The race between Republican Cory Gardner and Democratic incumbent Betsy Markey for Colorado's 4th Congressional District was a partisan fight for political momentum. In the 2010 campaign cycle, Republicans looked to retake the historically Republican 4th District as part of a national strategy to win back the U.S. House, while Democrats tried desperately to hold on to both. Cory Gardner was only one of fifty-four Republican challengers to defeat a Democratic incumbent in 2010, but the Gardner-Markey race is particularly interesting as a case study of voter motivation and the mediating forces, both regional and national, that influence electoral success. Political commentators and staffers from both campaigns describe Markey's defeat as inevitable, but the same sources explain the election results from three different theoretical perspectives: (1) Betsy Markey was a poor fit for the district and never represented constituent interests, (2) Cory Gardner was the perfect candidate, and (3) Markey’s defeat was a result of the national political mood and a referendum on Democrats in Washington. This thesis analyzes and evaluates each of these theories, and concludes that a combination of the arguments and their evidence provides the most complete answer. While no single theory is the definitive reason that voters in the 4th District elected Cory Gardner, each contributes to a comprehensive understanding of the inevitability of Rep. Betsy Markey's defeat in 2010.

Syftet med den här undersökningen är att belysa fyra elevers uppfattningar av hur bilder främjar deras kunskapsutveckling och läroprocess i undervisningen. Undersökningen innehåller fyra kvalitativa intervjuer med elever i årskurs fem och har en fenomenografisk ansats. I studien belyses kopplingen mellan Vygotskijs och Gardners teorier om kreativitet, utveckling, inlärning, social interaktion och bildämnets funktion i undervisningen. Den beskriver även Löfstedts sammanställning av fem teorier om barns bildspråkliga utveckling och Parsons teori om fem stadier av estetiskt förståelse. Resultatet av undersökningen visar på att de fyra eleverna använder bilder som ett visuellt hjälpmedel vid tolkning och förståelse av text och de använder det som studieteknik vid problemlösning i undervisningen. Eleverna har även olika individuella sätt för att ta in kunskap, exempelvis genom att göra skisser och sedan göra mentala problemlösningar eller att göra saker praktiskt med händerna. Eleverna beskriver sina uppfattningar av skaparprocesser när de gör bilder och hur de använder sin kreativitet och fantasi. De upplever att de får inspiration av media som exempelvis teve, tidningar men även en hobby, vardagsintryck, upplevelser i naturen samt inspiration från andras bilder. Eleverna använder sedan sin fantasi för att kunna hitta på nya detaljer som de använder i sitt bildskapande. Elevernas uppfattning av social interaktion är att de lär sig skapa bilder och får kunskap i samspel med andra, både vuxna och klasskamrater.  Resultatet visar även på att seendet är viktigt vid skapandet av bilder, men även att eleverna upplever att de inte får reflektera speciellt mycket över sina läroprocesser i bildundervisningen.

The overall purpose of this study was to deepen our knowledge about dance in general and about dance activities for children in particular, in Morocco. Consequently, we attempted to gain insight and understanding of the social and political premises to dance in this context. We further intended to study how children were involved in dance activities. A qualitative study was carried out during a stay of eight weeks in Marrakech. Data was mainly collected through participant observations in the field of dance and children and adults were interviewed. In addition, a quantitative based opinion survey was carried out among seven dance teachers. The results showed that in spite of the fact that traditional folk dancing is frequently practiced in the Moroccan culture, there was a difficulty for the art of dance to gain ground. The access to dance activities was limited due to insufficient political and economical support and also because of the social conceptions prevailing in the Moroccan society. However, dance was highly valued by children that took part in dance education. Both children and dance teachers expressed that dancing enhanced the children's self esteem, emotional communication and aesthetic experiences. In the light of the theory of multiple intelligences the respondents foremost referred to the personal intelligence as being promoted by dancing. The perspective of the child did not receive much attention in governmental policies. The access to dance activities for children was much relying on the cultural and economic capital of the family. Among people involved in the general field of dance, the knowledge on dance showed broad and despite the obvious challenges they were eager to continue their work for the art of dance.

