Syftet med uppsatsen var att undersöka gällande rätt mellan bostadsrättsinnehavare och andrahandshyresgäst i samband med uthyrning i andra hand inom bostadsrättsföreningar. Metoden för uppsatsen var rättsdogmatisk metod vilket innebär att de fyra rättskällorna doktrin, förarbeten, lagstiftning och praxis beaktas. De lagbestämmelser som gäller vid andrahandsuthyrning i bostadsrättsföreningar regleras i bostadsrättslag (1991:614), vidare benämnd BRL och de centrala lagbestämmelserna 7 kap 10–11§§. Vid en andrahandsuthyrnings avgörande diskuteras befogad anledning att vägra samtycke vid avslag och skäl vid beviljande. Om föreningen inte beviljat ansökan kan bostadsrättsinnehavaren överklaga hos hyresnämnden. Där är gällande praxissamling en vägledande rättskälla utöver lagbestämmelser och förarbeten. Andrahandsuthyrning är en viktig del av dagens bostadsmarknad. Framförallt när bostadsbyggandet inte motsvarar den efterfrågan som finns på marknaden.

No description available.

All inkomst från uthyrning av privatbostad skall beskattas som inkomst av kapital med 30 procent, vilket regleras i inkomstskattelagens 42:a kapitel 30§. Inkomstskattelagen ger också, bland annat, möjligheten till att göra ett schablonavdrag på hyresinkomsten på vilket man inte behöver betala skatt. Uppsatsen undersöker hur detta schablonavdrag är tänkt att påverka och hur det har påverkat bostadsutbudet i Sverige. Detta genom att se på hur lagen har utvecklats sedan den instiftades 1990, då inkomst från uthyrning av privatbostad gick från att vara helt skattefri till skattebelagd med 30 procent med undantag av det dåvarande schablonavdraget på 4000 kronor. Sedan skattereformen 1990 har utvecklingen gått tillbaka mot en allt mer skattebefriad hyresinkomst för privatpersoner och schablonavdraget ligger idag på 18000 kronor. Arbetets tonvikt ligger på den senaste schablonavdragshöjningen från 12000 kronor till 18000 kronor. Regeringens huvudmål med denna höjning var att vinsten den genererar skulle fungerar som incitament för privatpersoner att hyra ut hela eller delar av sin bostad. Detta för att minska den bostadsbrist som råder i framför allt Sveriges storstäder. Det visar sig att denna höjning inte påverkar boende i hyreslägenheter överhuvudtaget och ökar inkomsten för boende i villa eller bostadsrätter med 150 kronor per månad. Med hjälp av analyser gjorda av Stockholms Handelskammare, utav stockholmares benägenhet att hyra ut hela eller delar av sin bostad, gjorda vid skilda tillfällen, 2002 respektive 2010, kan jag inte se att detta ökade avdrag på något sätt har ökat människors benägenhet att hyra ut. Förmodligen på grund av att förtjänstmöjligheten är för liten eller ingen i och med schablonavdragsökningen. För att motivera privatpersoner att hyra ut hela eller delar av sin bostad krävs snarare en marknad där fri hyressättning skulle vara tillåten, där man själv får  välja vad besväret med att hyra ut sin bostad är värd. Det enda regeringen har åstadkommit med denna lagändring är en ökad inkomst för de som redan hyr ut sin privatbostad eller hyreslägenhet och inte ett ökat bostadsutbud som de hade som mål.

Uthyrning i andra hand är i dagens samhälle ett vanligt förekommande fenomen och i denna uppsats har jag studerat ansvarsförhållandet för skadegörelse och störning av omgivning vid andrahandsuthyrning. Idag frambringar lagstiftningen mycket oklarheter och meningsskiljaktigheter vilket kan leda till förvirring vid tillämpning av lagen. Att bringa klarhet i lagtext borde således ses som något högt prioriterat för de ansvariga inom området. I uppsatsen har jag undersökt hur ansvarsförhållandena historiskt sett ut, vilka ändringar som skett i lagtext och hur en tolkning av dagens lagstiftning bör göras. För att kunna få insikt i detta har propositioner granskats. Historiska ändringar av lagtexten har inte varit omfattande, utan har istället främst inneburit en modernisering av språk och struktur. De första propositionerna innehåller samma grund av beståndsdelar som den lagstiftning vi idag utgår ifrån. Dagens lagtext är som sagt komplex och mycket energi går åt till att förstå de olika begreppens innebörd. Det är viktigt att skilja på utryck som störning, vårdslöshet och skadegörelse, då reglerna för dessa skiljer sig åt. För störning av omgivning och för vårdslöshet spelar hyresvärdens/styrelsens medgivande inte lika stor roll som för skadegörelse, när ansvarsfördelningen ska ske. Bostadsrättslagen och hyreslagen (jordabalken) är två olika lagar, men har liknande innehåll, vilket märks vid jämförelse dem emellan. Därför kan de i många avseenden sammankopplas vid bedömningar.

