Lojalitet inom civilrätten är ett begrepp som har djupa historiska rötter och lojalitetshänsyn kan spåras tillbaka till romersk rätt under institutet bona fides. I över hundra år har lojalitet som allmän avtalsrättslig princip haft stor betydelse i fransk men särskilt tysk rätt under betäckningen bonne foi respektive Treu und Glauben. Men i den svenska juridiska litteraturen har det funnits en viss återhållsamhet mot en allmän princip om lojalitet, ett synsätt som har förändrats under senare tid. Svensk rättspraxis kan sägas ha följt en liknande trend; uttrycklig användning av ordet lojalitet i domskäl har blivit allt vanligare under 2000-talet. Rättsfallet NJA 2021 s. 943 ”Omsättningsmålet” är det senaste målet som berör en avtalsrättslig lojalitetsplikt och rättsfallets explicita användning av lojalitetsplikten gör målet till ett särskilt intressant studieobjekt för den avtalsrättsliga lojalitetsplikten; däri väcktes mitt intresse för ämnet. Syftet med examensarbetet är att undersöka ”Omsättningsmålet” avseende vad målet säger om lojalitetsplikten samt dess betydelse för skadestånds­ansvarsgrunden och avtalstolkning. För detta ändamål kommer det prejudikat som kommer till uttryck i ”Omsättningsmålet” att analyseras, både lojalitetsplikten i förhållande till avtalsförpliktelsen såväl som i förhållande till den skadeståndsrättsliga ansvarsgrunden. Kan lojalitetsplikt vara en ansvarsgrund för skadestånd? En del av arbetet ägnar jag åt att diskutera vad en allmän lojalitetsplikt kan ha för betydelse för avtalstolkning på ett mer allmänt plan, med avstamp i ”Omsättningsmålet”.

No description available.

Uppsatsen söker svar på hur NJA 2022 s. 1115 kan tänkas påverka de involverade parterna i typisk “företagsuthyrning”, samt hur Högsta domstolens tillämpning av 7  kap. 31§ JB förhåller sig till det så kallade blockhyresundantaget. Uppsatsen avgränsas till att endast beröra hyresupplägg som är snarlika det i ovan nämnda dom. En rättsdogmatisk utredning presenteras med avseende på blockhyresundantaget, “bulvanregeln”, samt HD:s dom i det aktuella målet. Utifrån denna så analyseras frågeställningarna genom en diskussion av domens innebörd i praktiken. Uppsatsen landar i att en delvis ny gällande rätt har fastställts och att denna har en rad praktiska implikationer för de involverade parterna, såväl som för användningen av blockhyresundantaget.

No description available.

