Att använda inkontinensskydd innebär ett lidande för den äldre patienten och en betydande kostnad för samhället. Detta kan med olika insatser i omvårdnad påverkas och förbättras. Urininkontinens är ett problem där prevalensen tenderar öka då äldre personer flyttar in på vård- och omsorgsboende. Efter inflyttning till vård- och omsorgsboende ska patienten få en vård- och genomförandeplan upprättad, gällande insatser som patienten är i behov av. Syftet med studien är att undersöka hur patientens problematik med urininkontinens dokumenteras i vårdplanen och hanteras på vård – och omsorgsboende i genomförandeplanen. Frågeställningar som är kopplade till syftet: Hur journalförs och dokumenteras patientens urininkontinens i vårdplanen? Hur är omsorgsbehovet i genomförandeplanen utformat? Och hur relateras vårdplanen till genomförandeplanen? Metoden som användes i studien är en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats av vård - och genomförandeplaner. Vidare undersöktes genom granskning av dessa dokument om överensstämmelse förekommer mellan dem. Resultatet visar att flertalet patienter inte har en upprättad vård- och genomförandeplan om urininkontinens och hur omvårdnaden kring patientens besvär med urininkontinens ska utformas. Samstämmigheten mellan vård- och genomförandeplaner visar på att det finns brister. Vidare visas behovet av basala utredningar och tydligare beskrivningar av omvårdnadsåtgärder. Det finns ett behov av att utveckla omvårdnaden av patienter med urininkontinens genom utbildning och utveckling av arbetsrutiner. Tvärprofessionellt samarbete och arbete med olika kvalitetsregister kan utvecklas och förbättras

Bakgrund: Kronisk hjärtsvikt är en folksjukdom och hos personer över 80 år är prevalensen över tio procent. Sjukhusvård med täta återinläggningar är vanligt förekommande och sjukdomen medför stort lidande och sänkt livskvalitet för den drabbade. Uppföljning på sjuksköterskeledda hjärtsviktsmottagningar har god evidens med minskat antal vårddygn, dödlighet och kostnader. Studier har visat att följsamhet till behandlingsrekommendationer och genomförande av egenvård främjas av en hög grad av patientdelaktighetmen kunskap om hur sjuksköterskor på hjärtsviktsmottagning arbetar för att delaktiggöra patienten i omvårdnaden tycks vara begränsad.Syfte: Syftet med studien var att belysa hjärtsviktsjuksköterskors erfarenheter av att delaktiggöra den äldre patienten i omvårdnadsåtgärder vid hjärtsvikt.Metod: En deskriptiv kvalitativ studiedesign med semistrukturerade intervjuer med nio sjuksköterskor som arbetade på hjärtsviktsmottagning i södra Sverige genomfördes. Data analyserades utifrån Burnards metod för kvalitativ innehållsanalys.Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier; Förutsättningar och utmaningar för delaktighet, Delaktiggöra genom relationsskapande möte, Medvetandegöra genom information och undervisning och Hur delaktighet tar sig uttryck. Slutsats: Sjuksköterskornas erfarenheter av att delaktiggöra den äldre patienten påverkades av både de egna och patientens förutsättningar. Sjuksköterskorna upplevde att den egna utbildningen och erfarenheten var viktigt för att kunna delaktiggöra patienten. Ett personcentrerat förhållningssätt och att skapa en tillitsfull relation ansågs vara av vikt för att därefter undervisa om hjärtsvikt och göra patienten delaktig i egenvården. E-hälsolösningar var till stor hjälp för vissa patienter, men svåra för många äldre att använda. / Background: Chronic heart failure is a common disease, and in people over the age of 80, the prevalence is more than ten percent. Hospital care and frequent re- admissions are common, and the disease causes great suffering and lowered quality of life for the affected person. Follow-up of nurse-led heart failure clinics has good evidence of a reduced number of care days, mortality and costs. Studies have shown that adherence to treatment recommendations and implementation of self-care is promoted by a high degree through patient participation, but knowledge of how nurses at heart failure clinics work to engage the patient in nursing seems limited.Objective: The aim of the study was to elucidate the experiences of heart failure nurses in involving the elderly patient in care measures in the event of heart failure.Method: A descriptive qualitative study design with semi-structured interviews with nine nurses working at heart failure clinics in southern Sweden was conducted. The data analysis was based on Burnard's method for qualitative content analysis.Results: The analysis resulted in four categories; Prerequisites and Challenges for Participation, Participation through Relationship-Creating Meetings, Awareness through Information and Teaching, and How Participation is Expressed. Conclusion: The nurses' experiences of involving older patients were influenced by both their own and the patient's conditions. The nurses felt that their own education and experience were important to enable the patient to participate. A person-centred approach and establishing a trusting relationship were considered to be important in order to subsequently teach about heart failure and involve the patient in self-care. E-health solutions were very helpful for some patients, but difficult for many older people to use.

