<p>Skolan är en viktig del av livet. Det är i skolan barnen interagerar med sina kamrater och lär för livet. Det kan också vara en farlig plats där psykiska problem och ohälsa utvecklas. Metoder har arbetats fram för att skapa förutsättningar för barnens socioemotionella välbefinnande, en målsättning som även ingår i läroplanen. En av dessa metoder är ”Fasta formella grupper inom skolklassens ram”. I föreliggande studie undersöktes metoden och dess effekt på empati genom intervjuer med 25 fjärdeklassare och deras lärare. Undersökningen visade att både barnen och läraren tycker att metoden verkar ge bättre sociala relationer i klassen genom bland annat fler vunna kamrater och ökad hjälpsamhet. Metoden förefaller således vara ett gynnsamt verktyg för att träna empati hos barn.</p>

<p>Empati kan beskrivas som en förmåga att veta vad en person känner och tänker. Denna studies huvudsyfte var att översätta C. Daniel Bat-sons empatiskala till svenska. Syftet var även att testa om det fanns skillnader vid perspektivtagande samt skillnader i empati när den and-re är snäll jämfört med elak. Deltagarna var 111 gymnasiestudenter som fick inta ett perspektiv, objektivt eller med inlevelse, och läsa en historia. Resultatet visade att det inte fanns könsskillnad, men det fanns interaktion mellan historia och läsarperspektiv; skillnaden mellan perspektiven fanns när personen var snäll. Det fanns också skillnad i empati beroende vilken historia deltagarna hade läst. Det var lättare att känna empati för en snäll person än för en person som var elak.</p>

<p>Denna studie tar upp betydelsen av att den empatiserande personen har liknande erfarenheter som målpersonen och även betydelsen av könstillhörighet har för förmågan till empati. Metoden för att undersöka detta bestod av att visa ett filmklipp och efter detta fick deltagarna besvara en fråga utifrån deras upplevelser av filmklippet. Deltagare var psykologistudenter och anställda på en pappersindustri. Studien visade på ett signifikant resultat till att kvinnor utan barn hade högre grad av empati än män utan barn och en tendens till att liknande erfarenheter hos empatisör och målperson ökade empatin för män men inte för kvinnor. Att kvinnor visar mer empati än män finns det tidigare forskning som stödjer. Tendensen att liknande erfarenheter ökar empati hos män står dock i motsats mot tidigare forskning.</p>

<p>Två experiment undersökte empati och empatiträning. I Experiment 1 fick 130 deltagare läsa en berättelse där ett barn, en bebis eller en hundvalp for illa. Därefter skattade deltagarna sina känslor. Resultatet visade att kvinnor hade mer empati än män oavsett offer. Föräldrar hade mer empati än andra för barn/bebis. Hundägare hade mer empati än andra för hund. I Experiment 2, som gick vidare och undersökte empatiträning, deltog 38 elever i årskurs 3 och 4. Pojkar som fått empatiträning i form av REDE-projektet visade en tendens till mer empati än pojkar som inte använt projektet. Ingen effekt påvisades hos flickorna. Flickor verkar utveckla sin empati på egen hand medan pojkar verkar behöva lite hjälp.</p> / <p> </p><p>Two experiments investigated empathy and empathy training. In Experiment 1, 130 participants read a story where either a child, an infant or a puppy had been abused. The result showed that women had more empathy for all the victims than men. Parents had more empathy for a child/an infant than those who weren´t parents. Dog owners also showed more empathy for the puppy than those who didn´t own a dog. In Experiment 2, which consisted of 38 students in grades 3 and 4, boys who had used the REDE-project had a tendency to more empathy than boys who hadn´t used the project. No effect was demonstrated with the girls. Girls seem to develop their empathy on their own while boys seem to need some help.</p>

<p>Individuella skillnader i empati, att kunna sätta sig in i någon annans situation och förstå vad en annan person känner, har studerats i tidigare forskning. En aspekt som visat skillnader angående personlighet men bristande belysts i samband med empati är syskonposition; om man är endabarnet, yngsta, mellan eller äldstabarnet. Syftet med denna studie var att undersöka huruvida syskonpositionen har betydelse för den empatiska förmågan.  Deltagarna var nittiosex studenter och tjänstemän som läste en historia och därefter fyllde i en empatiskala om vilka känslor de kände för personen i historien. Resultatet visade att endabarn hade signifikant högre värden på empati än äldsta barn. De var dock inte tydligt uttalat vem man skulle känna empati för vilket kan ha påverkat resultatet.</p>

