Arbetet undersöker fältet bedömning i digitala medier. Syftet är att belysa processen och öka förståelsen vid digitala bildarbeten och bedömning av bildarbetet och den färdiga produkten ur ett didaktiskt perspektiv. Den teoretiska utgångspunkten är hermeneutik eftersom jag inte söker någon absolut sanning utan mer en ökad förståelse för den digitala processen och bedömningen vid digitalt bildarbete. Mitt underlag är empiriskt men själva bedömningen med betygsättning är myndighetsutövning.Undersökningen är gjord med studenter på lärarprogrammet och under momentet ”digitala tekniker” i lärarutbildningen. En översikt är presenterad av aktuell forskning om Informations- och kommunikationsteknik, IKT, i undervisningen, både utomlands och i Sverige. Både politiska styrdokument och nya bedömningsgrunder ger en bakgrund till min undersökning. Resultatet grundar sig på ett induktivt perspektiv, eftersom tolkning och förståelse sker under tiden och växer fram genom validering med intervjuer/frågeformulär. Undersökningen visar hur intentioner och praktiskt arbete med digitala medier inte går i fas med varandra och studenterna vill göra mycket, men på grund av kunskapsbrister i digitala medier slutförs inte arbetet i de intentioner studenten hade från början utan slutresultaten anpassas efter bristen av kunskap. Denna brist i teknik hämmar både ambition och den förutfattade bild som studenten har av sitt tänkta slutresultat.Med nya sociala medier och digitala verktyg som studenter och elever använder, bör lärarstuderande få träning och förståelse för både arbetsprocessen såväl som tekniken. Viljan att göra ett gott hantverk, ambitionen att nå full verkningshöjd med sitt arbete och luta sitt arbete mot kritiskt granskande, bör kunna skapa fantastiska produkter, bara den digitala tröskeln övervinns.

Jag tänker mig konst som en teaterscen, där publiken får komma upp på scenen ochsjälva spela pjäsen. På scenen finns scenografi som sätter tydlig prägel på stämningenoch som bidrar till handlingen, men det är publiken som fyller i de viktigaste bitarna ochmålar ut berättelsen. Med den tanken i bakhuvudet har jag de senaste två åren jobbatmed scenografi i mina egna verk och sökt inspiration hos konstnärer som ÖyvindFahlström, vars konstnärskap rört sig inom både bildkonst och teater.Scenografin i mina verk kan bestå av redan befintliga objekt (ready-mades) eller mersubtila symboler såsom färgade pappersark, lukt eller ljud.Vissa verk har tagit formen av rumsinstallationer, där scenografi vägleder betraktaren in ien fantasivärld där saker ter sig något annorlunda. En miljö där gränser suddats ut ochdär individen spelar mindre roll. En suddig värld där sådant som normer och värderingaragerar tomma begrepp och där tid verkar mindre viktigt.I andra verk har scenografin knappt varit märkbar, de har bestått av utstuderade föremåleller färgval som väglett betraktarens syn genom text eller teckning. Dessa verk har interört sig i en fantasivärld utan har snarare illustrerat beteenden eller tolkningar avidentiteter som faller utanför ramen för samhällsnormer. I ett samhälle uppbyggt på snävanormbegrepp söker jag alternativa system som öppnar upp för nya, mer tillåtande miljöer. / konstnärligt arbete

Ja

Vi lever i en värld i ständig förändring och det är inte lätt som lärare att följa medi utvecklingen. Syftet med denna studie är att undersöka lärare och elevers syn påmusik och hur detta påverkar musikundervisningen. Undersökningen ägde rum påtvå skolor, totalt intervjuades tre musiklärare och åtta elever. Elevernaintervjuades i fokusgrupper medan lärarna intervjuades var för sig. Råmaterialettranskriberades och utifrån denna empiri valde jag ut temaområden som i sin turanalyserades. I denna studie framkommer senmoderna tendeser vilket i huvudsaktar sig uttryck i de ungas identitetsskapande och individualiseringsprocess. Tillexempel visar sig tv-programmet Idol dels vara en bidragande orsak till eleversutveckling av sång och musikaliskt självförtroende, dels vara en av orsakerna tillatt elever sätter jaget före laget. Denna studie visar att elever föredrar samtidaungdomsmusik medan lärarna personligen föredrar äldre musik, vilket kanpåverka musikundervisningen. Musikämnet är ett skolämne som engagerar, ochdet kanske är ämnets styrka – att alla har en åsikt om det.