Hyressättning i Sverige sker enligt bruksvärdesprincipen. Enligt bruksvärdesprincipen sätts hyran efter hur hög hyra likvärdiga lägenheter på samma ort har. Bruksvärdet bestäms av förmåner som är knutna till lägenheten samt av lägenhetens egenskaper. En hyresvärd som tar ut överhyra, det vill säga hyra som överskrider vad som anses skäligt, kan bli återbetalningsskyldig enligt 55 e § hyreslagen. Det är hyresnämnden som beslutar om återbetalning av överhyra. Återbetalning av hyra enligt denna lag kan bli aktuellt vid upplåtelse av bostadslägenhet i andrahand eller vid upplåtelse av rum, både omöblerade och möblerade. Den 1 januari 2009 ändrades tiden för hur lång tid tillbaka en hyresvärd kan bli återbetalningsskyldig av överhyra från två år till nuvarande ett år. Syftet med detta kandidatabete har varit att granska den ändring som skett i 55 e § hyreslagen. Ta reda på varför denna ändring skett samt vilka problem som anses finnas på området. Ändringen i hyreslagen gjordes för att hyresvärden ansågs kunna drabbas av orimliga ekonomiska konsekvenser på grund av att återbetalningsskyldigheten kunde innebära stora belopp. Balansen mellan hyresvärd och hyresgäst behövde förbättras. Detta utan att öka antalet ärenden hos hyresnämnden. En förhoppning var även att lagändringen skulle leda till en liten ökning av antalet upplåtelser av rum och andrahandsuthyrningar.

In Sweden, individuals who cannot support themselves can apply for financial aid from their municipality. The ultimate responsibility to ensure social rights lie upon the municipalities according to the law. The social services decide on financial support in individual cases and through the aid, one shall be assured of a reasonable living standard. One ́s right to financial support is not uncondi- tional. Primarily, each person themselves are responsible for their own liveli- hood. Financial support can be obtained inter alia for reasonable housing costs. If the social service finds an applicant ́s housing costs reasonable, financial support will be given towards the rental charge. However, some municipalities are denying financial support for rental costs for people living in unauthorized sublet apartments. The law states that subletting a rented apartment without the property owner ́s consent is prohibited. In 2019, unauthorized subletting along with charging an exorbitant rent was criminalized in order to address the ex- panding exploitation of the housing market. For the same reason, some munic- ipalities refuse to provide financial support regarding rental costs for unauthor- ized sublets. This thesis addresses the question of whether such a decision is aligned with the legal obligations which controls and determines the duties of municipalities and social services. Whether or not financial support can be re- fused based on an unauthorized sublet contract is not regulated. However, there are several legislations and standards that municipalities and social ser- vices must abide by in regard to financial support. The author concludes that the decision in question lacks sufficient legal support and violates significant provisions. According to the principle of legality, all measures taken by a mu- nicipality must be supported by the legal system. Neither should municipalities be concerned with official duties such as police matters. Furthermore, the prin- ciple of proportionality requires that the measure, to refuse financial support to unauthorized sublets, must not exceed what is necessary to achieve the pur- pose, to access the criminality. In extension, individuals are at risk of ending up homeless or below the limit of reasonable living standards. The rental housing market is only available to financially secure individuals who can obtain a first- hand rental contract. Sublet apartments are in many cases the only housing option accessible for someone in need of financial support. The author acknowledges the problem with tax money potentially being used to finance illegal activities. However, a municipality does not have the right to establish its own rules in order to fill in the gaps within the legal system, since that particular task belongs to the legislator and the court of law.