Sammanfattning Uppsatsen behandlar EU-stadgans tillämplighet på det svenska dubbelförfarandet, påförande av skattetillägg och utdömande av straffrättsliga påföljder vid oriktig uppgift. Framställningen baseras på gällande lagtext vid 1 december 2011, men hänsyn har även tagits till lagförslaget avseende den nya skatteförfarandelagen, SFL, som avses träda i kraft den 1 januari 2012.  Besvarandet av syftet sker ur ett svenskt perspektiv med beaktande av rättssäkerheten för den enskilde. Det klargörs att EU-stadgans ställning innebär att den skall ha företräde framför motstridig nationell rätt. Vidare kan kravet på klart stöd som HD har uppställt för att underkänna det svenska dubbelförfarandet med stöd av Europakonventionen, inte upprätthållas vid EU-stadgans tillämpning. Ett sådant krav skulle strida mot rättssäkerhetskravet på en bestämd rättskällehierarki, och därmed inte tillförsäkra den enskildes rättssäkerhet. Kravet på likabehandling vid rättstillämpningen för att tillförsäkra den enskildes rättssäkerhet innebär dock inte att det föreligger ett krav på EU-stadgans tillämpning i alla mål avseende det svenska dubbelförfarandet vid oriktig uppgift. Detta eftersom det inte finns anledning att anta att HD eller HFD gör en annan bedömning än den HD nyligen har gjort i NJA 2011 s. 444, trots de konkreta unionsrättsliga anknytningarna i målet. Slutligen klargör uppsatsen även att det emellertid finns skäl att anta att EU-domstolen skulle kunna komma att göra en annan bedömning än HD. Mot bakgrund av EU-domstolens uttalande i praxis om medlemstaternas skyldighet att även inom området för direkt beskattning iaktta unionsrätten vid utförande av olika sanktioner, samt medlemsstaternas lojalitetsplikt, anförs det att artikel 50 i EU-stadgan därför bör tillämpas på det svenska dubbelförfarandet vid oriktig uppgift. Likväl föreligger det inget krav på EU-stadgans tillämpning på det svenska dubbelförandet, med hänsyn till den enskildes rättsäkerhet, ur ett svenskt perspektiv. / Abstract The purpose of this thesis is to clarify the EU Charter’s applicability on the Swedish double parallel system regarding tax crime and tax surcharge, from a Swedish viewpoint, with consideration for the individual’s requirement for legal certainty. The thesis is based on current law as of the 1st of December 2011, however due account is taken to the new law proposal for the Swedish Tax Assessment/Payment Act, which is expected to be in force on the 1st of January 2012. Also, the thesis clarifies the EU Charter’s supremacy over national law. Furthermore, it is shown that the Swedish Supreme Court’s (HD) requirement for “clear support” in the European Convention to bypass national Swedish law cannot be upheld in respect to the EU Charter, as this would conflict with the requirement for a set legal hierarchy to fulfill the individual’s adequate legal certainty. The Swedish Supreme Court has found that the EU Charter can not be applied to the Swedish double punishment system, regardless of concrete facts in the case being related to EU-law. However, the condition of equal treatment with regards to legal certainty does not result in an absolute requirement for the EU Charter’s applicability on the Swedish system, as there is no evidence that the Swedish Supreme Court will change its assessment of the matter at hand. Nevertheless, it is argued that there is ample reason to believe that the Court of Justice would make a different assessment of the issue, considering the Court’s previous statements with respect to the member states responsibility to regard EU Law even within the field of direct taxation. Therefore, the thesis concludes that although there can be no absolute requirement to apply the EU Charter to the Swedish system, with regards to legal certainty, the EU Charter should nonetheless be applicable.

I samband med fastighetsaffärer har ansvaret mellan parterna delats upp så att köparen ansvarar för faktiska fel medan säljaren svarar för andra typer av fel. Köparen har dessutom en långtgående undersökningsplikt för fel som denne inte har möjlighet att senare påkalla mot säljaren. Säljaren har å sin sida en upplysningsplikt som dock inte är generell utan omfattar endast vissa fall. I samband med domen i NJA 2007 s 86 kom frågan om felets väsentliga betydelse för köparen och själva köpet som sådant upp. Tyvärr gjorde HD ingen utförligare utredning av vad som skulle bedömas eller omfattas av begreppet. Till följd av att rättpraxis saknar en utförlig förklaring kring vad som ska omfattas av begreppet väsentlig betydelse trots att det vid flera tillfällen använts i både rättspraxis och doktrinen har detta utgjort grunden för den här uppsatsen. Uppsatsen är framförallt baserad på uppgifter från aktuella rättsfall och doktrin för att genomföra en utredning kring begreppet, dess omfång och kriterier för att begreppet ska kunna vara tillämpligt. Efter den genomförda utredningen står det klart att det finns vissa kriterier som omfattas i bedömningen om felet är av väsentlig betydelse för köparen. Inget av kriterierna som kommit fram kan på egen hand användas för att bedöma begreppet utan dem är beroende av varandra. Dessa kriterier är inte absoluta utan varierar beroende av köparens och fastighetens unika karaktärer. Några av kriterierna är av mer objektiv karaktär och kan bedömas utifrån fastigheten medan andra kriterier är ytterst beroende av den specifika köparen och dennes krav gällande standarden på fastigheten och blir därav av en mer subjektiv karaktär / In connection with a property transaction there are some responsibilities that have been split up between the parties. The buyer of the property has a responsibility to investigate the property before to find out factual errors in the property. On the other side the seller has a kind of responsibility to inform the buyer and the seller is also responsible for other kinds of errors in the property. The buyer of the property do by law not have the right to refer a factual error against the seller that the buyer is supposed to find during the examination of the property at hand. Due to the ruling by the Swedish supreme court in the case NJA 2007 s 86 have the question about an errors essential reason for the transaction and the specific buyer occurred. The Swedish Supreme Court does not investigate further into this why this is the subject of this thesis. The investigation in this thesis have been done by looking into case law from the Swedish courts since there is not much information about the subject to find in the Swedish legislation. The investigations finds out that there are some criteria that need to be evaluated in connection to if a factual error is of essential reason for the buyer and the transaction. There are some criteria that are of a more objective level close to the actual property. On the other side there are also some criteria that are of a more subject material and closely linked to the actual buyer of the property. According to the investigation it is not possible to give an exact ruling about the subject due to the fact that every property and potential buyer is unique.

