<p>Bestämmelserna om trafikförsäkring och ersättning i följd av motortrafik finns i trafikskadelagen (TSL). Trafikförsäkring är i allmänhet obligatorisk, d.v.s. det måste finnas försäkring för varje motordrivet fordon som brukas i trafik. Olika ersättningsregler gäller för personskada respektive sakskada i följd av trafik. Försäkringsskyddet för sakskada går inte lika långt som vid personskada. Skada på ett fordon eller på gods som transporteras med fordonet ersätts i regel inte av fordonets trafikförsäkring. Skadas sådan egendom vid en kollision kan ersättning däremot utgå från försäkringen för det andra fordonet, förutsatt att oaktsamhet eller bristfällighet på denna sida har orsakat skadan. Även annan sakskada som trafik med fordonet orsakar, en bil kör t.ex. på en byggnad eller cykel, betalas av fordonets trafikförsäkring. Trafikskadeersättning anses inte vara skadestånd, men eftersom ersättningen bestäms utifrån skadeståndsrättsliga principer, 9 § TSL vilken hänvisar till skadeståndslagen, finns ett tydligt samband. På grund av detta starka samband blir skadeståndsrättens begrepp och tolkningar av stor betydelse. Här aktualiseras en tolkning av sakskadebegreppet samt rätten för tredje man att erhålla ersättning. Frågan är nu huruvida nyare rättspraxis inom området, närmare bestämt två avgöranden från HD i oktober 2004, har förändrat sakskadebegreppet och tredje mans rätt till ersättning och hur detta i så fall kommer att påverka försäkringsrätten och dess tillämpning. Uppsatsen syftar främst till att belysa vilka konsekvenser denna nya praxis kan ha fått på sakskadebegreppet, det allmännas ansvar vid trafikolyckor samt rätten för tredje man att erhålla ersättning vid trafikskada. Innan dessa rättsfall diskuteras närmare, redögörs i uppsatsens inledande kapitel för när ersättning för annan sakskada än skada på fordon kan utgå i följd av trafik.</p> / <p>The regulations concerning traffic insurance and indemnity for property damage in consequence of traffic can be found in the traffic damage law. In general traffic insurance is compulsory, i.e. every vehicle used in traffic has to be insured. Different rules concerning indemnity are applicable to personal injuries and property damage. The protection offered by the insurance in case of property damage doesn’t stretch as far as it does in case of personal injuries. Damage on a vehicle or on goods transported with the vehicle is as a rule not compensated by the insurance of the vehicle. If that kind of property gets damaged in a collision is it on the other hand possible to receive compensation from the insurance of the other vehicle, provided that carelessness or defectiveness on that side has caused the damage. Also other property damage that the vehicle causes in traffic, for instance when a car hits a building or a bicycle, is compensated by the traffic insurance belonging to the vehicle. Indemnity in consequence of traffic is not regarded as damages, but since the indemnity is determined from the same principles as damages, there is an obvious connection. On account of this strong connection the conceptions and interpretations in tort law are of great importance. Here is an interpretation of what is to be regarded as property damage raised together with the right for a third part to receive indemnity. The question is whether the conception of how to interpret property damage and when a third part is entitled to indemnity has been altered by two new settlements from the Supreme Court in October 2004. This thesis aims foremost at illuminating which consequences these two new cases can have on how to interpret property damage and when a third part is entitled to indemnity after a traffic accident. Before these two legal cases are discussed in detail I’m going to describe when indemnity for property damage, other than damage on vehicle, can be issued in consequence of traffic.</p>

Utvecklingen i praxis på kombinationsfullmaktens område visar att ställningsfullmakten i 10 § 2 st. AvtL inte fullt ut kunnat tillvarata tredje mans intresse på ett önskvärt sätt. Bestämmelsen har framförallt visat sig vara otillräcklig i de fall rättshandlingar företagits på högre hierarkisk nivå genom att det sällan hinner utvecklas någon sedvänja för sådant rättshandlande. Andra omständigheter i kombination med varandra har då ansetts kunna ersätta sedvanerekvisitet i 10 § 2 st. AvtL. Avgörande har varit om tredje man genom dessa omständigheter fått ett befogat intryck av mellanmannens behörighet. Rättsfiguren som kommit att kallas kombinationsfullmakt har präglat praxis enda fram till idag. I och med NJA 2013 s. 659 och NJA 2014 s. 684 har rättsfiguren dock fått en klarare struktur med en tydlig metod för hur prövningen av tredje mans befogade tillit ska ske. Metoden uppställer ett tydligt härrörandekrav och tillitskrav. Därtill uppställer HD i 2014 års fall ett krav på insikt hos huvudmannen, som innebär att han inte blir bunden om han inte måst inse att de omständigheter som härrör från honom kan ge tredje man det befogade intrycket av behörighet. Samtidigt har begreppet kombinationsfullmakt ersatts av tillitsfullmakten. Övergången till tillitsfullmakten torde inte innebära att den rättsfigur kombinationsfullmakten bygger på ändras nämnvärt. Dock synes det nya begreppet innefatta även överväganden som normalt sett faller inom toleransfullmakten.

