppvisar beaktansvärda skäl i samband med andrahandsuthyrning. Den nya lagen "Lag om uthyrning av egen bostad" och följdändringarna röstades igenom men ändringen i bostadsrättslagen gick inte igenom, efter att ha kritiserats av många av remissinstanserna och oppositionen. I den här uppsatsen undersöker jag frågan om vilken skillnad detta gjort för utfallet, i den mån det går att sia om detta mindre än ett halvår efter att lagen togs i bruk. Jag kommer fram till att den sista ändringen förmodligen kommer innebära att väsentligt färre upplåtelser kommer till stånd i den region där behovet är som störst.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-124218 |
| Date | January 2013 |
| Creators | Asplund, Hanna |
| Publisher | KTH, Fastigheter och byggande |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0071 seconds