No description available.

Den moderna filosofiska analysen av kausalitet utarbetades under 1700-talet av den skotskefilosofen David Hume. Under beteckningen regularitetsteorin har Humes analys varit utgångspunkten för alla senare empiriska analyser av orsaksförhållanden. Men Humes ståndpunkt om kausalitet tolkas olika och åsikterna varierar om vad hans orsaksteori utgörs av. En samtida tolkning av Hume som kausal realist gör gällande att Hume tror på existensen av objekt i tid och rum som är oberoende av våra sinnen och som uttrycker kausala relationer, vilka upprätthålls av icke–reducerbara kausala krafter. Dessa kausala relationer är sådana att om idén om dem vore tillgänglig för vårt medvetande, kunde effekten härledas a priori från orsaken. Detta arbete avser att argumentera mot den realistiska tolkningen av Hume, och visa på att Hume utvecklade en särskilt rigorös empirisk metodik för att undvika att gå längre än erfarenheten. Detta realiseras i första hand av Humes idéteori, dvs. uppfattningen att varje enkel idé härrör från erfarenheten som en kopia av ett enkelt intryck. Idéer står enligt Hume i bestämda relationer till varandra, varav några är naturliga associationer, medan andra är filosofiska relationer. Hume gör ytterligare en åtskillnad i fråga om filosofiska relationer: sådana som endast beror på idéerna och vars motsats är otänkbar, och sådana som kan förändras utan att idéerna undergår någon förändring och vars negation inte resulterar i en kontradiktion. Till den senare hör orsaksförhållanden. På detta sätt betraktat är kausalitet ett kontingent förhållande och något vi får kunskap om a posteriori. Givet Humes begreppsempirism, hörnstenen för båda hans resoluta antimetafysiska hållning och hans naturalistiska projekt, är det inte ens begripligt att tala om kausala krafter såsom en kvalitet hos orsaken. Hume påstår att vi felaktigt projicerar en idé om nödvändighet, något som endast existerar i sinnet, på yttre objekt, som i sin tur påverkar kausalitetens fenomenologi. Humes modus operandi i dettasammanhang är att göra våra idéer klara och tydliga genom att urskilja intrycken från vilka de kopierats. För Hume fungerar oklara idéer som analysandum och sökandet efter dess motsvarande intryck syftar till att ge klarhet åt idén. Mot bakgrund av Humes idéteori är den relevanta betydelsen av intryck för Hume perceptuell, och således förutsätter att de aktuellarepresentationerna är adekvata. Härigenom får distinkta perceptioner en framträdande roll i Humes filosofiska system.

No description available.

No description available.

Denna studie behandlar de statliga intressen som bidrar till att Nato fortsätter att vara en attraktiv institution för stater, då hotet den bildades för att möta har försvunnit. Jag har utgått ifrån min hypotes att det finns varierande intressen hos staterna beroende på deras kapacitet och maktposition i systemet, som gör det lönsamt för staterna att fortsätta verka inom institutionen. I studien används realismen för att finna och identifiera dessa intressen hos USA, Frankrike och Polen som alla är medlemmar av Nato, men även den liberala institutionalismen avvänds som ett komplement till realismen. Mina resultat bekräftade min hypotes om staternas egenintressen i organisationen, och visade att Nato främst är en arena för staterna att utöva och utöka sin makt och sitt inflytande över andra stater. I USA:s fall handlar det om att fördröja och kanske förhindra att ett europeiskt försvarssamarbete tar form och utvecklar kapacitet att utmana deras unipolära ställning. De två andra staterna har valt att två olika hållningar mot USA, där Frankrike använder sig utav balancing för att begränsa USA:s inflytande och Polen använder sig utav en bangwagoning strategi gentemot USA, för att vinna fördelar. / This essay considers the national interests of the states who are members in NATO and their incitement to continue their membership, though the threat that the alliance was formed to counter has dissolved. With a starting point in my theory I have derived a hypothesis that there are self – centred interests of the states that would explain the persistence of Nato, and these interests varies between the states because of their different capacities and power position. For this study I have used the realist theory to find and identify these self – centred interests within USA, France and Poland who all are members of NATO. I have also used the liberal institutional theory to complement the realist theory. As a result of this essay I found that my hypothesis was valid, and showed that NATO was primarily an arena for the states to exercise and pursue power and influence. I found that the US interest in NATO primary concerns the possibility to delay or prevent the Europeans to adapt a European security organisation that might challenge the US unipolar position. France and Poland has adopted different strategies against the US. France has adopted a balancing strategy to oppose the US, while Poland is bandwagoning with the US to gain some advantages.