Bestämmelserna om trafikförsäkring och ersättning i följd av motortrafik finns i trafikskadelagen (TSL). Trafikförsäkring är i allmänhet obligatorisk, d.v.s. det måste finnas försäkring för varje motordrivet fordon som brukas i trafik. Olika ersättningsregler gäller för personskada respektive sakskada i följd av trafik. Försäkringsskyddet för sakskada går inte lika långt som vid personskada. Skada på ett fordon eller på gods som transporteras med fordonet ersätts i regel inte av fordonets trafikförsäkring. Skadas sådan egendom vid en kollision kan ersättning däremot utgå från försäkringen för det andra fordonet, förutsatt att oaktsamhet eller bristfällighet på denna sida har orsakat skadan. Även annan sakskada som trafik med fordonet orsakar, en bil kör t.ex. på en byggnad eller cykel, betalas av fordonets trafikförsäkring. Trafikskadeersättning anses inte vara skadestånd, men eftersom ersättningen bestäms utifrån skadeståndsrättsliga principer, 9 § TSL vilken hänvisar till skadeståndslagen, finns ett tydligt samband. På grund av detta starka samband blir skadeståndsrättens begrepp och tolkningar av stor betydelse. Här aktualiseras en tolkning av sakskadebegreppet samt rätten för tredje man att erhålla ersättning. Frågan är nu huruvida nyare rättspraxis inom området, närmare bestämt två avgöranden från HD i oktober 2004, har förändrat sakskadebegreppet och tredje mans rätt till ersättning och hur detta i så fall kommer att påverka försäkringsrätten och dess tillämpning. Uppsatsen syftar främst till att belysa vilka konsekvenser denna nya praxis kan ha fått på sakskadebegreppet, det allmännas ansvar vid trafikolyckor samt rätten för tredje man att erhålla ersättning vid trafikskada. Innan dessa rättsfall diskuteras närmare, redögörs i uppsatsens inledande kapitel för när ersättning för annan sakskada än skada på fordon kan utgå i följd av trafik. / The regulations concerning traffic insurance and indemnity for property damage in consequence of traffic can be found in the traffic damage law. In general traffic insurance is compulsory, i.e. every vehicle used in traffic has to be insured. Different rules concerning indemnity are applicable to personal injuries and property damage. The protection offered by the insurance in case of property damage doesn’t stretch as far as it does in case of personal injuries. Damage on a vehicle or on goods transported with the vehicle is as a rule not compensated by the insurance of the vehicle. If that kind of property gets damaged in a collision is it on the other hand possible to receive compensation from the insurance of the other vehicle, provided that carelessness or defectiveness on that side has caused the damage. Also other property damage that the vehicle causes in traffic, for instance when a car hits a building or a bicycle, is compensated by the traffic insurance belonging to the vehicle. Indemnity in consequence of traffic is not regarded as damages, but since the indemnity is determined from the same principles as damages, there is an obvious connection. On account of this strong connection the conceptions and interpretations in tort law are of great importance. Here is an interpretation of what is to be regarded as property damage raised together with the right for a third part to receive indemnity. The question is whether the conception of how to interpret property damage and when a third part is entitled to indemnity has been altered by two new settlements from the Supreme Court in October 2004. This thesis aims foremost at illuminating which consequences these two new cases can have on how to interpret property damage and when a third part is entitled to indemnity after a traffic accident. Before these two legal cases are discussed in detail I’m going to describe when indemnity for property damage, other than damage on vehicle, can be issued in consequence of traffic.