No description available.

No description available.

EDG, Experience Design Group

The New Beauty Council (NBC) project, in its different forms and shapes, is about the multiple perceptions of urban space and design. NBC’s work includes performances, public projects, speaker series, urban curating and collaborations that engage innovative strategies of production as well as dialogues. NBC investigates how concepts of the public are constituted and how beauty and ugliness can be (re-)defined. Using the idea of the carnivalesque as a method, NBC engages with organizations and institutions, which shape and interpret cities through public conversations and staged situations. The founding members are Annika Enqvist, Anna Kharkina, Thérèse Kristiansson and Kristoffer Svenberg. A recent project is Changed Perspectives c/o Stockholm City Museum – comprising four public talks about living in and making use of Stockholm as a city. These conversations were curated and performed by Annika Enqvist and Thérèse Kristiansson.1 The research and subjects of the series in general, and one of the talks; Whatever Blows Our Trumpet in particular, are the basis of this paper. Lounging the NBC as a collaborative initiative, building the website, producing the public talks and curating other works have been a part of the practical part of my MA project. / WIRE, Critical Writing and Curatorial Practice

We as individuals are constantly interacting with our surrounding environment. These interactions bring us and the environment to life. It is an intra-action (Karen Barad) where we are constantly becoming to life by intra-acting with and as part of the surrounding environment. Here surrounding environment is all the materiality and the socio-cultural norms which we live in. We experience the world through these interactions. Hence the experience becomes temporal arising through the materiality and changes depending upon our past experiences, future expectations and emotions attached to them. This thesis is about the experience of togetherness, as it is experienced by two long time friends ina pre-arranged meeting. Two friends arrange such meetings to spend time together where sharing is an important aspect. The meeting is an interaction where togetherness is built over a short period of time. These two friends perform a practice apart from the sharing e.g. drinking a coffee. This practice and the materiality involved in it enrich the experience and facilitate being together by performing the practice together. Meetings like these are not always possible. Physical distance between the two friends makes it difficult to meet. Mobile telecommunication and the increasing popularity of social- network sites which allow chatting has bridged this gap considerably. Their popularity indicates the need of a communication which can offer similar experience as being together. This experience is not similar to the experience had in a meeting. This research is a process of designing a concept for a communication device. The process involves a methodology which combines field observations and developing a theory to understand and analyse the experience, which then can be used in an empathic way to design a product concept. The research in the end proposes guidelines to design interaction between two individuals. The designconcept is an iteration of a possible accessory to a mobile phone which facilitates a similar experience of togetherness. It is presented in the form of a short-film. / EDG, Experience Design Group

Syftet med mitt arbete var att undersöka hur textillärare ser på och arbetar med elevens planering i grundskolan. Jag valde ämnet för att kursplanen för slöjd betonar planering upprepade gånger. Jag ville förstå vad planering innebär samt undersöka hur man rent praktiskt kan arbeta med det som lärare. Jag har genomfört kvalitativa intervjuer med fyra textillärare i Västerbotten och har bedrivit omfattande litteraturstudier som jag ställer mot intervjuresultaten. Jag frågar vad lärarna anser att elevens planering innebär, hur de arbetar med den samt hur de bedömer och betygsätter den. Resultatet visar att alla informanter anser att planering utgör en stor del av slöjden men att de värderar den olika i sin undervisning samt när de ska bedöma och betygsätta eleven. Deras personliga tolkning av och inställning till planering avgör hur de arbetar med den. Två av mina informanter använder skriftlig planering och två muntlig. Det finns även olika sorters planering: tidsplanering, arbetsplanering, kreativ planering och utvärdering.