Nästa år kommer Barnkonventionen med största sannolikhet att bli lag i Sverige. I artikel tre och tolv framgår att barnens bästa ska komma i första   rummet i alla åtgärder som rör barnet. Vad som är barnens bästa måste avgöras i varje enskilt fall och hänsyn ska tas till barnets egna erfarenheter och åsikter. I mitt projekt har jag valt att   utgå från detta scenario och ställer mig frågan hur jag som arkitekt kan förhålla mig till barnets eget perspektiv då jag ritar ett arkitekturförslag. Jag har valt att fokusera på förskolan som program av den anledningen att   de flesta barn i Sverige berörs av dessa miljöer. / Next year will United Nations Children Convention with a high probability become established as a law in Sweden. Article three and twelve states that the best of the child will be first priority in all actions regarding the   child. What decides is the best for the child have to be accessed in each case and regards will be taken according to the child's own will and   experiences. In my project I have chosen to act out of this scenario and ask myself the question how I as an architect can produce an architectural proposition with regards from the children's own perspective.

Next year will United Nations Children Convention with a high probability become established as a law in Sweden. Article three and twelve states that the best of the child will be first priority in all actions regarding the child. What decides is the best for the child have to be accessed in each case and regards will be taken according to the child's own will and   experiences. In my project I have chosen to act out of this scenario and ask myself the question how I as an architect can produce an architectural proposition with regards from the children's own perspective. / Nästa år kommer Barnkonventionen med största sannolikhet att bli lag i Sverige. I artikel tre och tolv framgår att barnens bästa ska komma i första rummet i alla åtgärder som rör barnet. Vad som är barnens bästa måste avgöras i varje enskilt fall och hänsyn ska tas till barnets egna erfarenheter och åsikter. I mitt projekt har jag valt att utgå från detta scenario och ställer mig frågan hur jag som arkitekt kan förhålla mig till barnets eget perspektiv då jag ritar ett arkitekturförslag. Jag har valt att fokusera på förskolan som program av den anledningen att de flesta barn i Sverige berörs av dessa miljöer.

In the Swedish Curriculum (Lpfö 1998, revised 2010) it is directly stated that childrens learning should be documented, a tool for this is to document by a pedagogical documentation. Therefore it is of great importance for preschool teachers to relate to a pedagogical documentation, in any aspect of it. I have in this study done a research on how preschool teachers use pedagogical documentation as a tool, and what their opinions are of implementing pedagogical documentation in their daily practice. This study is based on a qualitative method and six low-structured interviews executed in three different preschools. I have also used Vygotskijs sociocultural perspective as a theory in this study. The results of the study show that preschool teachers are using pedagogical documentation as a tool in their practice. They have a positive attitude towards it, and one interesting fact is that all of the preschool teachers find pedagogical documentation important for a childs development and learning. The aim is to use pedagogical documentation more often and always put the child in focus, when an educational documentation is in its process. / I läroplanen för förskolan (Lpfö 1998, rev. 2010) står det klart och tydligt att barns lärande och utveckling bör dokumenteras, ett verktyg för att möjliggöra detta är att dokumentera med hjälp av pedagogisk dokumentation. Således är det av stor vikt att som förskollärare relatera till en pedagogisk dokumentation, utifrån varje aspekt av den. Jag har i denna studie gjort en undersökning kring hur förskollärare använder pedagogisk dokumentation som ett verktyg i deras vardagliga pedagogiska arbete, samt vilka åsikter pedagoger har när det gäller att implementera den pedagogiska dokumentationen som ett arbetsverktyg i praktiken. Denna studie är baserad på en kvalitativ metod och sex låg-strukturerade intervjuer utförda på tre olika förskolor. Jag har även som teoretisk utgångspunkt redogjort kring Vygotskijs sociokulturella perspektiv i denna studie. Resultatet i denna studie visar på att förskollärare använder pedagogisk dokumentation som ett verktyg i deras pedagogiska arbete. De har en positiv attityd, och ett intressant faktum är att alla förskollärare i denna studie finner pedagogisk dokumentation av stor vikt, vad gäller ett barns utveckling och lärande. Målet är att använda den pedagogiska dokumentationen oftare och alltid sätta barnet i fokus, när en pedagogisk dokumentation är i sin process.