Sammanfattning Syftet med den här studien är att klarlägga de likheter och skillnader som finns mellan boendeformerna bostadsrätt, hyresrätt och ägarlägenhet. Tanken är att studien ska kunna tjäna som grund för att göra en bedömning av vilken av boendeformerna i flerfamiljshus som är lämpligast utifrån olika situationer.   Efter en historisk tillbakablick över regleringen på bostadsmarknaden granskas gällande rätt för de tre boendeformerna i varsitt kapitel. Först i varje kapitel tas den för respektive boendeform viktigaste lagstiftningen upp. När det gäller bostadsrätter återfinns den viktigaste lagstiftningen i bostadsrättslagen (1991:614) och i lag (1987:667) om ekonomiska föreningar. För hyresrätter återfinns de viktigaste reglerna i hyreslagen (12 kap Jordabalken, 1970:994). Den centrala lagstiftningen för ägarlägenheter finns främst i Jordabalken, men även i fastighetsbildningslagen (1970:988). Även lagstiftningen kring tredimensionella fastigheter granskas. Efter den allmänna genomgången i respektive kapitel följer ett avsnitt som går igenom möjligheterna som finns att ställa en bostad av respektive slag som säkerhet för ett lån. Både en bostadsrätt och en ägarlägenhet kan fungera som säkerhet för ett lån, medan en hyresrätt inte kan göra det. Reglerna i frågan skiljer sig markant mellan ägarlägenheter som räknas som fast egendom och bostadsrätter som räknas som lös egendom. Därefter följer ett avsnitt i respektive kapitel som går igenom förutsättningarna för att hyra ut sin bostad. När det gäller bostadsrätter och hyresrätter är reglerna likartade. Det går att hyra ut bostaden i andra hand under vissa omständigheter. I båda fallen krävs fastighetsägarens, det vill säga bostadsrättsföreningens respektive hyresvärdens, tillstånd. Om fastighetsägaren inte ger sitt tillstånd kan det i båda fallen sökas hos hyresnämnden. När det gäller ägarlägenheter krävs ingens tillstånd eftersom ägaren har ett direkt ägande av sin bostad. Det får också som följd att det inte handlar om en andrahandsuthyrning, utan om en förstahandsuthyrning. Ägaren till ägarlägenheten blir således hyresvärd till en hyresgäst som innehar en hyresrätt enligt reglerna i hyreslagen. Det finns inga regler som är avsedda att hindra en person att införskaffa flera ägarlägenheter med syftet att hyra ut dem. Mot slutet av uppsatsen analyseras och jämförs reglerna för de tre boendeformerna i ett eget kapitel som är disponerat på ett liknande sätt som de tidigare. Det betyder att först analyseras och jämförs reglerna om respektive boendeform i allmänhet följt av en analys och jämförelse mellan möjligheterna att ställa en bostad av respektive boendeform som säkerhet för ett lån. Sist analyseras och jämförs möjligheterna att hyra ut en bostad av respektive boendeform. Sist i uppsatsen summeras de skillnader och likheter mellan bostadsrätter, hyresrätter och ägarlägenheter som framkommit under studiens gång. Dessutom konstateras vilken boendeform som är mest fördelaktig som boende, som säkerhet för lån och i samband med andrahandsuthyrning utifrån olika perspektiv.

No description available.

