Vid insatsen i Kongo 1961- 63 var en av uppgifterna för svenska flygvapnet direkt understödav FN:s markstyrkor. Hur löstes då denna uppgift? Var det ett väl inövat koncepteller tvingades flygförare och markstridskrafter att uppfinna en metodik på grundav rådande omständigheter? Det kan vara så att Sverige hade en väl utvecklad förmågavilken både hade stöd i doktrinära dokument och som övades. Det kan även förhålla sigså att de berörda piloterna fick improvisera och ta fram nya metoder på plats i Afrika.I uppsatsen analyseras källmaterial ur Krigsarkivets samlingar hämtade från Flygstabenoch Första flygeskadern mellan 1948 och 1961. Exempel på dessa källor är övningsbestämmelser,taktiska verk och reglementen.Svaret som uppsatsen ger är att Sverige övade Direkt flygunderstöd, DFU, under nästanhela 50- talet. Det fanns föreskrifter för samverkan och i pilotutbildningen fanns lektioneri ämnet. I slutet av perioden övergår fokus efterhand till luftförsvar och attack påstörre operativt djup.Dagens flygvapen med JAS 39 Gripen håller inte på att införa en ny förmåga. Direktflygunderstöd i Sverige är ingen nyhet! / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-uppsHylla: Upps. ChP 03-05
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:fhs-1623 |
| Date | January 2005 |
| Creators | Segerby, Anders |
| Publisher | Försvarshögskolan |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0021 seconds