Syftet med denna studie var att undersöka hur socialsekreterare beaktar barnperspektivet i umgängesärenden och vad som är avgörande när socialsekreteraren skall bedöma barnets åsikt. Barnperspektivet inriktades på barns delaktighet. Utgångspunkten för studien var fyra teorier, barndomssociologi, Harts delaktighetsstege, makt och ålderskategorisering samt blivande och varande. Studien genomfördes genom att använda en kvalitativ metod där fyra yrkesverksamma socialsekreterare inom familjerätt intervjuades. Resultatet visade att socialsekreterarna som deltog beaktade ett barnperspektiv på så sätt att de arbetar för och reflekterar aktivt kring att barn ska göras delaktiga i umgängesärenden. De ansåg även att det är viktigt att barnen får möjligheten till delaktighet. Det framkom även att det finns många faktorer som socialsekreterarna anser påverkar barns möjlighet till delaktighet i dessa ärenden och att det är ett komplext ämne. De faktorer som framkommer av resultatet var ålder, mognad, lojalitetskonflikter, föräldrarnas samtycke, relationen mellan socialsekreterare och barn samt riskområden. Slutligen framkom flera förslag på förbättring som kan göras för att barn ska bli ännu mer delaktiga än vad de är idag och att mycket av ansvaret ligger på de vuxna att detta händer. / The purpose of this study was to investigate how social workers consider the child´s perspective in contact orders and what is crucial when social workers was to assess children’s opinions. The child´s perspective focused on children's participation. The starting point for the study was based on four theories: childhood sociology, Hart's participation ladder, power and age categorization and being or becoming. The study was carried out using a qualitative method where four professional social workers in family law were interviewed. The results showed that the social workers who participated considered the child's perspective in that they work for and actively reflect on the involvement of children in contact orders. They believe that it is important that the children get the opportunity to participate. Social workers believe that there are many factors affecting children’s ability to participate in contact orders, therefore making the subject complex/a complex matter. The factors that emerged from the result were age, maturity, loyalty conflicts, parental consent, the relationship between social workers and children and risk areas. Finally, several suggestions for improvement were discovered that could be utilized to make children even more involved in contact orders than they are today, and that much of that responsibility should lie with the adults.

Studiens syfte var att få kunskap om hur barn upplever och förhåller sig till utomhusvistelse i en naturförskola respektive förskola utan specifik inriktning. Detta har utformats med stöd av följande frågeställningar: Hur upplever barnen i respektive förskola utomhusvistelsen? Hur leker barnen i respektive förskola i samband med deras utomhusvistelse? Studien har tagit sin utgångspunkt ur två kvalitativa metoder, nämligen fokusgruppintervjuer och strukturerade observationer med stöd av observationsscheman. Avsikten med fokusgruppintervjuerna var att inhämta kunskap om barnens egna åsikter och tankar gällande den utomhusvistelse som de tar del av under sin förskolevistelse. Vidare var avsikten med de strukturerade observationerna att tolka barnens utomhusvistelse genom att inta ett barnperspektiv. Den nämnda jämförelsen utgick från tre barnavdelningar på en naturförskola och två barnavdelningar från en förskola utan specifik inriktning. I resultatet framkom det både likheter och skillnader mellan barnen från respektive förskola gällande deras utomhusvistelse. Det synliggjordes bland annat att den största delen av barnen från naturförskolan uppskattade utomhusvistelse mer i jämförelse med barnen som befann sig i förskoleverksamheten utan specifik inriktning. Turtle m.fl. (2015) för fram att en större mängd vistelse i naturen bidrar till en ökad positiv inställning gentemot utomhusvistelse. Fortsättningsvis framkom det även att barnens fantasiförmåga och samarbetsförmåga, i samband med utomhusvistelsen i förskolan, var lika förekommande bland barnen i naturförskolan som i förskolan utan inriktning.

