Hyresmarknaden för bostäder i Sverige utgår i stora drag från den förenklade bilden att lägenheter hyrs ut enligt bruksvärdesprincipen, vilket fastställs genom förhandlingar med hyresgästföreningen. De senaste åren har undantag som avviker från huvudlinjen kunnat noteras, företeelsen är det så kallade blockhyresundantaget. Syftet med denna kandidatuppsats är att dels undersöka och kartlägga blockhyresavtalens rättsliga ställning, dels undersöka hur privata aktörers möjlighet att nyttja blockhyresavtal kan komma att påverkas av den pågående rättsutvecklingen. Följande frågeställningar kommer att behöva besvaras. Hur uppfattas regelverken för hyra respektive andrahandsuthyrning av aktörer på marknaden. Vad tycker aktörer på marknaden om blockuthyrning. Hur ser aktörer på framtiden för blockuthyrning. För att svara på dessa frågor har först en rättsdogmatisk metod genomförts för att sammanfatta den relevanta bakgrunden som sedan kompletterats av en kvalitativ metod med intervjuer. Blockuthyrning är en form av andrahandsuthyrning som sker då minst tre bostadslägenheter hyrs ut till en förstahandshyresgäst som i sin tur hyr ut lägenheterna i andra hand. Vid ett sådant avtal får parterna avtala om villkor som kan strida mot hyreslagen kring sådana lägenheter. En förutsättning är dock att det inte strider mot bestämmelser om lokaler och inte avser rätten till förlängning av avtal eller grunder för fastställande av hyresvillkoren i samband med sådan förlängning. Dessa villkor gäller endast efter godkännande av hyresnämnden. Blockuthyrning är ett känsligt ämne som står inför mycket förändring. Grundproblemet som pekas ut är bostadsbristen och det blir därför av stor vikt hur förändringarna kommer påverka incitamenten för fastighetsutvecklare att våga ta risker. Förhoppningen från aktörerna på marknaden är att förändringarna ska göra det tydligare, både för hyresvärdar och hyresgäster. Framtiden för blockuthyrning ser ljus ut men inte för de aktörer där det finns en intressegemenskap och det är tydligt att blockuthyrning enbart används för att kringgå den traditionella lagstiftningen för bostadsavtal. / The rental market for properties in Sweden largely assumes the simplistic picture that apartments are rented using the use value system, which is determined through negotiations with the tenant association. In recent years there has been some noticeable exceptions from the mainstream, the phenomenon called the block-letting exception. The purpose of this bachelor ́s thesis is partly to examine and chart block-lease and its current legal position, partly to examine how private operators' ability to utilize block-lease is affected by the ongoing legal development. The following questions will need to be answered. How is the law for rent and subletting perceived by the market? What do the market think of block-lettings? How does the market see the future of block-lettings? To answer these questions a legal dogmatic method has been carried out to summarize the relevant background. This has been supplemented with a qualitative method using interviews. Block-lease is a form of subletting that can come into effect if at least three apartments are rented out to a primary tenant which in turn sublet the apartments. In this agreement the parties can arrange terms that go against the law of rent for those types of apartments. One prerequisite is that it does not go against the regulations on premises and does not take away the right to extend the contract or the groundwork for determination of rental conditions regarding the extension. These terms are only valid after being approved by the regional rent tribunal. Block-letting is a sensitive topic that stands before a lot of change. The core problem is pointed out to be the housing shortage and because of this it is important how these changes will affect property developers’ incentives to take risks. The market hopes that the changes will make the situation clearer, both for landlords and tenants. The future for block-letting looks bright but not for companies that are clearly taking advantage of the system.

