Bakgrund och problemformulering: Behovet av organ för transplantation överskrider idag tillgången, vilket resulterar i att människor avlider i väntan på ett organ. För intensivvårdssjuksköterskor är organdonation en sällan förekommande händelse, vilket medför avsaknad av kunskap och erfarenhet om den komplexa och påfrestande vården av en organdonator. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter och upplevelser av att vårda en patient som är en potentiell organdonator. Metod: En systematisk integrativ litteraturöversikt enligt modellen av Whittemore och Knafl (2005). Resultat: Att vårda en organdonator beskrevs som en stor emotionell påfrestning samt som en stressande och tung arbetsbörda. Resultatet visade ett uttryckt behov från intensivvårdssjuksköterskor om mer kunskap och utbildning inom området, framförallt för att klara av den svåra uppgiften att bemöta närstående. För att organdonation ska kunna genomföras krävs närståendes förståelse och acceptans vilket i samband med deras sorg var svår att få. Detta ställde stora krav på intensivvårdssjuksköterskans förmåga att stötta närstående och parallellt arbeta aktivt för medicinskt bevarande av organen. Diskussion: Texten presenterar reflektioner med fokus på intensivvårdssjuksköterskors emotionella stress, behovet av utbildning, bemötandet av närstående. Vidare diskuteras organdonations positiva inverkan på samhället och individen.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:hb-26298 |
| Date | January 2021 |
| Creators | Evertsson, Josefine, Sporrong, Dennis |
| Publisher | Högskolan i Borås, Akademin för vård, arbetsliv och välfärd |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0016 seconds