Dagens samhällsplanering står inför utmaningen med att behöva göra avvägningar, det finns flera olika intressen, såsom ekonomin som kommuner väljer att prioritera i högre utsträckning. Således tenderar barnfrågor att prioriteras lägre. Uppsatsen syftar till att undersöka och skapa förståelse för barns perspektiv i samhällsplanering. Studien undersöker hur barns perspektiv tas hänsyn till och hur det kan inkluderas på olika samhällsnivåer. Uppsatsen belyser varför barns åsikter är viktiga i planeringen ochhur barnen kan göras mer delaktiga. Vidare betonar vi att barn besitter viktig kunskap och erfarenheter som inte kan ersättas av vuxna, planerare. Henri Lefebvres rätten till staden teori (1996) används för att diskutera barns rätt till att ha inflytande i staden. Roger Harts delaktighetsstege (1992) fungerar som ett analysverktyg för att undersöka hur barnen görs delaktiga i respektive fallstudie. Kommunikativ planering används som ett förhållningssätt kring hur planerare ska tala och inkludera barnen i dialogprocesser. Studien har utgått från kvalitativ fallstudieforskning, där två fall studeras - den fördjupade översiktsplanen för Veberöd och IOP-projektet Guldängen. Fallstudierna har använts för attundersöka hur barns perspektiv implementeras utifrån top-down- och bottom-up tillvägagångssätt.I vår studie utmärker ett top-down tillvägagångssätt att det finns ett belutsfattade organ som styr och organiserar projekt eller planer. Ett bottom-up tillvägagångssätt präglas av information från medborgare, i detta fall barnen. I uppsatsen har vi intervjuat samtliga respondenter som har kunnat komplettera kunskapsluckor kring fenomenet. Studien visar på att planeringen styrs av ett starkt ekonomiskt intresse, vilket bidrar till att barnfrågor förminskas. Vi menar att politiken har ett ansvar att validera barnfrågor som ett viktigt intresse för att åstadkomma barnvänliga städer. Genom att se på samhällsplanering utifrån ett rätten till staden perspektiv kan det gynna barns inflytande. Det empiriska intervjumaterialet har varit givande för studien, eftersom det skapat en förståelse för hur dagens planeringen ser på barns perspektiv. Vi har kommit fram till att det behövs en kombination mellan top-down- och bottom-up tillvägagångssätt i planeringen. Därmed är det viktigt med ett gränsöverskridande samarbete på olika nivåer. Både internt inom kommunen och mellan lokala aktörer. En ytterligare slutsats är att planeringen bör ha en förändrad inställning till hur de implementerar barns perspektiv i samhällsplanering. Det finns metoder, men att barns perspektiv ofta inte tas vidare in i planeringen. / Today’s urban planning faces the challenge of having to make trade-offs, there are several different interests, such as the economy, which municipalities choose to prioritize to a greater extent. Thus, children’s issues tend to be given lower priority. The thesis aims to investigate and create an understanding of children’s perspectives in urban planning. The study examines how children’s perspectives are taken into account and how it can be included at different levels of society. The essay highlights why children’s opinions are important in planning and how children can be made more involved. Furthermore, we emphasize that children possess important knowledge and experiencesthat can not be replaced by adults, planners. Henri Lefebvre the right to the city theory (1996) is used to discuss children’s right to have influence in the city. Roger Hart’s participation ladder (1992) is used as an analysis tool to investigate how children are involved in each case study. Communicative planning is used as an approach to how to plan to speak and include the children in dialogue processes. The study has been based on qualitative case study research, where two case studies are studied - The detailed comprehensive plan of Veberöd and the IOP-project Guldängen. The case studies have been used to examine how children’s perspectives are implemented based on top-down and bottom-up approaches. In our study, a top-down approach characterizes that there is a committed body that manages and organi- zes projects or plans. A bottom-up approach is characterized by information from citizens, in this case the children. In the essay, we interviewed all respondents who were able to supplementknowledge gaps around the phenomenon. The study shows that planning is driven by a strong financial interest, which contributes to reducing child issues. We believe that politics has a responsibility to validate child issues as an important interest in achieving child-friendly cities. By looking at urban planning from a right to the city perspective, it can benefit children’s influence. The empirical interview material has been rewarding for the study, as it has created an understanding of how today’s planning views children’s perspectives. We have come to the conclusion that a combination of top-down and bottom-up approaches is needed in the planning. Thus, it is important to have cross-border cooperationat different levels. Both internally within the municipality and between local actors. A further conclusion is that planning should have a changed attitude to how they implement children’s perspectives in urban planning. There are methods, but that children’s perspectives are often not taken further into the planning.