Uppsatsen behandlar den svenska säkerhetspolitiska diskursens normativa mönster samt ställningstagande i Kosovokonflikten år 1999, Afghanistankonflikten år 2001, Irakkonflikten år 2003 och den pågående Darfurkonflikten utifrån en realistisk förklaringsmodell. Syftet med uppsatsen är att pröva hypotesen att det förekommer paradoxer i den svenska säkerhetspolitiska retoriken kring normer som är stadgade för Sverige och att retoriken saknar intern konsistens. Uppsatsen syftar även till att undersöka huruvida den svenska statens normativa ställningstaganden styrs av en nyttomaximerande aspekt. Uppsatsen visar på att det i den svenska säkerhetspolitiska diskursen framhålls värdet i normer som underminerar varandra samt att Sveriges normativa mönster i uppsatsens valda konflikter är inkonsekvent. Uppsatsen för ett resonemang som visar på att paradoxerna i diskursen och Sveriges inkonsekventa normativa mönster bygger på en nyttomaximerande aspekt, det vill säga Sveriges normativa ställningstagande och agerande i uppsatsens valda konflikter är inte styrt av normerna i sig utan av Sveriges nationella intressen. / This thesis seeks to examine the normative pattern and positioning involved with the Swedish security policy discourse as it pertains to the recent conflicts in Kosovo 1991, Afghanistan 2001, Iraq 2003 and the ongoing conflict in Darfur; as seen through a realistic point of view. The main purpose is to test the hypothesis that there are paradoxes in the Swedish security policy discourse concerning the norms that are decreed and that the rhetoric lacks internal consistency. This thesis is also concerned with whether the normative positioning of the Swedish state is governed by maximizing relative gains. Upon examining the Swedish security policy discourse, the results show that the values behind the norms undermine each other and that the normative pattern of the Swedish political security discourse is inconsistent. Furthermore, it has been shown that the paradoxes and the inconsistent normative pattern in the discourse are governed by the logic of maximizing relative gains. In conclusion, the normative standpoint and actions of the Swedish state, concerning the conflicts in this thesis, are not governed by the norms but of the national interests of the Swedish state.

<p>David Brink, in his book Moral Realism and the Foundations of Ethics, and other writers, have recently offered powerful new arguments for a form of moral realism that sees moral inquiry as being "on par" with scientific inquiry in many important epistemological and metaphysical respects. I call this theory "Assimilative Moral Realism" (AMR). AMR is marked by naturalism about moral facts, and by empiricism about moral knowledge. Moral facts are held to be facts about properties that are constituted by, and supervene upon, complexes of ordinary natural and social properties, just as certain scientific facts are facts about the macrophysical properties that are realized by certain microphysical bases. Moral beliefs are held to be justifiable in the way certain scientific beliefs ostensibly are: via certain explanatory inferences and indirect empirical tests of moral principles. Further, traditional semantical objections to naturalistic moral realism can be avoided, it is supposed, because semantical tests for the existence of moral facts can plausibly be rejected, just as they can be in the scientific case. In this thesis, I make a case for rejecting this assimilative theory. I provide a number of technical reasons to suppose that moral principles cannot be tested empirically using the Duhemian method advocated by AMR theorists. I also give a critique of their main arguments for the relevance and indispensability of assumptions about moral facts to explanations of moral judgments and other items, and conclude that their arguments establish neither the explanatory relevance nor necessity of moral assumptions. Finally, in place of the AMR theory of supervening moral properties, I offer an account of moral supervenience claims - an account that is itself compatible with AMR only if there are sound moral explanations of certain nonmoral facts.</p> / Doctor of Philosophy (PhD)

Abstract Not Provided / Thesis / Master of Arts (MA)

A novel.

This dissertation proposes a theory of architectural representation based on a close examination of Carlo Scarpa's drawing practices at the Brion cemetery located in San Vito d'Altivole, Italy. Informed by the literary practice of magic-realism and Massimo Bontempelli's thoughts on the ontology of the real, it projects Scarpa's drawing practices into larger questions of theory that parallel and intersect Giambattista Vico's philosophy of knowledge as making. Architectural drawing is understood herein as a practice that belongs in the realm of magic. In theorizing on the intersection between magic and architectural representation, this dissertation focuses in the twentieth century, where magic in its original sense had seemingly become an obsolete tradition. Magic-realism acts as the contemporary theoretical framework to investigate the question. Such a framework is relevant because the movement acknowledged the perennial gap between how reality is defined and what reality really is. The movement intensified the notion that reality is not given but must be constructed, and its point of departure in the modern world is not something extraordinary, but that which circumvolves everyday life. Structured in nine chapters that investigate a very specific set of drawings, Scarpa's way of working emerges through a very close reading of minimal events that become the locus for the theory proposed here. Architectural drawing understood as place of ambiguous realities offers a unique approach to architects' imagination. Such realities, however, are not a product of aleatory allegories, but they emerge within an immersive and witty approach to the work and the world. / Ph. D.