Få polisanmälda sexualbrott mot barn leder till åtal. Det kan bero på att barnets utsaga, vilken ofta är den huvudsakliga bevisningen, inte bedöms nå upp till rättens beviskrav. Vuxnas generella förmåga att avgöra tillförlitlighet i barns utsagor är låg och i rättspraxis värderas utsagor utifrån kriterier såsom detaljrikedom, logik och konstans – kriterier som inte är anpassade till barnets värld samt ibland har bristande empiriskt stöd. Syftet var därför att undersöka vilka kriterier svenska domstolar åberopar i tillförlitlighetsbedömning av målsägandeutsagan vid sexualbrott mot barn. Etthundra domar från år 2017 analyserades utifrån kriterier från rättspraxis (NJA 2010 s 671), utsagepsykologisk forskning (SVA:s CBCA) samt utvecklingspsykologiska aspekter. I resultatet syns fokus på generellt hållna kriterier enligt praxis, medan forskningsbaserade specifikt hållna kriterier särskilt anpassade för barn som utsatts för sexuallbrott användes i låg grad. Den utvecklingspsykologiska kunskapen hos domstolarna framstod som generell och i liten grad anpassad till olika barns utvecklingsstadier. I diskussionen argumenteras för att ökad användning av fler forskningsbaserade kriterier särskilt anpassade för barn samt dito utvecklingspsykologiska kunskaper, förhoppningsvis skulle kunna öka lagföringsgraden och därvid ha positiv spridningseffekt på anmälningsbenägenhet, synen på rättsväsendets legitimitet samt den allmänna graden av rättvisa i samhället. Avslutningsvis omformuleras rådande utsageanalytiska riktlinjer från Högsta Domstolen utifrån utsagepsykologisk forskning. / Few reported cases of sexual crime against children lead to prosecution. This might depend on the child’s testimony – often the main evidence – which doesn’t satisfy the court’s requirement for evidence. The general capacity of an adult to determine reliability in children’s testimonies is low. In legal usage, testimonies are valued by the use of criteria such as quantity of details, logic and constancy, which may not be adjusted to fit a child and sometimes lacks empirical support. This study examined which criteria the Swedish courts invoke with reliability assessments of the plaintiff’s testimony in sexual crimes against children. One hundred grounds for decisions from 2017 were examined from legal usage (NJA 2010 s 671), testimonial research (SVA’s CBA), and developmental psychological aspects. The results found a focus on general maintained criteria according to practice, while research based criteria, adjusted specifically for the different ages of children who have been victims of sexual crime, were however used to a low degree. The developmental psychological knowledge seems general and to a low degree adjusted to the various developmental stages of children. Finally, it is argued that increased usage of more research based criteria, adjusted to suit children and such child psychological knowledge, could increase the prosecution degree. This would have a positive multiplying effect on crime reporting tendencies, the view of the justice’s legitimacy, and the general degree of justice in society. Lastly, the testimonial guidelines of the Swedish high court are redefined from testimonial research.

