in English This thesis deals with the right to personal data protection as enshrined in Article 8 of the EU Charter of Fundamental Rights (the Charter) and its relationship with Article 7 Charter, the right to respect for private and family life. Since both of the rights have immediate relevance for EU data protection, their coexistence in the Charter necessitates an explanation as to their relationship, interaction and the merit of adding an independent right to personal data protection. However, such explanation is difficult to trace. International human rights instruments have traditionally safeguarded the protection of personal data by the right to privacy. The common constitutional traditions of the Member States differ significantly in the enactment of data protection and the EU legislation in force is likewise treating data protection as a privacy subset. The thesis firstly attempts to assess whether the right to personal data protection is capable of autonomous standing, detached from the privacy right and secondly, whether the CJEU allows the right to personal data protection to stand as an autonomous right in reality. To deal with the first research task, the paper analyses the doctrinal sources discussing the personal data-privacy concepts and seeks to identify the value of Article's 8...

Sammanfattning Uppsatsen behandlar EU-stadgans tillämplighet på det svenska dubbelförfarandet, påförande av skattetillägg och utdömande av straffrättsliga påföljder vid oriktig uppgift. Framställningen baseras på gällande lagtext vid 1 december 2011, men hänsyn har även tagits till lagförslaget avseende den nya skatteförfarandelagen, SFL, som avses träda i kraft den 1 januari 2012.  Besvarandet av syftet sker ur ett svenskt perspektiv med beaktande av rättssäkerheten för den enskilde. Det klargörs att EU-stadgans ställning innebär att den skall ha företräde framför motstridig nationell rätt. Vidare kan kravet på klart stöd som HD har uppställt för att underkänna det svenska dubbelförfarandet med stöd av Europakonventionen, inte upprätthållas vid EU-stadgans tillämpning. Ett sådant krav skulle strida mot rättssäkerhetskravet på en bestämd rättskällehierarki, och därmed inte tillförsäkra den enskildes rättssäkerhet. Kravet på likabehandling vid rättstillämpningen för att tillförsäkra den enskildes rättssäkerhet innebär dock inte att det föreligger ett krav på EU-stadgans tillämpning i alla mål avseende det svenska dubbelförfarandet vid oriktig uppgift. Detta eftersom det inte finns anledning att anta att HD eller HFD gör en annan bedömning än den HD nyligen har gjort i NJA 2011 s. 444, trots de konkreta unionsrättsliga anknytningarna i målet. Slutligen klargör uppsatsen även att det emellertid finns skäl att anta att EU-domstolen skulle kunna komma att göra en annan bedömning än HD. Mot bakgrund av EU-domstolens uttalande i praxis om medlemstaternas skyldighet att även inom området för direkt beskattning iaktta unionsrätten vid utförande av olika sanktioner, samt medlemsstaternas lojalitetsplikt, anförs det att artikel 50 i EU-stadgan därför bör tillämpas på det svenska dubbelförfarandet vid oriktig uppgift. Likväl föreligger det inget krav på EU-stadgans tillämpning på det svenska dubbelförandet, med hänsyn till den enskildes rättsäkerhet, ur ett svenskt perspektiv. / Abstract The purpose of this thesis is to clarify the EU Charter’s applicability on the Swedish double parallel system regarding tax crime and tax surcharge, from a Swedish viewpoint, with consideration for the individual’s requirement for legal certainty. The thesis is based on current law as of the 1st of December 2011, however due account is taken to the new law proposal for the Swedish Tax Assessment/Payment Act, which is expected to be in force on the 1st of January 2012. Also, the thesis clarifies the EU Charter’s supremacy over national law. Furthermore, it is shown that the Swedish Supreme Court’s (HD) requirement for “clear support” in the European Convention to bypass national Swedish law cannot be upheld in respect to the EU Charter, as this would conflict with the requirement for a set legal hierarchy to fulfill the individual’s adequate legal certainty. The Swedish Supreme Court has found that the EU Charter can not be applied to the Swedish double punishment system, regardless of concrete facts in the case being related to EU-law. However, the condition of equal treatment with regards to legal certainty does not result in an absolute requirement for the EU Charter’s applicability on the Swedish system, as there is no evidence that the Swedish Supreme Court will change its assessment of the matter at hand. Nevertheless, it is argued that there is ample reason to believe that the Court of Justice would make a different assessment of the issue, considering the Court’s previous statements with respect to the member states responsibility to regard EU Law even within the field of direct taxation. Therefore, the thesis concludes that although there can be no absolute requirement to apply the EU Charter to the Swedish system, with regards to legal certainty, the EU Charter should nonetheless be applicable.

