Bakgrund: Icke-suicidalt självskadebeteende har visat sig vara vanligare än vad som tidigare varit känt. Det finns endast fåtal studier att tillgå som tar upp patientens upplevelser av vården för självskadebeteende. Både ungdoms- och allmänpsykiatrin har fått skarp kritik för att det är brist på resurser och kunnande inom verksamheten. Metod och syfte: Genom en litteraturstudie där sju artiklar analyserats enligt kvalitativ innehållsanalys besvarades syftet att belysa kvinnors, med icke-suicidalt självskadebeteende, upplevelser av bemötande inom psykiatrin. Resultat: Med hjälp av analysprocessen identifierades en huvudkategori och två underkategorier: upplevelse av att inte bli erkänd; upplevelse av brist på kunskap hos personal och upplevelse av maktlöshet. Diskussion: SBU och Nationella Självskadeprojektet har tagit fram forskning som visar på liknande resultat som denna studie såsom att patienterna upplever sig utsatta och dåligt bemötta. Utifrån Axel Honneths teori om erkännande riskerar kvinnor med självskadebeteende, genom respektlös behandling och stigmatisering, att uppleva känslan av att de inte är socialt betydelsefulla. Slutsats: Slutsatsen av denna studie är att en stor del av kvinnor med självskadebeteende främst upplever ett negativt bemötande av vårdpersonal inom psykiatrin. Att bli sedd, bekräftad – erkänd är det mest betydelsefulla för ett gott bemötande.

I Sverige och globalt har det de senaste decennierna rapporterats en ökning av icke suicidalt självskadebeteende. Icke suicidalt självskadebeteende har definierats som skada en person medvetet tillfogar sin kropp. Forskning inom området har visat på att personer med icke suicidalt självskadebeteende känt sig stigmatiserade och upplevt dåligt bemötande inom vården. Syftet i denna studie var att beskriva hur det är att leva med icke suicidalt självskadebeteende (NSSI), genom att studera bloggar. En kvalitativ innehållsanalys på sex bloggar gjordes. En induktiv ansats användes för att fånga olika perspektiv angående hur det är att leva med NSSI. Analysen av innehållet resulterade i två kategorier som genomgående kunde återfinnas i alla studerade bloggar. En evig kamp med subkategorierna Att leva med ett beroende, Att sluta skada sig, Att känna sig utanför och Att dömas av vården, Att finna hopp och mening med subkategorierna Att känna stöd från andra och Att ha framtidstro. Personer med NSSI upplever ofta stigmatisering från samhället, vilket skapar lidande. Genom att, som sjuksköterska, möta dessa personer där de befinner sig i sitt lidande kan en trygg och respektfull relation skapas med vårdsökande person. / The recent decades, the number of Non-suicidal Self-injury (NSSI), has increased in Sweden and globally. NSSI has been defined as a conscious self-inflicted physical injury. Research within this field has shown that individuals with NSSI have been stigmatised and has received poor treatment by the healthcare. The purpose with this study is to describe what it is like to live with Non-Suicidal Self-Injury (NSSI) through the study of blogs. Qualitative content analysis of six blogs has been done, and an inductive approach was chosen to capture different perspectives of what it is like living with NSSI. The analysis of the content resulted in two categories that could consistently be found in all the studied blogs. An eternal struggle with the subcategories To live with addiction, To end self-harming, To feel left out, and To be judged by the care system, To find hope and meaning with the subcategories, To feel support from others and To have hope for the future. Individuals with NSSI often experience stigmatisation from the society, which causes further suffering. As a nurse, by meeting these care seekers at where they are in their suffering could help to create a safe and respectful relationship.

Självskadebeteende innebär icke-suicidal självskada på den egna huden eller icke- dödliga handlingar som självmordsförsök och överdosering. Bland tonåringar och unga är prevalensen särskilt hög, och det är av vikt att veta hur sjukvårdspersonal kan bli bättre på bemötande för att hjälpa dessa personer i en många gånger svår livssituation. Syftet med studien var att beskriva hur unga personer upplever vård i samband med självskadebeteende. Självbiografiska texter i två icke-fiktiva böcker analyserades med kvalitativ innehållsanalys utifrån en induktiv och manifest ansats. Resultatet visade i hög grad att unga varken upplevt att de har blivit sedda eller fått vård. De utsattes många gånger för ett bestraffande maktsystem där de i underläge utsattes för övergrepp, många gånger med ökat självskadebeteende som följd. De upplevde ensamhet, rädsla och många gånger en osäkerhet hos vårdpersonal. I resultatet framkom också positiva upplevelser där de unga känt sig sedda och fått vård. I denna del har de känt sig sedda som personer med unika behov, de har känt omsorg från personalen och de har blivit bemötta med respekt och vänlighet. Studien visar på betydelsen av ett etiskt förhållningssätt i bemötandet av patienter med självskadebeteende. Grundpelarna i bemötandet är acceptans och tilltro till individens förmåga att integrera sin person i den verklighet de lever i.

In this study we investigated the effects of birth order and gender on nonsuicidalself-injury and perceived parental support. This study’s main purposewas to challenge the current use of birth order in psychology. The studyincluded a short questionnaire assessing birth order, gender, perceived parentalsupport and non-suicidal self-injury. The questionnaire was distributed throughan online survey among young adults attending a university in a medium sizedcity in Sweden (N = 202). To explore the perceived parental support, we usedThe Social Provisions scale and non-suicidal self-injury was assessed by theDeliberate Self-harm Inventory, short 9-item scale. The results of these studiesshowed that birth order had no significant effect on non-suicidal self-injury orperceived parental support. On the other hand, the results suggested that genderhad a significant effect on non-suicidal self-injury, with females engaging onnon-suicidal injury more frequently than men. This contradicts earlier studieswhere no effect of gender has been present in young adults. Gender had noapparent effect on perceived parental support. / I denna studie undersökte vi effekten av placering i syskonskaran och kön påicke-suicidalt självskadebeteende och upplevt föräldrastöd. Denna studieshuvudsyfte var att utmana hur placeringen i syskonskaran används i psykologi.Studien inkluderade ett kortare frågeformulär som mätte placering isyskonskaran, kön, upplevt föräldrastöd och icke-suicidalt självskadebeteende.Frågeformuläret delades ut genom en online-baserad undersökning för ungavuxna som studerar på ett universitet i en medelstor svensk stad (N = 202). Föratt undersöka upplevt föräldrastöd använde vi oss av The Social Provisionsscale och icke-suicidalt självskadebeteende undersöktes av Deliberate SelfharmInventory, short 9-item scale. Resultatet av denna studie visade attplacering i syskonskaran inte hade några signifikanta effekter på varken ickesuicidaltsjälvskadebeteende eller upplevt föräldrastöd. Dock visade det sig attkön hade en effekt på icke-suicidalt självskadebeteende, då kvinnor hade enhögre prevalens att praktisera än män. Kön hade ingen uppenbar effekt påupplevt föräldrastöd.