Få polisanmälda sexualbrott mot barn leder till åtal. Det kan bero på att barnets utsaga, vilken ofta är den huvudsakliga bevisningen, inte bedöms nå upp till rättens beviskrav. Vuxnas generella förmåga att avgöra tillförlitlighet i barns utsagor är låg och i rättspraxis värderas utsagor utifrån kriterier såsom detaljrikedom, logik och konstans – kriterier som inte är anpassade till barnets värld samt ibland har bristande empiriskt stöd. Syftet var därför att undersöka vilka kriterier svenska domstolar åberopar i tillförlitlighetsbedömning av målsägandeutsagan vid sexualbrott mot barn. Etthundra domar från år 2017 analyserades utifrån kriterier från rättspraxis (NJA 2010 s 671), utsagepsykologisk forskning (SVA:s CBCA) samt utvecklingspsykologiska aspekter. I resultatet syns fokus på generellt hållna kriterier enligt praxis, medan forskningsbaserade specifikt hållna kriterier särskilt anpassade för barn som utsatts för sexuallbrott användes i låg grad. Den utvecklingspsykologiska kunskapen hos domstolarna framstod som generell och i liten grad anpassad till olika barns utvecklingsstadier. I diskussionen argumenteras för att ökad användning av fler forskningsbaserade kriterier särskilt anpassade för barn samt dito utvecklingspsykologiska kunskaper, förhoppningsvis skulle kunna öka lagföringsgraden och därvid ha positiv spridningseffekt på anmälningsbenägenhet, synen på rättsväsendets legitimitet samt den allmänna graden av rättvisa i samhället. Avslutningsvis omformuleras rådande utsageanalytiska riktlinjer från Högsta Domstolen utifrån utsagepsykologisk forskning. / Few reported cases of sexual crime against children lead to prosecution. This might depend on the child’s testimony – often the main evidence – which doesn’t satisfy the court’s requirement for evidence. The general capacity of an adult to determine reliability in children’s testimonies is low. In legal usage, testimonies are valued by the use of criteria such as quantity of details, logic and constancy, which may not be adjusted to fit a child and sometimes lacks empirical support. This study examined which criteria the Swedish courts invoke with reliability assessments of the plaintiff’s testimony in sexual crimes against children. One hundred grounds for decisions from 2017 were examined from legal usage (NJA 2010 s 671), testimonial research (SVA’s CBA), and developmental psychological aspects. The results found a focus on general maintained criteria according to practice, while research based criteria, adjusted specifically for the different ages of children who have been victims of sexual crime, were however used to a low degree. The developmental psychological knowledge seems general and to a low degree adjusted to the various developmental stages of children. Finally, it is argued that increased usage of more research based criteria, adjusted to suit children and such child psychological knowledge, could increase the prosecution degree. This would have a positive multiplying effect on crime reporting tendencies, the view of the justice’s legitimacy, and the general degree of justice in society. Lastly, the testimonial guidelines of the Swedish high court are redefined from testimonial research.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-148596 |
| Date | January 2018 |
| Creators | Fridolfsson, Christer, Askelon, Caroline |
| Publisher | Umeå universitet, Institutionen för psykologi, Umeå universitet, Institutionen för psykologi |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0213 seconds