There are many practical implications connected to the distribution of the inheritance of a deceased married person, the rules on inheritance distribution are regulated in the Swedish Inheritance Code.  The Inheritance Code was reformed in 1987 with the aim of strengthening the spouses’ inheritance status. Among other amendments, a new law was introduced in chapter 3 paragraph 8 of the Inheritance Code. Pursuant to the new law, in situations where heirs are left only after one of the spouses, they shall inherit everything upon the death of the surviving spouse. The purpose of the legislation was to restrict the Swedish General Inheritance Fund’s right to inherit.  The interpretation of the paragraph has raised extensive discussions in the legal doctrine, mainly relating to the following three aspects: firstly, whether the paragraph requires a concrete right to secondary inheritance, secondly, which rel- atives have the right to inherit, and lastly, the legal nature of the paragraph. The meaning of the paragraph has been clarified in the jurisprudence of the Supreme Court of Sweden to eliminate any uncertainties.  This thesis aims to examine how chapter 3 paragraph 8 of the Inheritance Code shall be, de lege lata, and ought to be, de lege ferenda, interpreted.  In conclusion, pursuant to the case law of the Supreme Court of Sweden, the paragraph only grants the first and second order of heirs the right to inherit. With regard to the legal nature of the paragraph, the court has stated that the paragraph merely determines allocation of inheritance shares. Furthermore, the court held that the paragraph requires a concrete right to secondary inheritance, albeit heavily criticized. Through the analysis of the Swedish Supreme Court ruling conducted herein, it can be concluded that the requirement puts children of the de- ceased person in a previous marriage in a disadvantaged position, whereby they are treated differently from other heirs. Additionally, it contradicts basic Swedish principles of law, such as “parantelprincipen”. Although the supreme court’s practice provides guidance on how the paragraph should be interpreted, the case law concerning chapter 3 paragraph 8 of the Inheritance Code has regardless resulted in several consequences that affect fundamental principles of the Swedish inheritance law.  I argue, de lege ferenda, that the requirement of concrete right to secondary inheritance ought to be removed completely as it may put children of the deceased person in a previous marriage in a disadvantage. Upon removing the requirement, the negative consequences would be eliminated. Therefore, this thesis 3 seeks to urge the legislature to review the paragraph to ascertain whether this requirement is necessary.

Syftet med uppsatsen är att kritiskt diskutera vad fallet NJA 2015 s. 899 får för konsekvenserför den svenska skadeståndsrättsliga traditionen.Grunden för skadeståndsyrkandet i fallet var bland annat att fackförbundet genom blockadenhade kränkt byggföretagets rättigheter enligt Europakonventionen, närmare bestämtföreningsfriheten artikel 11 EKMR och skyddet för äganderätten artikel 1 i förstatilläggsprotokollet. Högsta domstolen tog upp fallet med mellandomstemat: Är SvenskaByggnads, om förbundets stridsåtgärder skulle vara oförenliga med artikel 11 iEuropakonventionen respektive artikel 1 i det första tilläggsprotokollet till konventionen, ioch för sig skyldigt att betala ersättning till Henrik Gustavsson för de skador somByggföretaget kan ha orsakats till följd av stridsåtgärderna? HD besvarande frågan nekandemen öppnade för att kvalificerat otillbörligt handlande, som slagits fast i NJA 2005 s. 608,kan göras gällande i vissa situationer.Vad HD hade att pröva i målet var om de i mellandomstemat förutsattakonventionskränkningarna i sig var tillräckliga för att utlösa ett skadeståndsansvar.Prövningen innefattade följaktligen inte frågan om några rättighetskränkningar faktisktförekommit, och inte heller frågan om Byggnads i detta specifika fall var skadeståndsskyldigt.Tre viktiga frågor som HD tog ställning till utöver mellandomstemat var följande:1. Om den grundlagsskyddade rätten för arbetsmarknadens parter att vidta stridsåtgärderenligt 2 kap. 14 § RF utgjorde ett generellt hinder mot ett skadeståndsansvar för stridsåtgärdersom kränker Europakonventionen.2. Om Byggnads i ansvarshänseende kunde jämställas med stat eller kommun alternativt omByggnads kunde åläggas ett skadeståndsansvar såsom enskild genom direkt horisontell effektav Europakonventionen.3. Om skadestånd kan utgå med en tillämpning av allmänna skadeståndsrättsliga principer.HD besvarade fråga 1 och 2 nekande tillsammans med mellandomstemat men fråga 3besvarades jakande. HD konstaterade att en kränkning av Europakonventionen i sig inte äriiitillräckligt för att utlösa skadeståndsansvar om inte det rättighetskränkande agerandet är attanse som kvalificerat otillbörligt. Avslutningsvis innehåller avgörandet många intressantainslag som talar för att HD bara har påbörjat utvecklingen inom detta mycket svårtillgängligaområde inom svensk skadeståndsrätt.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.