Dagens samhällsplanering står inför utmaningen med att behöva göra avvägningar, det finns flera olika intressen, såsom ekonomin som kommuner väljer att prioritera i högre utsträckning. Således tenderar barnfrågor att prioriteras lägre. Uppsatsen syftar till att undersöka och skapa förståelse för barns perspektiv i samhällsplanering. Studien undersöker hur barns perspektiv tas hänsyn till och hur det kan inkluderas på olika samhällsnivåer. Uppsatsen belyser varför barns åsikter är viktiga i planeringen ochhur barnen kan göras mer delaktiga. Vidare betonar vi att barn besitter viktig kunskap och erfarenheter som inte kan ersättas av vuxna, planerare. Henri Lefebvres rätten till staden teori (1996) används för att diskutera barns rätt till att ha inflytande i staden. Roger Harts delaktighetsstege (1992) fungerar som ett analysverktyg för att undersöka hur barnen görs delaktiga i respektive fallstudie. Kommunikativ planering används som ett förhållningssätt kring hur planerare ska tala och inkludera barnen i dialogprocesser. Studien har utgått från kvalitativ fallstudieforskning, där två fall studeras - den fördjupade översiktsplanen för Veberöd och IOP-projektet Guldängen. Fallstudierna har använts för attundersöka hur barns perspektiv implementeras utifrån top-down- och bottom-up tillvägagångssätt.I vår studie utmärker ett top-down tillvägagångssätt att det finns ett belutsfattade organ som styr och organiserar projekt eller planer. Ett bottom-up tillvägagångssätt präglas av information från medborgare, i detta fall barnen. I uppsatsen har vi intervjuat samtliga respondenter som har kunnat komplettera kunskapsluckor kring fenomenet. Studien visar på att planeringen styrs av ett starkt ekonomiskt intresse, vilket bidrar till att barnfrågor förminskas. Vi menar att politiken har ett ansvar att validera barnfrågor som ett viktigt intresse för att åstadkomma barnvänliga städer. Genom att se på samhällsplanering utifrån ett rätten till staden perspektiv kan det gynna barns inflytande. Det empiriska intervjumaterialet har varit givande för studien, eftersom det skapat en förståelse för hur dagens planeringen ser på barns perspektiv. Vi har kommit fram till att det behövs en kombination mellan top-down- och bottom-up tillvägagångssätt i planeringen. Därmed är det viktigt med ett gränsöverskridande samarbete på olika nivåer. Både internt inom kommunen och mellan lokala aktörer. En ytterligare slutsats är att planeringen bör ha en förändrad inställning till hur de implementerar barns perspektiv i samhällsplanering. Det finns metoder, men att barns perspektiv ofta inte tas vidare in i planeringen. / Today’s urban planning faces the challenge of having to make trade-offs, there are several different interests, such as the economy, which municipalities choose to prioritize to a greater extent. Thus, children’s issues tend to be given lower priority. The thesis aims to investigate and create an understanding of children’s perspectives in urban planning. The study examines how children’s perspectives are taken into account and how it can be included at different levels of society. The essay highlights why children’s opinions are important in planning and how children can be made more involved. Furthermore, we emphasize that children possess important knowledge and experiencesthat can not be replaced by adults, planners. Henri Lefebvre the right to the city theory (1996) is used to discuss children’s right to have influence in the city. Roger Hart’s participation ladder (1992) is used as an analysis tool to investigate how children are involved in each case study. Communicative planning is used as an approach to how to plan to speak and include the children in dialogue processes. The study has been based on qualitative case study research, where two case studies are studied - The detailed comprehensive plan of Veberöd and the IOP-project Guldängen. The case studies have been used to examine how children’s perspectives are implemented based on top-down and bottom-up approaches. In our study, a top-down approach characterizes that there is a committed body that manages and organi- zes projects or plans. A bottom-up approach is characterized by information from citizens, in this case the children. In the essay, we interviewed all respondents who were able to supplementknowledge gaps around the phenomenon. The study shows that planning is driven by a strong financial interest, which contributes to reducing child issues. We believe that politics has a responsibility to validate child issues as an important interest in achieving child-friendly cities. By looking at urban planning from a right to the city perspective, it can benefit children’s influence. The empirical interview material has been rewarding for the study, as it has created an understanding of how today’s planning views children’s perspectives. We have come to the conclusion that a combination of top-down and bottom-up approaches is needed in the planning. Thus, it is important to have cross-border cooperationat different levels. Both internally within the municipality and between local actors. A further conclusion is that planning should have a changed attitude to how they implement children’s perspectives in urban planning. There are methods, but that children’s perspectives are often not taken further into the planning.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:mau-53669 |
| Date | January 2022 |
| Creators | Nilsson, Ellinor, Sjöberg, Sandra |
| Publisher | Malmö universitet, Institutionen för Urbana Studier (US) |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0034 seconds