The purpose of the study was to understand which perspective is reflected in the Swedish alcohol legislation. The study's research questions was how the children's perspective is set against the perspective of the adult world, as well as how children's perspectives are taken into account in these documents. The empirical material consists of the alcohol law investigation (SOU 2009:22), the alcohol law (SFS 2010:1622), the alcohol ordinance (SFS 2010:1636) and How Swedish legislation and practice comply with the rights in the Convention on the Rights of the child – a survey (Ministry of Social Affair ́s 2011:37). The study's theoretical starting point was social constructionism. Critical discourse analysis was used as theory and method. The terms age power system and childism were used to explain the parts of the discourse that is not of a linguistic nature. The study showed that the order of power between children and adults results in a restriction of children's right to have a say in Swedish alcohol legislation. These results are important as they show that children's right to be heard is not met and that children are discriminated on the basis of age in Swedish alcohol legislation, which has consequences for how alcohol legislation meets children's right to the best possible health.

Syftet var att undersöka hur barn i olika familjeformer ser på familjer, sin egen och andras. Intervjuer har genomförts med sammanlagt 22 barn varav elva kom från familjer med olikkönade och sammanboende föräldrar som fått barn på egen hand, nedan kallade relationsbarn, och övriga elva kom från familjer med en frivilligt ensamstående mamma som skaffat barn med hjälp av assisterad befruktning, nedan kallade femmisbarn. Barnens ålder varierade från tre år och tio månader till nio år och nio månader. Studien kan ses som en del av barndomsforskningen, där barns ses som kompetenta aktörer vars röster förtjänar att lyftas fram. En semistrukturerad intervjuguide låg till grund för intervjuerna där barnen ombads att måla sin egen och en annan familj. Barnens berättelser har analyserats med hjälp av tematisk analys. Resultatet visar att femmis- och relationsbarnens berättelser huvudsakligen liknar varandra samtidigt som vissa skillnader framkommer mellan grupperna. Det förkommer också stora individuella skillnader inom grupperna. En kärnfamiljsnorm är tydligt framträdande i både barnens prat och teckningar, samtidigt som barnen visar på en öppenhet kring olika familjeformer. I relationsbarnens berättelser omnämns far- och morföräldrar, föräldrars syskon och kusiner som släktingar medan femmisbarnen i större utsträckning inkluderar dessa samt husdjur som medlemmar i sina familjer. Gemensamt för alla barnen är att deras berättelser om familjelivet utgår från barnet och har barnet i fokus. I såväl femmis- som relationsbarnens prat om mammor och pappor framträder en bild av traditionella könsroller. Såväl relations- som femmisbarnens berättelser om familj är mestadels i linje med tidigare forskning kring barns syn på familj. Femmisbarnens inklusion av såväl husdjur som släktingar i familjen, kan vara ett resultat av att nätverket får en större betydelse hos de ensamstående föräldrarna vilket även setts i tidigare forskning. Den kärnfamiljsnorm som blev tydlig i barnens prat kan ses som en avspegling av de rådande normerna i samhället. Trots en ökad variation gällande familjeformer är kärnfamiljen fortfarande ett rådande ideal.