Syftet med denna studie är att undersöka om och i sådant fall hur fyra lärare använder sig av Gardners lärteori i undervisningen på två skolor. Skolan A är en profilskola som enligt hemsidan och rektorn medvetet arbetar efter psykologen Howard Gardners teorier om de nio intelligenserna, det vill säga olika typer av kognitiva förmågor. Skola B arbetar inte aktivt efter Gardners teorier. I studien undersöks hur undervisning och klassrumsmiljö anpassats till de nio förmågorna under fyra matematiklektioner. För att få svar på studiens frågeställningar användes intervjuer och observationer. Studiens huvudresultat blev att skola A inte arbetade efter Howard Gardners teorier vilket ledde till att resultatet istället baseras på två skolor med likvärdig profil. Utifrån detta kom studien fram till att både antalet och vilka intelligenser som fanns representerade i lektionernas innehåll och klassrummens uppbyggnad var i stort sett desamma.

<p>Arbetet behandlar Howard Gardners teorier om de sju intelligenserna, tillämpningar av dessa i matematikundervisning, kopplingar till läroplanen samt en undersökning om dessa används i praktiken. </p><p>De pedagoger som beskriver praktisk tillämpning av Gardners teorier menar att det till stor del handlar om ett nytt förhållningssätt till undervisning. En förutsättning att anpassa undervisningen till dessa teorier är att den fysiska miljön möjliggör gruppindelning. </p><p>Läroplanen ger stöd för arbetssätt som kan kopplas till Gardners teorier. Det går att läsa att undervisningen ska anpassas till elevernas förutsättningar och behov. </p><p>I undersökningens intervjuer framkommer att lärare i varierad utsträckning undervisar enligt metoder som går att knyta till Gardners teorier. Förutom de språkliga och matematiska intelligenserna, som dominerar både undervisning och läroböcker, används också ofta den spatiala intelligensen. Lärarna upplever att lokalbrist begränsar möjligheter till variation.</p>

No description available.

Thesis (M. Ed.)--Kutztown University of Pennsylvania, 1994. / Source: Masters Abstracts International, Volume: 45-06, page: 2752. Typescript. Abstract precedes thesis as [3] preliminary leaves. Includes bibliographical references (leaves 49-50).

Thesis (Th. M.)--Dallas Theological Seminary, 2005. / Includes bibliographical references (leaves [63]-69).

Thesis (Th. M.)--Dallas Theological Seminary, 2005. / Includes bibliographical references (leaves [63]-69).

abstract: The solo repertoire from the Light Music Era serves as an important link between the Classical and Jazz soloist traditions. These characteristics are best highlighted through an analysis of three solo transcriptions: Felix Arndt's Nola as performed by Al Gallodoro, Rudy Wiedoeft's Valse Vanité, as performed by Freddy Gardener, and Jimmy Dorsey's Oodles of Noodles, as performed by Al Gallodoro. The transcriptions, done by the author, are taken from primary source recordings, and the ensuing analysis serves to show the saxophone soloists of the Light Music Era as an amalgamation of classical and jazz saxophone. Many of the works performed during the Light Music Era are extant only in recorded form. Even so, these performances possess great historical significance within the context of the state of the saxophone as an important solo instrument in the wider musical landscape. The saxophone solos from the Light Music Era distinguish themselves through the use of formal development and embellishment of standard "song forms" (such as ABA, and AABA), and the use of improvisational techniques that are common to early Jazz; however, the analysis shows that the improvisational techniques were distinctly different than a Jazz solo improvisation in nature. Although it has many characteristics in common with both "Classical Music" (this is used as a generic term to refer to the music of the Western European common practice period that is not Pop music or Jazz) and Jazz, the original research shows that the saxophone solo music from the Light Music Era is a distinctly original genre due to the amalgamation of seemingly disparate elements. / Dissertation/Thesis / D.M.A. Music 2012