In Stockholm, there is a great shortage of supply on the housing market and many newly established on the market find it hard to find a home. During 2014 the Planning and building act was changed, allowing for a new kind of small buildings, so called Attefall-houses, of up to 25 sqm to be built without building permit on single family housing units. This thesis evaluates the impact that Attefall-houses have on the housing shortage in Stockholm and how these houses could be property tax assessed. As a part of this, the profitability when those are let out have been calculated and whether they have a potential to become more popular has been investigated. Comparisons with foreign renting markets with a more widespread secondary market have furthermore been carried out. The thesis is limited towards Attefall-houses classified as residential. Few Attefall-houses have been built and are available for rent. Since the number of transactions pertaining to single family housing units with Attefall-houses was insufficient, market values have been estimated by studying the attitude of market actors, by an income based approach and by a cost approach. In order to get a more perspicuous view of the profitability, repayment times on those let out have been calculated. The value an Attefall-house entails on a single family housing unit has been estimated to between 200 000 SEK and 300 000 SEK. The repayment times when the Attefall-houses are let out and then are sold at this value vary between 5 and 12 years with the current  egislation, depending on financing and municipality. If all rental income had been tax-free, the repayment times would vary between 4 and 7 years instead. If the Attefall-house, on the other hand, is reformed into a tenant ownership unit, the sales prices vary between 1 500 000 and 2 100 000 SEK. According to this, Attefall-houses have the potential to be a profitable investment. A couple of problems and misleading incentives when building and renting them have, however, been found. A property with an Attefall-house will get two property tax assessment fees after 15 years. In addition, the rental income is taxable, which creates trouble for the property owner but also for the taxation authorities. It is also more economically profitable to re-form the Attefall-houses into tenant-ownership units rather than to keep them as complementary buildings. If the house is re-formed into a tenant ownership unit it is less of a clear alternative for newly established on the market hence not as good complement to the exiting property market as if the owners rent out the dwelling. The process when the houses are built is, furthermore, not as easy as it sounds since the municipality requires detailed documents and the buildings have to meet tough building standards to be allowed to be let out. The processing time before starting decision can be given also varies a lot between different municipalities. There are also a lot of ambiguities and grey areas that have been found. It is not clear when letting of Attefall-houses should be classified as a business rather than a private activity and it is also not clear on which market value maximum rent and property tax assessment should be based. Possibilities for a good investment and economic benefits exist but to make the Attefall-houses more popular, misleading incentives should be removed and incentives for renting should instead be created. The legislation should also be clarified to lower the risk for property owners. At the end, time is needed for Attefall-houses to become an established alternative on the residential market. / I Stockholm råder det brist på bostäder och många nya på bostadsmarknaden har svårt att hitta en bostad. Under 2014 förändrades Plan- och bygglagen, vilket gjorde att en ny typ av byggnader, så kallade attefallshus, på upp till 25 kvm kunde byggas utan bygglov på småhustomter. Denna uppsats utvärderar den påverkan som attefallshus har på  ostadsbristen i Stockholm och hur dessa hus bör taxeras. Som ett led i detta har lönsamheten om husen hyrs ut beräknats samt huruvida de har potential att bli mer populära utretts. Dessutom har jämförelser gjorts med hyresmarknader i länder som har en mer utbredd andrahandsmarknad. Uppsatsen är avgränsad till att fokusera på attefallshus som används som självständiga boenden. Det är inte många attefallshus som har byggts eller som hyrs ut. Då transaktionsmaterialet för småhusfastigheter med attefallshus var bristfälligt har marknadsvärden uppskattats genom att studera olika marknadsaktörers syn på attefallshus, genom en avkastningsmetod där attefallshusen hyrs ut samt genom att uppskatta produktionskostnaderna. För att få en mer överskådlig bild av lönsamheten har även återbetalningstiderna vid uthyrning av dessa hus beräknats. Det mervärde ett attefallshus ger upphov till på en småhusfastighet har uppskattats till mellan 200 000 och 300 000 SEK. Återbetalningstiderna om dessa hyrs ut och sedan ger detta mervärde vid försäljning varierar med dagens lagstiftning mellan 5 och 12 år, beroende på kommun och finansiering. Om alla hyresintäkter vore skattefria skulle återbetalningstiden istället vara mellan 4 och 7 år. Om attefallshuset däremot ombildas till bostadsrätt kan dessa säljas för mellan 1 500 000 och 2 100 000 SEK. Mot bakgrund av detta borde attefallshus kunna vara en lönsam investering. En rad problem och missledande incitament för byggande och uthyrning av dem har dock identifierats. De fastigheter som har attefallshus kommer att få två fastighetsavgifter om 15 år. Därutöver beskattas hyresintäkterna. Det skapar besvär för fastighetsägaren men också vad gäller kontroll av uthyrning. Det är även mer ekonomiskt lönsamt att ombilda attefallshusen till bostadsrätter än att behålla dem som komplementbostäder. Ombildas attefalllshusen till bostadsrätter utgör de sedan inte samma tydliga förstagångsboende för nyetablerade på marknaden och bidrar därigenom inte lika tydligt till att lösa bostadsbristen, då de inte kompletterar nuvarande fastighetsmarknad lika bra. Processen då attefallshusen ska byggas är heller inte så enkel som det låter då kommunen kräver detaljerade dokument och byggnaderna måste uppfylla hårda byggkrav för att få hyras ut. Handläggningstiden innan startbesked kan ges är även mycket varierande mellan kommunerna. Dessutom har flera oklarheter och gråzoner i lagstiftningen hittats. Det är inte tydligt när uthyrning av attefallshus klassas som näringsverksamhet kontra privat verksamhet och det är heller inte tydligt vilket marknadsvärde maximal hyressättning och taxering bör baseras på. Möjligheter till en bra investering och samhällsekonomiska vinster finns men för att göra attefallshusen mer populära bör missledande incitament tas bort och incitament för uthyrning bör istället skapas. Lagar bör också förtydligas för att minska risken för fastighetsägare. Därefter krävs tid då boendeformen behöver bli etablerad i samhället.

