Äldreriktat tal avser kommunikationsanpassningar gentemot äldre liknande de som görs till små barn. Anpassningarna sker inom flera språkliga domäner och är en del av äldres kommunikativa miljö. Ämnet är relativt outforskat och få eller inga studier har gjorts i Sverige. Föreliggande studies syfte var att undersöka eventuell förekomst av äldreriktat tal, samt beskriva dess karakteristika då personal på olika typer av boenden för äldre samtalar med en äldre. Deltagare är fem personer som arbetar på olika former av boenden för äldre. Samtal mellan personal och äldre samt samtal mellan personal och en kollega spelades in och grovtranskriberades. Inspelningarna klipptes till filer utifrån varje analys syfte. Arbetet antog en datadriven ansats och data studerades utifrån tidigare forskning kring äldreriktat och barnriktat tal. I föreliggande studie påvisades att deltagande personal på boende för äldre, i varierande grad, anpassade sin kommunikation inom flera språkliga domäner. Anpassningarna förekom huvudsakligen inom den prosodiska domänen men förekom i viss utsträckning även inom den grammatiska. Anpassningar inom den pragmatiska domänen påvisades till viss del medan anpassningar inom den semantiska domänen ej förekom. Tendenser till talanpassningar förekom hos majoriteten av deltagarna. Följande tillägg av delaspekter till äldreriktat tal föreslås; upprepat användande av namn, mindre samtidigt tal och färre tvekfenomen. / The term elderspeak refers to the adjustments of communication towards elderly people which are similar to those made towards young children. The adjustments are made within several language domains, and are a part of the communicative environment of the elders. The subject is relatively uninvestigated, and few, if any, studies have been conducted on the subject in Sweden. Thus the aim of the present study was to investigate the possible occurrence of elderspeak, and to describe its characteristics. The present study is based upon five participants working at different forms of geriatric institutions. Conversations between a caregiver and a resident and conversations between a caregiver and a colleague were recorded and broadly transcribed. The recordings were cut into separate files according to the purpose of respective analysis. The study was carried out with a data-driven perspective and previously established aspects of elderspeak and child directed speech was searched for. The present study established that caregivers to a varying extent adjusted their communication within several language domains. The adjustments mainly took place within the prosodic domain but they also took place within the grammatical domain. Adjustments within the pragmatic domain were found to some extent, but no adjustments within the semantic domain were found. Tendencies to adjustments of the speech were present in the majority of the participants. The present study suggests the following additions to the aspects of the elderspeak phenomenon; frequent use of name, less hesitation phenomena and less frequent simultaneous speech.

This thesis deals with encounters between persons living with dementia and care managers. Dementia often results in progressive care needs that must be met by different social care services. The person’s care needs are assessed in an assessment meeting where the person and their relatives meet with a care manager to negotiate needs and social care services. The assessment is conducted through one or several conversations where the person with dementia meets the care manager; relatives are often present in the meetings. Dementia is a syndrome that involves a cognitive decline and a decreased ability to communicate and interact with others. It may therefore be difficult for a person with dementia to take part in discussions about their care needs and social care services. 15 audio recorded meetings have been studied to explore and understand how persons with dementia use their remaining communicative, cognitive and linguistic resources to invoke, negotiate, and use their rights as citizens in the institutional context where their care needs are assessed. The analysis concerns the organization of talk as a joint activity; the production of social actors in talk-in-interaction; the relation to institutional features of discourse. This dissertation concludes that the practice of citizenship is situation based and varies depending on the participants present. Care managers can facilitate for persons with dementia to overcome communication problems by using different discursive strategies and to make it possible for them to participate or at least be included in the negotiation. Persons with dementia are positioned as less competent than other persons participating in the assessment meeting. This might have an impact on the participation of people with dementia in negotiations regarding their future care. Furthermore, stories told in assessment meetings often position the person as dependent on others, which could undermine the identity and sense of self of the person with dementia. / Den här avhandlingen berör möten mellan personer med demenssjukdom och biståndshandläggare. Demenssjukdomar medför ofta komplexa omsorgsbehov, vilka kan mötas med hjälp av olika stödinsatser. Personens omsorgsbehov bedöms i ett biståndshandläggningssamtal där personen och dennes anhöriga träffar en biståndshandläggare för att förhandla dennes behov och eventuella insatser. Konversation är centralt i dessa möten. Demenssjukdomar medför kognitiva nedsättningar och nedsatt förmåga att kommunicera och interagera med andra. Det kan därför vara svårt för personer med demenssjukdom att deltaga i diskussioner om behov och insatser. 15 ljudinspelade samtal har studerats för att förstå hur personer med demens använder sina kvarvarande kommunikativa, kognitiva och språkliga resurser för att åberopa, förhandla och använda sina rättigheter som medborgare i den institutionella kontext där deras omsorgsbehov bedöms. I samtalet medverkar personen med demens, handläggaren samt ofta någon familjemedlem. Analysen fokuserar på organiseringen av samtal som en gemensam aktivitet; hur sociala aktörer skapas i samtal; hur det institutionella samtalets särdrag påverkar konversationen. Sammanfattningsvis visar denna avhandling på att hur medborgarskap praktiseras är situationsbaserat och varierar beroende på vilka som deltar i mötet. Biståndshandläggare kan underlätta för personer med demenssjukdom att övervinna kommunikativa problem genom att använda olika samtalsstrategier och göra det möjlig för dem att delta eller att åtminstone inkluderas i förhandlingen angående olika stödinsatser. Personer med demenssjukdom positioneras ofta som mindre kompetenta än andra personer som deltar i behovsbedömningssamtal, vilket kan medföra konsekvenser på personens delaktighet i planerandet av framtida insatser. Berättelser i dessa samtal positionerar ofta personen med demenssjukdom som beroende av andra, vilket kan underminera deras identitet och uppfattning av sig själva.