Empati uppstår av flera anledningar och individen kan försöka reglera graden. Engagemang är ett positivt uppfyllande arbetsrelaterat tillstånd medan utbrändhet är en förlängd respons på interpersonella och kroniska emotionella stressorer i arbetet. Polismannens arbetsdag kantas av interpersonella stressorer som kan leda till utbrändhet, där engagemang och empati kan ha betydelse. Studiens syfte var att undersöka om hög empati tillsammans med högt engagemang kan relateras till utvecklande av utbrändhet hos poliser. Studien var kvantitativ med tillgänglighetsurval; 55 poliser deltog från en polismyndighet i Mellansverige. Resultatet visade att poliserna var empatiska och engagerade men inte påtagligt utbrända. Därav slutsatsen att empati och engagemang inte har en interaktiv effekt på förekomst av utbrändhet snarare att dessa faktorer kanske fungerar skyddande mot utbrändhet.

Arbetslösheten är idag ett av resultaten av den pågående lågkonjunkturen. Att vara arbetslös kan kännas psykiskt påfrestande och i längden hota delar av den sociala kompetensen. Social kompetens kan kortfattat sägas handla om förmågan att möta och kommunicera med andra människor samt anpassa sig till nya miljöer. Syftet med studien var att undersöka om det finns ett samband mellan tiden som arbetslös och sociala kompetens i termerna bas- självkänsla, self-efficacy och empati samt hur situationen för den arbetslöse ser ut ifråga om hjälp och stöd från arbetsförmedlingen. En enkätundersökning genomfördes där 128 arbetslösa deltog. Resultatet visade att personer som varit arbetslösa en längre tid inte hade lägre social kompetens utifrån de utvalda delarna men att vissa av delarna enskilt påverkades av tiden som arbetslös vilket tas upp för diskussion tillsammans med resultatet av arbetsförmedlingens insatser för de arbetslösa.

Studiens syfte var att utifrån tidigare forskning (Hallén, 2007, 2008) undersöka konsekvenser av att känna empati. Genom en faktoriell inomgruppsdesign (2x2) besvarade 51 frisörer en enkät om hur de påverkas på kort och lång sikt av att känna empati med sina kunder. Resultaten visade att empati med någon som mår dåligt upplevdes leda till betydligt mer negativa effekter än empati med någon som mår bra, på både kort och lång sikt. Vidare upplevdes effekterna som mer intensiva på kort sikt än på lång, oavsett om individen man empatiserat med mått dåligt eller bra. En tänkbar förklaring till skillnaden över tid är att de emotioner vi specifikt erfar genom andra avtar på samma sätt såsom minnen av egna emotioner gör generellt.

Två experiment undersökte om en människa och ett djur som far lika illa väcker olika mycket empati. I Experiment 1 fick 108 personer läsa en berättelse där antingen en man, kvinna, hund eller katt farit illa och därefter skatta sin empati. Män hade låg empati för såväl människor som för djur. Kvinnor hade (1) mer empati än män oavsett offer, (2) mer empati för djur än för människor, samt (3) något mer empati för hund än för katt. I Experiment 2 fick 69 kvinnor läsa en berättelse där antingen ett barn eller en hundvalp farit illa. Kvinnorna hade något mer empati för hundvalpen än för barnet. Sammantaget var kvinnorna alltså främsta givare och hundarna främsta mottagare av empati.

Empati är att kunna uppleva och förstå andra människors känslor. Tre studier gjordes för att undersöka socialsekreterares empati för sina klienter och hur de upplever sin professionella och genuina empati. Två studier var kvantitativa och en var en mixed design. Deltagarna var 26 socialsekreterare och 57 socionomstudenter. Studie 1 och 2 visade att socialsekreterare och studenter på socionomprogrammet hade mer empati för en sympatisk person än för en osympatisk. Studie 3 visade en tendens till att socialsekreterarna upplevde mer distans vid professionell än vid genuin empati. Ju fler antal år en socialsekretare har arbetat desto mindre spelar det roll hur klienten uppträder vid mötet, detta gäller även för socionomstudenterna.