La thèse analyse la nature, la portée et l’effectivité du principe de non-discrimination en raison de l’âge dans le système juridique de l’Union européenne du point de vue théorique ainsi que du point de vue de la protection juridictionnelle que l’Union européenne lui confie. Au niveau conceptuel, on met en évidence que l’âge représente un critère discriminatoire très particulier, se prêtant à être employée aussi de façon légitime en tant que instrument de gestion du marché du travail, et ayant une portée universelle, puisque il s’agit d’un facteur touchant tout le monde. Au niveau applicatif, il faut souligner que – dans la mesure où l’âge n’est pas toujours un facteur de discrimination – la Cour de justice – s’appuyant sur le fait que la directive 2000/78, visant à combattre les discriminations fondées (aussi) sur l’âge, introduit des multiples et larges justifications aux disparité de traitement liées à l’âge – exerce un contrôle assez souple. En même temps, toutefois, suite aux arrêts Mangold et Kücükdeveci, la Cour de justice a étendu les marges de son contrôle du moment où elle a affirmé que le principe de non-discrimination en raison de l’âge fait partie des principes généraux du droit de l’UE, dont le respect doit être assuré aussi dans les litiges entre particuliers. / This thesis focuses on the development of the issue of age discrimination in the EU context and in the Court of Justice leading cases. On the one side, the paper underlines the weaknesses of this specific ground of discrimination due to three main elements: i) the variability and universal impact of the “age factor”; ii) the existence of some provisions (such as art. 6, Council Directive 2000/78/EC) which seem to be unable in ensuring a complete protection in this field; iii) the role of age as an intrinsic criteria of labour market legislation, meaning that, in some circumstances, differences in treatment may be justified under legitimate aims. On the other side, the analysis of recent ECJ case law addresses other reflections concerning, first of all, the horizontal direct effect given to non-discrimination on ground of age as a general principle of EU law; then, the role and the importance of the European Charter of Fundamental Rights and its provisions on age discrimination; furthermore, the necessity to balance the protection of this fundamental right with Member States discretion concerning employment policies.

Sammanfattning Yttrandefriheten utgör en av grundbultarna i en demokratisk rättsstat. I svensk rätt är den grundlagsskyddade yttrandefriheten, reglerad i TF och YGL, starkt förankrad. De inskränkningar som får göras i denna bygger på noggranna överväganden. Att utpeka annan fysisk person såsom brottslig, klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämna uppgift som är ägnad att utsätta denna för andras missaktning utgör förtal. Förtal är såväl ett yttrandefrihetsbrott enligt 7 kap. 4 § p. 14 TF, som ett brott mot person enligt 5 kap. 1–2 §§ BrB. Det som den svenska förtalsregleringen syftar till att skydda är den objektiva äran: anseendet, det goda namnet och ryktet hos det potentiella offret.   I svensk rätt har intagits en ståndpunkt om att juridiska personer inte är berättigade till ett rättsligt skydd vid förtal, eftersom förtalet inte anses angripa någons anseende. Införandet av ett straffrättsligt ansvar vid förtal mot juridisk person har föreslagits, men avfärdats med motiveringen att det skulle utgöra en omotiverad inskränkning i yttrandefriheten. I vissa utländska rättssystem, vilka upprätthåller en stark yttrandefrihet, åtnjuter juridiska personer dock ett rättsligt skydd mot förtal genom straffrättslig eller civilrättslig lagstiftning. Juridiska personer åtnjuter därtill flertalet grundläggande ekonomiska och personliga fri- och rättigheter inom unions- och konventionsrätten. Av nämnda fri- och rättigheter är rätten till effektiva rättsmedel av särskild betydelse. Därtill är medlemsstater i Europeiska unionen (EU) skyldiga att tillhandahålla effektiva rättsmedel till enskilda för att säkra ett effektivt domstolsskydd. Det har ännu inte prövats huruvida en särskild civilrättslig skadeståndsreglering vid förtal mot juridisk person bör införas i svensk rätt, i syfte att skapa ett effektivt rättsmedel som är mindre benäget att inskränka yttrandefriheten.   