Föräldrar till barn med funktionsnedsättningar upplever ofta ett föräldraskap till bredden fyllt av utmaningar och prövningar. Skolans syn på barnet och dess svårigheter blir mycket betydelsefull för dessa familjer. Skolmiljön och vikten av de pedagogiska metoderna förbises ibland helt, istället förklaras problemen med egenskaper hos barnet eller situationen i hemmet. Hur skolan bemöter dessa familjer kan bli avgörande då dessa föräldrar ofta är mer beroende av samarbete än andra familjer. I sin förlängning kan detta få stora konsekvenser för barnets framtid och livskvalité. Empati, kunskap och samarbete är i detta sammanhang nyckelbegrepp. Jag har samtalat med två mammor som har barn med svårigheter inom autismspektrat. De har låtit mig ta del av deras tankar och erfarenheter i mötet med skolan. Frustrationen de känner när ingen lyssnar är uppenbar i deras berättelser. De upplever att de inte blir bekräftade som kompetenta föräldrar. Ljusglimtar är de pedagoger som visar respekt och förståelse för deras utmaningar. I berättelserna blir det tydligt att skolan alltför sällan använder föräldrarnas erfarenheter när det uppstår svårigheter runt barnet. Föräldrarna upplever att skolan har tolkningsföreträde och föräldrarna betraktas ofta som besvärliga när de kommer med egna idéer och förslag. Med kunskap om barnets funktionsnedsättning samt en vilja hos pedagogen att se föräldern som en tillgång, en expert på sitt barn, möjliggörs ett äkta möte mellan två likvärdiga parter. Detta möte kännetecknas av nyfikenhet och respekt för varandras verkligheter.
Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:su-28247 |
Date | January 2009 |
Creators | Bell, Charlotta |
Publisher | Stockholms universitet, Specialpedagogiska institutionen |
Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
Language | Swedish |
Detected Language | Swedish |
Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
Format | application/pdf |
Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0033 seconds