<p>Tidigare forskning har påvisat en signifikant positiv korrelation mellan empati och utbrändhet bland personal inom omvårdnadsrelaterade yrken. Utbrändhet anses överlag vara ett problem inom alla yrken. Läraryrket kan medföra omtanke om elever samt ansvarstagande och ses ibland som ett mycket stressfyllt arbete. Syftet med denna studie var att undersöka om lärares empatiska förmågor går att utpeka som relevanta faktorer vid predicering av utbrändhet. Studien uppmätte empatisk förmåga med enkätfrågor ur Pers Q och nyttjade det validerade instrumentet MBI-GS för att mäta den självupplevda graden av utbrändhet. I motsats till tidigare forskning visade denna studie på signifikanta, negativa samband mellan empatifaktorerna och graden av upplevd utbrändhet. Studien hade en kvantitativ ansats och omfattade 137 respondenter med ett lågt internt bortfall.</p>

<p>Undersökningen lyfter fram sambanden mellan individens olika sätt att orientera sin sinnesstämning och empati. Då empati har ett betydande inslag i mötet individer emellan har fokus inriktats på individer med en yrkesroll som ledare då de har skäl att hantera sin empati. Undersökningen baserades på en egen utformad enkät med 33 påståenden som ringade in relevanta begrepp. Denna besvarades av 105 deltagare från sju olika företag. Undersökningen visade ett signifikant samband mellan ett reflekterande sätt och empati. För att individen skall bli medveten om sin empati krävs det att denna bearbetas kognitivt. Resultatet visade att detta snarare sker genom ett reflekterande sätt än om individen grubblar och ältar sina känslor och tankar. Ändringar i begreppens innehåll var nödvändiga för att nå högre reliabilitet.</p>

<p>Kvinnor har visats vara mer empatiska än män vid självskattning samt att vita och svarta barn känner mer empati för en målperson med samma hudfärg. Denna studies syfte var att undersöka om män och kvinnor kände olika mycket empati beroende på målpersonens etni-citet, om det fanns några könsskillnader i empati samt om något av könen väckte mer empati. Deltagarna var 208 män och kvinnor med svensk och invandrarbakgrund, majoriteten studerade på Mälardalens högskola. Resultatet visade en signifikant disordinal interaktion där svenska deltagare visade högre empati för en svensk målperson än vad de gjorde för en invandrad och invandrardeltagare visade högre empati för en invandrad målperson än vad de gjorde för en svensk. Ingen huvudeffekt för empati och deltagarnas etnicitet fanns. Män uppvisade signifikant lägre empati än kvinnor. Inget av könen väckte signifikant mer empati. Vikten av upplevd likhet mellan målperson och empatisör diskuterades och vidare forskning med äldre deltagare föreslogs.</p>

<p>Denna undersökning handlar om ifall kristendom kan ge upphov till ökad empati. Det bygger kring tanken att kristendom uppmanar till tolerans och förståelse, men frågan är om det verkligen stämmer. I undersökningen användes enkäter med en svensk översättning av C. D. Batsons (1994) empatiskala tillsammans med en berättelse i två versioner där huvudpersonen antingen framstod som elak eller snäll. I resultatet framkom det att kristna har en tendens till mer empati än ateister/agnostiker och att båda grupperna kände mer empati för den snälla personen än den elaka. Det framkom också, något oväntat, att kristna kände starkare än ateister/agnostiker för alla känslor i enkäten. Det kristna budskapet verkar ha en viss påverkan på känslor, men det görs skillnad mellan personer.</p>

<p>Denna uppsats belyser empati ur ett troligen helt nytt perspektiv genom att likna empatiprocessen vid den suggestibla som ”den andres” förmedlande av stimu¬lus, vilket av målpersonen mottages, processas och därefter ofta resulterar i en, hos målpersonen, genuint upplevd känsla eller uppfattning. I uppsatsen förslås vidare att empati och suggestibilitet skiljer sig ifrån övrig form av var¬seblivning genom det radikala internaliserandet av stimulus som de ofta ska¬par hos målpersonen. Studiens syfte var att, baserat på detta förslag, utreda om det finns ett samband mellan empati och suggesti¬bilitet. En studie utförd med 42 per¬soner påvisade en tendens till samband mellan suggestibilitet och empati samt att kvinnor var signifikant mer suggestibla än män. Framtida forskning bör fortsatt testa om suggestibilitet kan förklara empati.</p>