Bakgrund: Mötet med vårdens företrädare är en väsentlig del i hur patienten kommer att uppleva vården och sin självskattade hälsa. Så ledes har utformningen av mötet en central roll i vårdens standard. Det första mötet är viktigt då det lägger grunden för en tillförlitlig och hållbar relation. När mötet mellan specialistsjuksköterskan och den äldre patienten brister, finns det risk att förtroendet för vården avtar och det blir sämre förutsättningar för att kunna skapa en god relation. Syfte: Studiens syfte är att belysa specialistsjuksköterskans möte med den äldre patienten i hemmet.   Metod: Studien genomfördes genom en kvalitativ intervjustudie. I studien medverkade tio specialistsjuksköterskor som arbetade inom primärvård och hemsjukvård. Analysen gjordes med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom fyra kategorier: Tillitsfull relation i personens hem, Ömsesidigare dialog, Mötet i hemmet ger helhetssyn och Utmaning i hemmet som mötesplats. Specialistsjuksköterskorna beskrev att det var av stor vikt att ha en tillitsfull relation genom att skapa ett förtroende till den äldre patienten i hemmet. En viktig del som kom fram var hur betydelsefull den ömsesidiga dialogen var i mötet i hemmet med den äldre patienten. Genom mötet i hemmet kunde specialistsjuksköterskorna göra en avstämning för att planera den äldres framtida vård. En av utmaningarna för specialistsjukskötskorna vid mötet i hemmet var arbetsmiljön. Slutsats: Specialistsjuksköterskornas önskan var att kunna ha ett nätverk kring patienten för att få helhetssynen och därigenom kunna skapa ett bra möte. Detta för att kunna underlätta för både den äldre patienten och för specialistsjuksköterskan. / Background: The meeting with the care representative is an essential part of how the patient will experience the care and their self-rated health. Thus, the design of the meeting has a central role in the standard of care. The first meeting is important as it lays the foundation for a reliable and lasting relationship. When the meeting between the specialist nurse and the elderly patientis lacking, there is a risk that confidence in the care will diminish and there will be worse conditions for being able to create a good relationship.  Aim: The aim of the study is to highlight the specialist nurse's meeting with the elderly patientat home. Method: The study was conducted through a qualitative interview study. The study involved ten specialist nurses who worked in primary care and home care. The analysis was done with the help of qualitative content analysis. Results: The result revealed four categories: Trusting relationship in the person's home, Mutual dialogue, Meeting in the home provides a holistic view and Challenge in the home as a meeting place. The specialist nurses described that it was of great importance to have a trusting relationship by creating trust in the elderly patient at home. An important part that emerged was how important the mutual dialogue was in the meeting at home with the elderly patient. Through the meeting at home, the specialist nurses were able to make a reconciliation to plan the elderly's future care. One of the challenges for the specialist nurses at the meeting at home was the work environment. Conclusion: The specialist nurses' wish was to be able to have a network around the patient in order to get a holistic view and thereby be able to create a good meeting. This is to make it easier for both the elderly patient and the specialist nurse.