Självskadebeteende innebär icke-suicidal självskada på den egna huden eller icke- dödliga handlingar som självmordsförsök och överdosering. Bland tonåringar och unga är prevalensen särskilt hög, och det är av vikt att veta hur sjukvårdspersonal kan bli bättre på bemötande för att hjälpa dessa personer i en många gånger svår livssituation. Syftet med studien var att beskriva hur unga personer upplever vård i samband med självskadebeteende. Självbiografiska texter i två icke-fiktiva böcker analyserades med kvalitativ innehållsanalys utifrån en induktiv och manifest ansats. Resultatet visade i hög grad att unga varken upplevt att de har blivit sedda eller fått vård. De utsattes många gånger för ett bestraffande maktsystem där de i underläge utsattes för övergrepp, många gånger med ökat självskadebeteende som följd. De upplevde ensamhet, rädsla och många gånger en osäkerhet hos vårdpersonal. I resultatet framkom också positiva upplevelser där de unga känt sig sedda och fått vård. I denna del har de känt sig sedda som personer med unika behov, de har känt omsorg från personalen och de har blivit bemötta med respekt och vänlighet. Studien visar på betydelsen av ett etiskt förhållningssätt i bemötandet av patienter med självskadebeteende. Grundpelarna i bemötandet är acceptans och tilltro till individens förmåga att integrera sin person i den verklighet de lever i.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:ltu-82626 |
| Date | January 2020 |
| Creators | Djapo, Linda |
| Publisher | Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0021 seconds