I förevarande framställning konstateras att juridiska personer åtnjuter ett kommersiellt anseende och ett rykte som kan bli föremål för kränkningar genom förtal. Skadeverkningarna av förtal är i huvudsak ekonomiska. Svensk rätt, avseende bristen på rättsmedel vid förtal mot juridisk person, är oförenlig med unions- och konventionsrätten, eftersom den riskerar att direkt kränka juridiska personers grundläggande fri- och rättigheter. I svensk rätt existerar en möjlighet att reglera förtal mot juridisk person i skadeståndslagen (1972:207). Direkta ingrepp i den grundlagsskyddade yttrandefriheten undviks därigenom. Det särskilda civilrättsliga skyddet som i förevarande framställning föreslås, bör omfatta ogrundade uppgifter som utgör anklagelser om brott vilka har begåtts inom den juridiska personens verksamhet eller i dennas namn, eller eljest ogrundade uppgifter om specifik omständighet. Det nämnda skyddet mot förtal bör kunna göras effektivt genom införandet av en särskild skadeståndsregel.

La protection des données personnelles sensibles consistait, jusqu'au RGPD, en un contrôle préalable réalisé par une autorité indépendante, malgré l’obstacle posé à la libre circulation. Cette protection renforcée est aujourd'hui remplacée par l’obligation du responsable de traitement d’élaborer une étude d’impact. Une telle mutation implique un risque de pré-légitimation des traitements et peut être favorable au responsable de traitement. Or, est-elle conforme au droit fondamental à la protection des données personnelles ? La thèse interroge le contenu de ce droit et la validité du RGPD. À partir d'une étude comparative allant des années 1970 à nos jours, entre quatre pays et l’Union européenne, les données personnelles sensibles sont choisies comme moyen d'analyse en raison de la protection particulière dont elles font l’objet. Il est démontré qu’en termes juridiques, la conception préventive fait partie de l’histoire de la protection européenne des données et peut donner un sens à la protection et à son seul bénéficiaire, l’individu.Un tel sens serait d’ailleurs conforme aux Constitutions nationales qui garantissent aussi l’individu malgré leurs variations. Cependant, cette conception n’est pas forcement compatible avec l’art. 8 de la Charte des droits fondamentaux de l’UE. La thèse explique que cette disposition contient la garantie d’une conciliation (entre les libertés de l’UE et celles des individus) qui peut impliquer une réduction de la protection de ces dernières. Or, il revient à la CJUE, désormais seule compétente pour son interprétation, de dégager le contenu essentiel de ce droit ; objectif auquel la thèse pourrait contribuer. / Before the GDPR, protection of sensitive personal data consisted of a prior check by an independent authority despite limiting their free movement. This has been replaced by the obligation of the controller to prepare a privacy impact assessment. With this modification, one can assume a risk of pre-legitimization of data processing, putting the controller at an advantage. Is that compatible with the fundamental right to the protectionof personal data ? This thesis questions the content of this right and the validity of the GDPR. It is based on a comparative study from 1970s until present day between four European countries and the European Union, in which sensitive data are chosen as a meanto the analysis due to their particular protection. Research shows that in legal termsthe preventive conception is a part of the history of protection in the European Union. By limiting freedom of processing it gives meaning to protection and its only subject,the individual. Such an interpretation is compatible with National Constitutions despite their variations. However, the preventive conception of data protection is not so easily compatible with article 8 of the European Charter of Fundamental Rights. The thesis puts forward that this article contains the safeguard of a balancing, between EU liberties and individuals’ freedoms, which implicates reduced protection. It is up to the European Court of Justice to identify the essence of this right, an aim to which this thesis could contribute.