Sedan en tid tillbaka har det uppmärksammats att flera svenska kommuner ställer högre krav på byggnadsverks tekniska egenskaper än Boverket när de tecknar markanvisningsavtal, det vill säga, genomförandeavtal för markexploatering av kommunalägd mark. Detta torde i princip vara tillåtet då kommunerna i dessa fall agerar som markägare och inte som myndighet, men däremot är det inte möjligt att ställa sådana krav vid exploatering av privatägd mark enligt nuvarande lagstiftning. Trots detta har det framkommit många påståenden om att sådana krav, så kallade särkrav, likväl förekommer och att dessa orsakar stora merkostnader för byggherrar. Huruvida detta stämmer har dock inte kontrollerats och det har fram tills nu inte funnits någon tydlig bild av vilka krav olika kommuner egentligen ställer. Denna uppsats är avsedd att undersöka den faktiska förekomsten av särkrav i bostadsprojekt genom att granska de exploateringsavtal och planhandlingar m.m. som tagits fram de senaste åren av 15 av de kommuner i Sverige där det har byggts mest under denna tid. Vidare beskriver också uppsatsen den lagstiftning som reglerar kravställande på byggande och redogör för några av de eventuella konsekvenser som tillämpning av särkrav kan ge upphov till. Förhoppningsvis kommer detta ge en tydligare bild av kommunernas kravställande samt ge underlag inför framtida studier om hur särkrav bör hanteras.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-102077 |
| Date | January 2012 |
| Creators | Traneus, Charlotte |
| Publisher | KTH, Fastigheter och byggande |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds