In this thesis, the TEI (Text Encoding Initiative) encoding scheme is investigated as a system for storing metadata about manuscript material and 18th century first prints in the Swedenborg Archives at the Swedish Royal Academy of Sciences. The aim of the study is to test the functionality of TEI as a metadata system in cataloguing a special collection. Some criteria of functionality are formulated, and examples of encoded catalogue entries are described and analysed. It is demonstrated how descriptive metadata have been registered within the TEI header, while structural metadata have been recorded within the text element of the TEI file. On the whole, TEI is considered to be a functional tool that matches the present purposes. Some weaknesses are pointed to, however: For example, the TEI encoding scheme is not perceived to be fully satisfying for presenting descriptive metadata about manuscripts and prints in the same volume, and, moreover, it is not considered fully appropriate for describing abstract logical text structure in relation to the physical structure of the document. Lastly, TEI is compared to two other metadata systems, the AACR2, ch. 4, and AMREMM. A general conclusion is that the TEI offers a set of guidelines that can easily be adapted to specific needs, while a system for cataloguing in a more proper sense must also contain a set of rules concerning what categories of data are to be included, and in what form it is to be done. / Uppsatsnivå: D

Uppsatsen är en studie av fjärrlåneverksamheten av äldre tryck, med digitalisering som en valmöjlighet. Kontexten är dels utvecklingen av digitaliseringsprojekt hos bibliotek, dels det användarcentrerade förslaget hos 2010 års fjärrlåneutredning. Som fallstudier beskrivs två bibliotek i Umeå, universitetsbiblioteket och Sveriges depåbibliotek. Utvärderingens centrala fråga är om digitalisering kan vara ett passande alternativ till fjärrlån av äldre tryck, för att stärka användarvänligheten. Problembilden utgår från en frågeställning över tre områden: Hur ser fjärrlånetrafiken av äldre tryck ut? Vilka problematiska aspekter finns det kring fjärrlån? Vilka konsekvenser får ett alternativ som digitalisering? Fjärrlån utgör en mycket liten del av den totala lånesumman, och det äldre trycket av det samma en nästan obetydlig del. Kostnad, tidsåtgång och ömtålighet är aspekter av verksamheten, och ett tänkt utfall är att effektiviteten skulle öka med digitalisering, vilket samtidigt skulle innebära att kulturarvet synliggörs, vilket är digitaliseringens främsta syfte idag. Dessutom skulle användarnas önskemål leda detta tillgängliggörande, vilket svarar mot både riktlinjer över digitalisering och fjärrlåneutredningens användarbaserade målsättning. Ett försök av implementering av digitalisering i fjärrlåneverksamheten vore intressant att se, och Umeå är en passande stad för ett pilotprojekt.