Hyresmarknaden för bostäder i Sverige utgår i stora drag från den förenklade bilden att lägenheter hyrs ut enligt bruksvärdesprincipen, vilket fastställs genom förhandlingar med hyresgästföreningen. De senaste åren har undantag som avviker från huvudlinjen kunnat noteras, företeelsen är det så kallade blockhyresundantaget. Syftet med denna kandidatuppsats är att dels undersöka och kartlägga blockhyresavtalens rättsliga ställning, dels undersöka hur privata aktörers möjlighet att nyttja blockhyresavtal kan komma att påverkas av den pågående rättsutvecklingen. Följande frågeställningar kommer att behöva besvaras. Hur uppfattas regelverken för hyra respektive andrahandsuthyrning av aktörer på marknaden. Vad tycker aktörer på marknaden om blockuthyrning. Hur ser aktörer på framtiden för blockuthyrning. För att svara på dessa frågor har först en rättsdogmatisk metod genomförts för att sammanfatta den relevanta bakgrunden som sedan kompletterats av en kvalitativ metod med intervjuer. Blockuthyrning är en form av andrahandsuthyrning som sker då minst tre bostadslägenheter hyrs ut till en förstahandshyresgäst som i sin tur hyr ut lägenheterna i andra hand. Vid ett sådant avtal får parterna avtala om villkor som kan strida mot hyreslagen kring sådana lägenheter. En förutsättning är dock att det inte strider mot bestämmelser om lokaler och inte avser rätten till förlängning av avtal eller grunder för fastställande av hyresvillkoren i samband med sådan förlängning. Dessa villkor gäller endast efter godkännande av hyresnämnden. Blockuthyrning är ett känsligt ämne som står inför mycket förändring. Grundproblemet som pekas ut är bostadsbristen och det blir därför av stor vikt hur förändringarna kommer påverka incitamenten för fastighetsutvecklare att våga ta risker. Förhoppningen från aktörerna på marknaden är att förändringarna ska göra det tydligare, både för hyresvärdar och hyresgäster. Framtiden för blockuthyrning ser ljus ut men inte för de aktörer där det finns en intressegemenskap och det är tydligt att blockuthyrning enbart används för att kringgå den traditionella lagstiftningen för bostadsavtal. / The rental market for properties in Sweden largely assumes the simplistic picture that apartments are rented using the use value system, which is determined through negotiations with the tenant association. In recent years there has been some noticeable exceptions from the mainstream, the phenomenon called the block-letting exception. The purpose of this bachelor ́s thesis is partly to examine and chart block-lease and its current legal position, partly to examine how private operators' ability to utilize block-lease is affected by the ongoing legal development. The following questions will need to be answered. How is the law for rent and subletting perceived by the market? What do the market think of block-lettings? How does the market see the future of block-lettings? To answer these questions a legal dogmatic method has been carried out to summarize the relevant background. This has been supplemented with a qualitative method using interviews. Block-lease is a form of subletting that can come into effect if at least three apartments are rented out to a primary tenant which in turn sublet the apartments. In this agreement the parties can arrange terms that go against the law of rent for those types of apartments. One prerequisite is that it does not go against the regulations on premises and does not take away the right to extend the contract or the groundwork for determination of rental conditions regarding the extension. These terms are only valid after being approved by the regional rent tribunal. Block-letting is a sensitive topic that stands before a lot of change. The core problem is pointed out to be the housing shortage and because of this it is important how these changes will affect property developers’ incentives to take risks. The market hopes that the changes will make the situation clearer, both for landlords and tenants. The future for block-letting looks bright but not for companies that are clearly taking advantage of the system.