No description available.

No description available.

<p>Traditionellt sett har endast skadeståndsanspråk uppkomna p.g.a. person- eller sakskada täckts av en ansvarsförsäkring. Skadeståndsanspråk avseende s. k. ren förmögenhetsskada har således inte ersatts. Inte heller skadestånd p.g.a. köprättsliga fel har omfattats av skyddet i en ansvarförsäkring. I rättsfallet NJA 1996 s. 68, det så kallade Flygmotorfallet, blev definitionen av sakskadebegreppet inom försäkringsrätten av högsta betydelse. Skadan som behandlades i rättsfallet var en så kallad ingrediensskada och saken rörde huruvida skadeståndsskyldighet p.g.a. brister i en levererad produkt skall anses utgöra sakskada eller ren förmögenhetsskada. I sin dom bortsåg HD från det inom försäkringsrätten vedertagna och så viktiga rekvisitet, att en fysisk försämring av det skadade föremålet måste vara för handen för att sakskada skall anses föreligga och fäste istället vikt vid huruvida funktionen hos det skadade föremålet kraftigt hade försämrats eller helt gått förlorad. </p><p>Uppsatsens huvudsakliga syfte är att belysa de konsekvenser som Flygmotorfallets utvidgning av sakskadebegreppet har medfört för försäkringsrätten och för försäkringsbranschens parter. Uppsatsen avser även att svara på några av de frågor som uppkommit i samband med HD:s utvidgning av sakskadebegreppet och då särskilt i samband med ingrediensskada. Har försäkringsrätten och dess tillämpning påverkats? Har branschen tolkat domen på ett lämpligt sätt och därmed anpassat sig och sina försäkringsvillkor därefter, eller har branschen dragit felaktiga slutsatser?</p>

Traditionellt sett har endast skadeståndsanspråk uppkomna p.g.a. person- eller sakskada täckts av en ansvarsförsäkring. Skadeståndsanspråk avseende s. k. ren förmögenhetsskada har således inte ersatts. Inte heller skadestånd p.g.a. köprättsliga fel har omfattats av skyddet i en ansvarförsäkring. I rättsfallet NJA 1996 s. 68, det så kallade Flygmotorfallet, blev definitionen av sakskadebegreppet inom försäkringsrätten av högsta betydelse. Skadan som behandlades i rättsfallet var en så kallad ingrediensskada och saken rörde huruvida skadeståndsskyldighet p.g.a. brister i en levererad produkt skall anses utgöra sakskada eller ren förmögenhetsskada. I sin dom bortsåg HD från det inom försäkringsrätten vedertagna och så viktiga rekvisitet, att en fysisk försämring av det skadade föremålet måste vara för handen för att sakskada skall anses föreligga och fäste istället vikt vid huruvida funktionen hos det skadade föremålet kraftigt hade försämrats eller helt gått förlorad. Uppsatsens huvudsakliga syfte är att belysa de konsekvenser som Flygmotorfallets utvidgning av sakskadebegreppet har medfört för försäkringsrätten och för försäkringsbranschens parter. Uppsatsen avser även att svara på några av de frågor som uppkommit i samband med HD:s utvidgning av sakskadebegreppet och då särskilt i samband med ingrediensskada. Har försäkringsrätten och dess tillämpning påverkats? Har branschen tolkat domen på ett lämpligt sätt och därmed anpassat sig och sina försäkringsvillkor därefter, eller har branschen dragit felaktiga slutsatser?