Hotellifiering har blivit ett allt mer omtalat ämne i senare tid i media och litteratur. De senare åren kan man se hur uthyrningsplattformar som Airbnb har möjliggjort för hyresvärdar att kortfristigt hyra ut bostadslägenheter genom andrahandsavtal. Arbetet syftar till att besvara hur lagstiftningen i jordabalken och plan- och bygglagen ställer sig till hotellifiering och den inverkan som hotellifieringen haft i Visby. Med hjälp av intervjuer, litteratur, lagtext och praxis har man försökt undersöka hotellifiering och hur det förhåller sig till nuvarande lagstiftning och hur det påverkar dess omgivning. Arbetet syftar till att besvara hur lagstiftningen i jordabalken och plan- och bygglagen reglerar hotellifieringen.  Erfarenheten av hotellifiering är enat bland de respondenter som intervjuats. De har konstaterat att hotellifieringen i Visby har haft en inverkan i det detaljplanerättsliga och hyresrättsliga samt de sociala aspekterna av Visby. Hotellifiering är något som växt i snabb takt de senaste åren vilket har synts i vissa städer bland annat Visby. Något som har möjliggjort hotellifiering är blockuthyrningsavtal, dock kan man se i rättsfall från 2021 att hyresnämnden blivit mer restriktiv med att ge dispens från de tvingande bestämmelserna i hyreslagen vid utförande av blockuthyrningsavtal.  Problem som har uppstått i samband med denna typ av kortfristiga andrahandsuthyrning är att man sett att dessa bostäder ibland använts till illegal verksamhet. Dessa verksamheter kan innebära handel med droger och prostitution vilket resulterar i otrygghet för grannar. Även den sociala strukturen i staden ändrats, där människor fått flytta från Visbys innerstad under perioder som en konsekvens av den hotellifiering som pågår.  För att förebygga vissa av de negativa effekterna som hotellifiering kan bidra till bör man ha bättre tillsyn av denna typ av verksamhet. Även lagstiftningen i både Plan- och bygglagen samt Jordabalken hade behövt motverka denna typ av grå hyresmarknad. Där en tydligare lagstiftning kan anses behöva implementeras, samt en tydligare praxis i hur denna typ av verksamhet borde hanteras på både riksnivå och kommunal nivå. / Hotelification has become an increasingly talked about topic in recent times in the media andliterature. In recent years, it can be seen how rental platforms such as Airbnb have made itpossible for landlords to rent out residential apartments in the short term through subleases. Thework aims to answer how the rental legislation and the legislation regarding planning andbuilding relate to hotelification and the impact that hotelification has had in Visby. With thehelp of interviews, literature, legal text and practice, attempts have made to investigatehotelification and how it relates to current legislation and its surroundings. The experience of hotelification is unified among the respondents interviewed. They have statedthat hotelification in Visby has had and impact on the detailed planning law and tenancy law aswell as the social aspects of Visby. Hotelification is something that has grown at a rapid pacein recent years, which has been seen in some cities including Visby. Something that has madehotelification possible is block rental agreements, however it can be seen in court cases from2021 that the issuance of block rental agreements will be used more restrictively. Problems thathave arisen in connection with this type of short-term subletting is that it has been proved thatthese homes are sometimes used for illegal activities. These activities can be drug trafficking,prostitution and an overall timidity for neighbors. The social structure in the city has alsochanged, there are cases where students are forced to leave their apartments during certainmonths of the year. In order to prevent some of the negative effects that hotelification cancontribute to, one could ask for better supervision of this type of activity. The legislation in boththe Planning and Building act and rental legislation need to be adapted to the gray rental marketthat hotelification poses. Where clearer legislation should be implemented, as well as a clearerpractice in how this type of activity should be handled at both national and municipal level.

There is a housing shortage in Sweden and in Stockholm in particular. In the draft budget of 2013, the Swedish government proposed a series of measures to boost the sublet supply. The most important component was the introduction of a new subletting law. The intention of the new law was to enable homeowners interested in subletting their property to get a quick and comprehensive overview of the legal framework for this. A less constricting rent control, abolished protection from lease termination and a shortened period of termination notice for both landlords and tenants was proposed to increase the incentive for subletting as well as making the market more transparent and easier to survey for would-be tenants. Apart from the new law and some resulting changes, a change in the Bostadsrättslagen was also proposed, which would have the effect that the boards of local housing associations could no longer decline subletting applications on the basis of applicants lacking so called valid reasons for subletting. The new law and the resulting changes were passed but not the change in the Bostadsrättslagen, after being subject of criticism from the political opposition and several of the committee reports. In this essay, I investigate how much this has changed the outcome, as far as possible, considering that less than six months have passed since the new law was taken into practice. My conclusion is that the fact that the change in the Bostadsrättslagen did not pass will mean that a significantly smaller number of subletting deals are made in the region where housing is most needed. / Det råder bostadsbrist i Sverige och särskilt i Stockholm. Under 2012 presenterade regeringen en rad åtgärder i budgetpropositionen för 2013 varav den viktigaste var en ny lag, "Lag om uthyrning av egen bostad". Med den nya lagen skulle privatpersoner som ville hyra ut sin lägenhet snabbt kunna få överblick över vilka regler som gäller vid andrahandsuthyrning. Med en friare hyressättning, slopat besittningsskydd och kort uppsägningstid från båda sidor skulle man öka incitamenten för upplåtelser i andra hand och även göra det lättare för de som söker lägenhet att få en överblick över marknaden. Förutom den nya lagen och några följdändringar föreslogs en ändring i Bostadsrättslagen som innebar att styrelsen inte längre skulle kunna kräva att de boende uppvisar beaktansvärda skäl i samband med andrahandsuthyrning. Den nya lagen "Lag om uthyrning av egen bostad" och följdändringarna röstades igenom men ändringen i bostadsrättslagen gick inte igenom, efter att ha kritiserats av många av remissinstanserna och oppositionen. I den här uppsatsen undersöker jag frågan om vilken skillnad detta gjort för utfallet, i den mån det går att sia om detta mindre än ett halvår efter att lagen togs i bruk. Jag kommer fram till att den sista ändringen förmodligen kommer innebära att väsentligt färre upplåtelser kommer till stånd i den region där behovet är som störst.

No description available.

This investigation aimed to shed light on the terms of the dispensing and the retaining of municipal social benefits granted by Swedish social services, this in regard of a less visible societal subgroup; citizens who cannot attain or retain housing of their own. Through qualitative interviews with six municipal social workers in Skåne, the plight of these citizens is revealed from a policy-making perspective in respect of views on discretion and individual appreciation. How may the applicant impact the application process and how does social subletting operate as a service effort? Further analysis of the accounts of informants’ views on change and the reasons for change, sketched an image of a society where public acceptance and tolerance are crucial factors for citizens hoping to achieve a homestead through means of municipal intervention. In conclusion, flexible attitudes towards job description are of major import to the possibility of offering client support in under-staffed municipal environs. Furthermore, reflexive social workers allying with the applicant throughout the process, from application to intervention are decisive for efficacious, long-term social work.