Forskning visar att barn i behov av särskilt stöd inte deltar i lek med kamrater i samma utsträckning som sina kamrater och därmed riskerar att missa viktiga delar i sin utveckling såsom samspel och delaktighet. Syftet med denna studie var att undersöka möjligheter och hinder med det evidensbaserade materialet Play Time/social Time som metod för att utveckla sociala färdigheter och samspel i lek hos barn i behov av särskilt stöd och deras kamrater. Studien belyser ett sociokulturellt perspektiv där lärande och utveckling sker genom samspel med andra. Det empiriska materialet har samlats in genom fyra observationer på två förskoleavdelningar och fem fokussamtal med två förskollärare. Ett framträdande resultat visar att förskollärarna ser positivt på att använda sig av ett evidensbaserat material för att träna lek och samspel med barnen då de kan se att det skulle gagna alla barn på flera plan. Att synliggöra leken och lekfärdigheter för både barn och pedagoger som en demokratisk rättighet i förskolans verksamhet ses också som en vinst med programmet. Ett dilemma deltagarna uppmärksammar handlar bland annat om hur kamrater kan motiveras att vara rollmodeller i leken. Diskussionens tyngdpunkt ligger i resultatets synliggörande av miljöns betydelse för sociala möten och kamraternas roll i programmet. / Research shows that children in need of special support do not participate in play with peers to the same extent as their peers and therefore risk missing important parts of their development, such as interaction and participation. The purpose of this study was to examine opportunities and possible barriers in the application of the evidence-based program Playtime / Social Time, as a method to develop social skills and interaction in the play of children with special educational needs and their peers, using a peer-mediated approach. The study highlights a socio-cultural perspective where learning and development takes place through interaction with others. The empirical data were collected through four observations in two inclusive pre-school classes with XX children aged 3-5, and through five focus conversations with two preschool teachers during 5 weeks, when the application of some program activities was carried out by the teachers in their classes. One prominent result shows that preschool teachers welcomes the use of an evidence-based material to practice play and interaction with the children. The teachers believe that it would benefit all children on many levels. Another perceived benefit of the program is that it contributes to making play and play skills visible for teachers and children and give support in considering play as a democratic right for children. An issue, which the participants acknowledge they have to think more about, concerns if and how peers would be motivated to be role models in the play situation. The focus of the discussion lies in the result of the importance of the environment for social encounters and on the importance of the role of peers in the program. / Lek och samspel för alla barn i inkluderande förskolemiljöer
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:su-144011 |
| Date | January 2016 |
| Creators | Aldskogius, Suzanne, Persson, Katja |
| Publisher | Stockholms universitet, Specialpedagogiska institutionen, Stockholms universitet, Specialpedagogiska institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0027 seconds