A review of the literature in several domains reveals that moral imagination plays a role in how we deliberate about moral issues and what motivates us to act in a moral way. This study begins by outlining an operational definition of moral imagination based largely on Dewey’s model of dramatic rehearsal (Dewey, 1922), along with an explication of the role of image schemas, metaphor, empathy, and narrative in moral imagination (Johnson, 1993) and an examination of how moral imagination develops through the lifespan. A review of the research of the components of moral imagination is included, especially in the literature of moral development, problem solving, and creativity, as well as a proposal of an avenue of research to advance the understanding of this vital and complex human capacity. The study continues with an investigation of a curriculum designed to foster the cognitive processing of empathic emotions stimulated by viewing film clips from Hollywood-produced films. The curriculum stimulates moral imagination by offering situations in which participants can place themselves and then discuss possible moral outcomes. The curriculum is thought to aid in the development of moral expertise by exposing participants to a perspective-taking script from childhood (Hoffman, 2000) and making that script chronically accessible to the participant (Lapsley & Narvaez, in press). Three hundred sixty-six students (grades third through eighth) enrolled in after-school programs in two rural Georgia counties were randomly assigned to either an intervention or control group. The content of the intervention was delivered in a 3-week period in one county and in a 9-week period in the other. Results indicate that the longer intervention produced more gains in moral theme recognition (MTI; Narvaez, Gleason, Mitchell, & Bentley, 1999) compared to the shorter intervention. Participants in the shorter intervention demonstrated an attraction to moral theme statements reflecting higher stages of moral reasoning after the intervention than before compared to a control group from the same county. While further study is warranted, it appears the curriculum initiated a transition to higher stage reasoning in some of the participants.

Empathy varies with similarity and familiarity of the other. Since outgroups are seen as dissimilar to the self, empathy might be restricted to the ingroup. We looked at two neural correlates of empathy: mirror neuron system activation as indicated by electroencephalographic mu suppression and prefrontal alpha asymmetry. Non black participants watched videos of ingroup and outgroup members acting and expressing emotions, and then acted and experienced emotions themselves. Due to methodological problems, mirror neuron system activation was not obtained. However, anterior asymmetries indicated avoidance motivation during the experience of sadness and the mere observation of sad ingroup members while participants did not show anterior asymmetry when observing the black outgroup. These findings suggest that empathy is bounded to a closed circle of similar others.

Empathy varies with similarity and familiarity of the other. Since outgroups are seen as dissimilar to the self, empathy might be restricted to the ingroup. We looked at two neural correlates of empathy: mirror neuron system activation as indicated by electroencephalographic mu suppression and prefrontal alpha asymmetry. Non black participants watched videos of ingroup and outgroup members acting and expressing emotions, and then acted and experienced emotions themselves. Due to methodological problems, mirror neuron system activation was not obtained. However, anterior asymmetries indicated avoidance motivation during the experience of sadness and the mere observation of sad ingroup members while participants did not show anterior asymmetry when observing the black outgroup. These findings suggest that empathy is bounded to a closed circle of similar others.

The present study investigated the relationship between the effect of clinical practice on empathy in BSN students and graduates in religiously and nonreligiously related programs. The non-experimental survey used a non-probability, convenience sample including 156 student and graduate nurses from two BSN programs. The subjects completed the Empathy Construct Rating Scale, a self-administered questionnaire demonstrating a high degree of validity and reliability. The results indicated no statistically significant correlation between the length of practice and empathy among students, first year, and fourth year graduates. Also, no statistically significant difference existed between the empathy scores of students and graduates from a religiously related and a nonreligiously related school. The conclusions drawn from this study are that there is no relationship between empathy and length of practice, nor is empathy related to the religious orientation of the nursing program.Ball State UniversityMuncie, IN 47306

In this thesis I argue literary readership allows us to gain imagined experiences necessary to sympathize with people whose experiences are different from our own. I begin with a discussion of Adam Smith’s conception of sympathy and moral education. Although sympathy is a process we take part in naturally as members of a society, we can only be skilled spectators if we practice taking the position of the impartial spectator and critically reflect on our judgments. As I will argue in this thesis, literature provides a way for us to practice spectatorship without the consequences that come along with making mistakes when judging real people. Literature also provides a way to build up a stock of experiences, which can be applied together with our personal life histories to create the most informed judgments possible.